Hipsterpolyt rapporterar från orkanens öga

Vet ni vad som hände igår? Jag blev utnämnd till Sveriges Populäraste Poly!

lol j/k

Nej. Det hände inte. Det som hände är väl följande.

Sedan ett tag sen har jag och delar av forumet Polyheart spänd relation. Ni får faktiskt läsa precis hur det började här, jag påpekade att jag uppfattar att den bilden av poly som man får av media eller seminarier eller föreläsningar är något homogen. Jag ifrågasatte om det är så bra om polyrörelsen ville bli större och bredare och få fler att vara med. Som det ser ut nu kan det verka som att man förväntas ha vissa intressen och vara på ett visst sätt, och då undviker man kanske polyrörelsen fast man är superpoly och tycker poly är intressant.

Jag exemplifierade också med en panel som jag hade sett kort innan. Jag påpekade att en person berättade att det är vanligt med poly i bordsspelssammanhang. Jag tyckte att det var ett ypperligt exempel på hur bilden av "poly = lajvare" som många i allmänheten tycks ha uppstår och upprätthålls.

Det togs inte emot särskilt väl. Inte av alla, en del höll med. Men generella tonen var mycket negativ. Det är ju inte konstigt. Polyrörelsen är ung och liten. Den består av människor som ofta känt sig utanför i livet. Och den lever starkt på bilden av att de som ingår är normbrytande. Att då påpeka att det inom rörelsen kan finnas normer som stänger andra ute, det slår mot en av gruppens ömmaste viktigaste punkter. Och man kan egentligen inte hålla på och splittras när man är så liten grupp, man måste hålla ihop jättehårt. Kommer det kritik "utifrån" blir det snarare en enande kraft, man får nån att enas mot. Man får också bevis på att man är ifrågasatt, och det är stärkande om gruppens identitet byggs på att gruppen är ifrågasatt.

Från mitt håll ledde den omgången diskussion till att jag inte längre kände att det var lönt att uttrycka mig försiktigt. Det var uppenbart att vissa personer hade fått en klar uppfattning om vem jag är, och då dessa (framför allt en) var högljudda kändes det som att det inte var ett slag värt att ge sig i igen.

Spola fram till förra veckan, när DN inledde artikelserie om poly. Jag skrev en kommentar. På onsdag kväll fick jag veta att inlägget diskuterades i ett låst polycommunity på Facebook. En del höll med. En del inte. Högljudda närvarade. Tråden var på över 100 inlägg. Jag kunde inte läsa dem, men havandes ögon överallt fick jag ändå höra en del. Vissa bar uppenbarligen bild av mig som en uppblåst bitch som tror att hon är bättre än dem, och dessutom säger åt folk att de gör poly fel. Jag kan ju hävda att man lätt blir en Tanye när folk på låst Facebookgrupp diskuterar en bakom ens rygg i hundra inlägg. Och så fnissade jag lite då jag hade just intervjuats av DN.

Igår släpptes DN-intervjun, vilket ledde till ytterligare en tråd med 100 kommentarer (enligt rykten, då allt detta sker på community som jag inte har tillgång till), samt en Polyheart-tråd med titeln Tanja-debatten. Den är än så länge på bara 30 inlägg, men jag väntar stordåd. Dessutom kan jag läsa den.

Så, det här var försnacket, och nu tänker jag faktiskt kommentera lite.

För det första - det verkar finnas en bild av mig som populär bloggare som har asmycket makt och ser ner på polyaktiva för att de är nördar. Jag uppfattar det som att man börjar med att min uttalade ovilja att förknippas med lajvare, och sen fortsätter bygga denna bild av Tanja man gärna har med att jag sparkar neråt. Jag förstår hur man gör den tolkningen. Jag förstår också hur man kan få för sig att jag är hipster - man har sett bilder på mig, och jag ser ut som en ibland. Typ att folk kan tänka att polys är lajvare när de ser ut som lajvare. Men det blir alltid lustigt när någon hävdar "Tanja ser ner på oss för att vi är nördar", för jag vill inte förknippas med lajvare för att jag nördar helt andra saker.

Och apropå nördighet, kan jag också säga det här självklara. Man behöver inte ändra intressen eller sig själv. Man kan bara i vissa lägen låta bli att prata om vissa saker. Om man vill ge vissa signaler.

Föreläste om poly for KI-studenter i fredags. Sände väl också ut signaler. De kom dock inte fram pga minovskypartiklar. 

