Amanda Schulman (tillhör hon klanen?) har en blogg som hon kallar Oförnuft och känsla. Av allt att döma får hon betalt för att skriva. Det hade jag varit helt omedveten om om det inte var för Fanny som länkade till ett inlägg av henne, ett inlägg som handlar om att Schulman dissar en före- och efter-bild i Aftonbladet.
Såhär ser bilden ut, och Schulman kommenterar bland annat följande: "Jag tycker att den här tjejens kropp var dubbelt så fin innan hon gick ner alla dessa kilon. Eller är det så där smal man ska vara? Är det därför alla går på dessa dieter?"
Jag tror att kvinnor och muskler kommer bli en återkommande tema med bloggen (jag ska bara bli frisk från den jädra förkylningen så blir det mer action på den fronten igen!), men min första tanke var verkligen "fan va kul att se en före-efter-bild som inte handlar om att gå ner i vikt enbart". Visst, träning omnämns i konventionella före-efter-reportage och tjejtidningar, men det handlar aldrig om muskler och konturer. Det handlar typ om att saker ska bli fasta och platta. Att det ska bli som före, fast mindre (fett). I bilden ovan ser man ju inte bara en kvantitativ förändring, utan en kvalitativ.
Men så läser man Schulmans kommentar och den handlar om snygghet och bantning. Banta dig till det där, säger jag bara. Lycka till!
Snygg-ful och smal-tjock är liksom de enda skalorna en kvinnokropp kan befinna sig på. Sund-ohälsosam finns inte oberoende av smal-skalan. Och inte stark-svag heller, inte vältränad-soffpotatis, inte oberoende av snygg- och smakskalorna. Framgångsrik i sitt tävlande-skalan verkat inte heller finnas, elle rkommenteras snarare i termer av snygg och smal. Så fruktansvärt tråkigt. Skulle bara säga det.
Jag rekommenderar för övrigt varmt att kolla in de här foton på elitidrottare. Blir så tydligt hur olika det kan se ut.
Jag har tänkt en hel del på hur det pratas om att x är snyggare än y och att snygghet alltid verkar vara så jämförbart. Men x och y kan ju vara snyggt på helt olika sätt, och varför behöver man alltid jämföra på det sättet?
SvaraRaderaHade jag inte varit så extremt omotiverad hade jag försökt göra något vettigt kring det...
Visst är det tråkigt! Människokroppen är ju otroligt spännande, och att man då bara pratar om snygg-smal när man diskuterar kvinnors kroppar, det är tröttsamt.
SvaraRaderaJag fick barn i våras, och då förändrades kroppen på en massa intressanta sätt både under graviditeten och efter förlossningen. Det kändes ganska konstigt när man just hade fött och alltså gått ner fem kilo på ett dygn till exempel. Jag som alltid varit liten och nätt kände mig stor och på något sätt mäktig när jag var höggravid (jag gick upp femton kilo). Som att vara en atlantångare när man brukar vara en kanot! Nu efteråt använder jag också kroppen på andra sätt, eftersom det är så fysiskt att ta hand om ett litet barn - han klättrar på en, man kramar och tröstar, lyfter och stödjer... Jag känner mig stark och väldigt kvinnlig.
Är man snygg då? Jag lever ju inte upp till idealet om den unga oanvända kvinnokroppen lika bra, men jag känner mig ungefär lika snygg som innan.
Tack för länken till idrottarna!
SvaraRaderaLänken var asbra!
SvaraRaderaDet är också lustigt hur man får bedöma kroppar så, istället för att tänka "oj, förändring" tänker man "oj, vad ful/snygg hen har blivit". Det gör ju verkligen inte saken bättre heller, för dom som vill/måste träna mycket (jag till exempel), att känna att deras kroppar blir skitfula.
Det blir så skevt att bara tänka smal-anorexi-ohälsosamt-fult!! när man kan vara precis lika ohälsosam eller ha dålig inställning till mat på andra sätt.
Jag kanske är blind, men... är det ens samma person på bilderna? Ansiktet och håret och allt ser ju också helt olika ut.
SvaraRaderaDet är nog så att "vanligt folk" inte har nån vidare koll på muskler, styrka och träning, utan de tänker sig en enda skala från snygg-smal-stark-vältränad till ful-fet-svag-otränad, vare sig det gäller män eller kvinnor. Det här är till exempel ett typiskt svagt, otränat fetto:
SvaraRaderahttp://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/6/61/Benedikt_Magnusson.JPG/449px-Benedikt_Magnusson.JPG
@Anton: Jag tänkte samma sak som du - fan, det där är inte ens samma person ju!
SvaraRaderaTill slut öppnade jag bilden i Photoshop och la "efter" över "före", och...
...det verkar vara samma. Om man ignorerar kroppen utan fokuserar på skelettet så verkar alla leder (axlar, knän, händer, etc) hamna på rätt ställe.
Kanske är det manipulerat (jag tror mig inte bevisat att bilden är äkta), men jag ser inget som tyder på att förvandlingen skulle vara omöjlig i princip; så tills någon kommer fram med tecken på manipulation - den är äkta.
Dessutom, när folk vill protestera mot "osunda skönhetsideal" sätter dom alltid likhetstecken mellan "kvinnlig" och "mullig", och "smal" och "pojkaktig". Och så säger man att män inte vill ha smala pojkaktiga tjejer utan mulliga och kvinnliga.
SvaraRaderaSjälv vägde jag 58 kilo när jag var otränad, och då hade jag typ timglasfigur med ganska stora bröst. Sen började jag styrketräna seriöst och gick upp ett antal kilon, samtidigt som brösten krympte och timglasformen försvann. Jag är skitnöjd med att se ut som jag gör nu, men det är också nåt som inte går in i mallen... att man kan gå upp i vikt på ett "okvinnligt" sätt. Om det öht finns på kartan lär det ju ses som nånting dåligt, men jag trivs. Jag vill inte vara en späd flick-kvinna, jag vill vara stor och stark!
Indirekt relevant, och intressant studie kring metodologin för att mäta könsskillnader i personlighet, för den som känner sig hemma med psykologiforskning:
SvaraRaderahttp://www.plosone.org/article/
info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.
0029265#pone-0029265-t001
Courtesy of Aktivarum på Pelles blogg, no less.
Först var jag beredd att halvsåga den, men sen läste och tänkte jag noga, och nu vete rackarns.
Tanja Suhinina:
SvaraRadera"Snygg-ful och smal-tjock är liksom de enda skalorna en kvinnokropp kan befinna sig på."
Nu är du lite ojämställdhetsparanoid. Vår kultur inklusive dess män tål bättre muskler hos kvinnor än klenhet hos män. Kvinnor blir inte av med sin kvinnlighet med muskler, jag menar se bara på madonna. Det är ett faktum att kvinnor kan kroppsligt, i klädsel, yrkesval, hobbyn osv. vara mera manliga än män kvinnliga och fortfarande vara kvinnor i mäns ögon.
Jag tycker du är lite orättvis mot vår kultur.