Alkohol och ursäkter

Jag vill på en gång säga att det här är saker jag tänkt länge på, och har ingenting med konkret helgen att göra. Så ingen tar åt sig för mycket. Däremot har det mycket att göra med studentorkestermiljön att göra, eller hela studentkulturen, men också typ alkoholsyn i allmänhet.

Jag har aldrig fattat tjusningen med att dricka sig berusad. Aldrig varit sugen och de gångerna jag har blivit full har jag inte varit nöjd med det. När jag var yngre drack jag inte alls. Nu dricker jag kanske någon gång i månaden, men helst inte så att jag märker det. Eftersom jag inte har mycket till tolerans märker jag av effekterna ganska tidigt, och ca det första som händer är att min finmotorik blir sämre. Det irriterar mig. Ibland på fest kan jag bli mer högjludd och woohoo om jag druckit lite, men jag gillar mig mer när jag är högljudd och woohoo och nykter.

Så visst, jag förstår inte riktigt varför folk vill supa sig drängfulla. Men jag förväntar mig inte det heller, och accepterar det helt enkelt, för alla är olika och gillar olika saker. Att folk vill supa är ingenting jag blir upprörd över för att jag inte förstår det.

Det jag blir upprörd över är att fulla människor är skitjobbiga, och kommer undan med det. Jag kan förstå att folk vill supa sig redlösa och kräkas i blomkrukan. Jag förstår inte att kulturen är uppbyggd så att man förväntas låta dem göra det hursomhelst och se det som en ursäkt att de är fulla. Det krävs ingen extremfylla för att man ska bli högljudd, avbryta konversationer, vara störig och inte förstå att alla andra vill prata om sitt. Visst är det ingen big deal och man skrattar bort det, men hade någon betett sig så nykter hade människan snabbt fått ett rykte om sig att vara fruktansvärt dryg. Man hade åtminstone förväntat sig att personen sen skulle be om ursäkt dagen efter, men det förväntas inte av nån som var jobbig för att hen var full. Då är det i sin ordning.

Jag skrev om det här på Twitter och någon föreslog att jag skulle byta umgänge. Saken är ju att i exempelvis min orkester så umgås jag knappt alls med den gruppen som super bortom feststämningnivån. De flesta dricker inte heller så att de ofta blir omöjliga. Men trots att jag aktivt undvikit att ta ansvar för fyllon (för jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva vara dagisfröken åt vuxna människor som frivilligt bestämmer sig för att fest mäts i promillen) så har jag fått göra det. För nånstans anses det vara i sin ordning att en del blir dräggiga och de odräggiga ska ta hand om det. Det hade kanske varit rättvist om vilka det var cirkulerade, men ofta är det samma personer. Jag har däremot all respekt när de som har superi som mål går iväg och festar på sig själv, avbyter varandra och tar hand om varandra. Det är rimligt.

Jag tror att det som talar här är till en del min intolerans för personer som viftar bort alla problem med att det nog löser sig. De har ofta exempel på hur det har löst sig förut, och saknar helt insikt om att det har löst sig för att någon annan har gått in och fixat. Samma sak med fulla puckon som gör dumheter och tråkförklara ansvariga personer som försöker få slut på dumheterna. Att tråkförklara de som är nyktra(re) är favoritsättet att slippa ifrågasätta vad man själv håller på med. Är man full så gör man ju förstås en massa tokcrazysaker som man gärna sedan berättar om. Åtminstone min upplevelse är att man gärna tar full kredd för det roliga, medan man gärna skyller på alkoholen när man gjort nåt man är mindre stolt över.

Förresten så förstår jag inte varför folk försöker få mig att dricka. Det har varierat mellan kretsar och tidsperioder, men ofta blir man ifrågasatt om man säger nej. Folk vill gärna att jag ska dricka. Jag vet inte vad de ror att de har att vinna på det (nej, det rör sig inte om personer som vill supa mig villig). Jag förstår att de vill att alla ska vara likadana och ingen vara jobbig och sticka ut. De andra kan inte släppa loss om jag ska sitta där som nykter observatör. Men de ber mig inte att släppa loss med dem, de vill att jag ska dricka. Många av sakerna som brukar släppa med lite alkohol har jag inga spärrar mot till att börja med - jag smådansar i matkön och jag pratar sex mycket och gärna. Jag hade verkligen uppskattat om folk kunde motivera varför de vill att jag ska dricka med dem. Det hade kanske inte underlättat, men varit intressant.

Summa summarum tycker jag att det underligt att folk som bestämmer "idag ska jag vara asjobbig mot alla, bryta sociala konventioner, och kräkas så nån annan måste städa" får göra det, förutsatt att de dricker alkohol. Jag gillar på ett sätt tanken på att låta människor vara konstiga och bete sig lite mer hursomhelst än vanligt. Men jag skulle i så fall vilja se alkoholkravet slopat.