För det andra - jag har sett flera kommentarer på att det var otrevligt av mig att kommentera enskild person. Det gäller då personen som uttalade sig om att man träffar många polys i rollspelssammanhang. Det var tydligen personens första offentliga framträdande som poly, och hen tog illa upp. Det var inte meningen. Det är inte heller meningen att hen ska sluta med sina hobbyer. Vad jag tycker är intressant är följande - ja, jag förstår att man kan tycka att jag var otrevlig som kommenterade en enskild persons offentliga framträdande som poly. Men borde man inte i så fall tycka att det är otrevligt med ett par hundra kommentarer om mina offentliga uttalanden? En person säger att den här diskussionen gör henom mer skeptisk till att vara poly i media, då hen kanske blir kritiserad. Undrar hur pepp nån nu kan vara på att kritisera polyvärlden?

För det tredje - kärnan. Ja, det finns en polyrörelse i Sverige. Måhända luddig, men faktiskt existerande. Och det är pissbra. Det behövs. Bra jobbat! Det har jag sagt förut, det finns dokumenterat på Polyheart. Men jag tänker att man som polyrörelse kanske vill växa och att många ska vara med. Då får man också tänka på hur man framstår som rörelse - kanske verkar man exkluderande? Kanske kommer en del personer som lever poly att känna att rörelsen inte är för dem, fast de är jätteintresserade av polyfrågor. Då förlorar kanske rörelsen en viktig tillgång i form av dessa personer. Priset man får betala är förstås en lägre känsla av gemenskap. Och så får man arbeta lite mer aktivt. Det är lite som att vissa nördsällskap hävdar att det saknas kvinnor som är intresserade av deras nördområden - utan att tänka att den nördgruppen själva duktigt håller kvinnorna utanför med sitt sätt att prata och bete sig.

För det fjärde - ordlistor. Alltså, jag tycker det är så himla talande med dessa ordlistor. För det blir så uppenbart att man talar om en viss grupp. Bara termen poly, den är ju inte i sten skriven. "Fria äktenskap" är ett begrepp som säkerligen används av många, "(stolt) slampa" ett annat. Bara själva ordlistan med "det heter faktiskt poly och relationsanarki" säger mycket om att det rör sig inte enbart om vissa sätt att leva på, utan om att dessa sätt är i ett visst sammanhang. Det kan vara en oerhörd kraft att ha ord på fenomen, men ord begränsar också, och ord signalerar att det finns definitioner, rätt och fel. Som en present till mig har det i just Tanja-tråden uppstått en fantastiskt illustrativ situation. En person använde ordet "polyamori" som paraplybegrepp. En annan blev upprörd och svarade följande:

Om du använder begreppet polyamori som paraplybegrepp så vill jag be dig sluta med det, eftersom det är förirrande, osynliggör andra typer av poly och tar tolkningsföreträde över oss som inte vill kalla oss polyamorösa. 

Fantastisk illustration över... allt egentligen? Att ord är viktiga. Att ord exkluderar. Att man kan göra rätt och fel (enligt definitionen hos nån som tycker sig ha tolkningsföreträde) och få negativa kommentarer om det. Ja, och så är det ju inte kul att vara osynliggjord.

För det femte - en person på Polyheart har uttryckt att jag hycklar då "hon inte vill "relatera till det som kallas för polykretsar, polyaktivism och polycommunityn." trots att hon dels är polyaktivist och tillhör polycommunityn, och dels för att hon drar nytta av polyrörelsens arbete för att få poly att bli accepterat i samhället." Med att jag tillhör polycommunityn menas, det framgår senare, att jag är med i nätforumet Polyheart. Men sen... Alltså, ursäkta, men jag känner mig som fel person att anklaga för att åka snålskjuts. Polyrörelsens arbete för att få poly att bli accepterat går till stor del ut på att poly ska synas. Polyheartmedlemmen kan inleda med att själv sluta hyckla och kritisera mig, då hen drar nytta av mina insatser i att sprida kunskap om poly. Eller så kan hen själv sitta och debattera med RPM i radio på sin jävla lunchrast.

För det sjätte - jamen, jag fattar ju att broar i mitt fall är ganska brända. Jag tror inte jag har en chans hos vissa. Det tråkiga är ju att det är inte enbart mig det handlar om. När jag pratat normer, likriktning och exkludering i polysammanhang har många hållit med. Ofta personer som är aktiva, eller varit aktiva, i polykretsar. Och de verkar känna igen det som händer, att faktiskt rimlig kritik inte lyssnas på. Att vissa saker förnekas. Och det är ju jättetråkigt. Inte för min skull, men för alla som skulle ha nytta av en starkare polyrörelse de skulle kunna identifiera sig med. Jag tycker att det är asbra att det finns en rörelse och att man ordnar aktiviteter, och jag förstår att de som driver det gör ett asstort och ofta jobbigt jobb. Jag förstår att det inte alltid finns resurser till att göra det ännu större. Och jag förstår att de som varit med i gemet mycket och aktivt har en egen bild av hur det ser ut. Men när rätt många tycker att en viss person säger vettiga saker, då kan det ju vara så att sakerna är vettiga, fast de är kritiska?