V6 - I kroppen, i hjärnan.

Jag erkänner villigt att jag valde ämnet för veckans utmaning eftersom jag tycker det är fruktansvärt spännande och Johanna Sjödin bloggade om sådant nyligen. Det är verkligen ett ämne som jag skulle vilja läsa andras åsikter om, eftersom jag själv så ofta tänkt på det.

Mer huvud mindre kropp!

Dels väldigt ofta i sammanhang där man motiverar varför man vill göra vissa saker. Läs: snack om analsex och ansiktssprut på Flashback. Jag upplever att man, om möjligheten överhuvudtaget finns, motiverar med att det ger bättre fysisk stimulans. Det funkar ju med analsex, i diskussionerna blir rumpor magiskt trånga och fittor ointressant slappa, för att öka kontrasten, liksom. Den gubben går förstås inte på samma sätt med ansiktssprut, då måste man säga att det sitter i huvudet. Jag tycker mig att många låter mer osäkra då. Att det inte känns lika övertygande att njuta av någonting om man inte kan motivera det med kroppsdelars friktion (kan jag se paralleller till förra inlägget? - jo det kan jag!).

Även om folk inte alltid har trevlig ton blir jag lite glad när jag hör någon vara säker och trygg i att hen gillar en sexuell praktik för att det är upphetsande, att hen finner det porrigt, sexigt och eggande. Utan att försöka motivera med evolution och fysiologi, utan att utstråla ett ängsligt behov av att legitimera att man vill göra nåt för att man gillar det.

För så funkar ju sex. Hade det bara handlat om att gnugga A mot B så hade folk inte varit så jädra petiga med vilka de ligger med. Inte vart så jävla noga med strumpebandhållare, och läder, och att sluta ha sex för den du låg med kallade dig just för Karin istället för "hora" eller typ Rebecka.

Mer kropp mindre huvud!

Ungefär det häftigaste (i betydelsen "stort och spännande") som hänt min sexualitet har med temat att göra. Kortfattat kan man säga att jag blivit vanilj. Den längre förklaringen börjar med att jag, när jag var yngre, hade ett mycket mer utvecklat intresse för koncept i mitt sexliv. Det är inte alls samma sak längre.

Jag har fortfarande lite svårt att förklara det bra, så folk fattar. Men när jag var yngre var jag betydligt mer intresserad av att ha sex i särskilda kläder, under särskilda förutsättningar, rollspel, dominanslekar. Om jag hade lårstrumpor på mig var det en särskild grej med att jag hade sex i lårstrumpor - jag kanske valde ställningar så att strumporna kom fram, blev smekt precis runt kanten där tyget mötte hud, i vilken ordning kläderna åkte av var en ritual.

Nuförtiden har jag ibland sex i lårstrumpor. För att jag råkade ha dem på mig och så var de inte i vägen. Det kan väl vara lite extra sexigt som omväxling, men på det stora hela gör det varken till eller från. Hade en partner bett Tanja, 21, att klä ut sig till kinky librarian hade det blitt av med knutm glasögonbitande och stor entusiasm från min sida. Tanja, 27, skulle göra det och skulle uppskatta om sexet blev hetare för att partnern tände på det, men hade inte fått ut något mervärde av själva utklädningsprocessen. Tanja, 21, tände på att bli sedd som sexig i en sådan situation. Tanja, 27, känner sig inte sexig på det sättet.

Jag pratade om det med en polare när "förvandlingen" fortfarande var ny för mig. Han förstod vad jag menade, men kunde inte riktigt relatera. För honom var allt runtomkring plusminus viktigare än själva sexet.

Det finns fortfarande saker jag tänder på som inte handlar om direkt njutning hos mig eller partnern. Men listan är betydligt kortare än förr (då omfattade den ju plusminus allt) och styrkan i tändningen inte alls lika intensiv. Det är en hel dimension som kanske inte försvunnit helt, men blivit grå och suddig. Jag saknar den ibland.

Vad som tillkommit är större fokus på partner och den fysiska upplevelsen. Jag har blivit bättre på att förlora mig i partnern, i doften och smaken och känseln och ljudet och synen, här och nu. I min "nya" sexualitet har jag nog oftare upplevt känslan av att totalt släppa loss och glömma var upp och ner ligger, tappa greppet om tiden, tappa greppet om gränserna mellan partnern och mig. Givetvis är det fortfarande så att den psykiska upplevelsen är viktig, jag har fortfarande inte utvecklat klitoris i halsen, men jag upplever det här som mer köttslig, kroppslig sexualitet än vad jag hade som ung.

Det känns ibland som att jag har gått från den "onda, skadade, artificiella" till den "goda, naturliga, hääärliga" sexualiteten. Jag har själv upplevt att det nya har känts mer avskalat och "äkta". Men jag kan inte säga att den är bättre. Att förlora en hel dimension av vem man är sexuellt är tråkigt. Om inte annat har det blivit svårare att onanera, vad jag tänt på förut funkar inte nödvändigtvis längre och min nya läggning åt kött och potatis underlättar inte skapande av nya.

Samtidigt har det varit en fruktansvärt spännande resa. Kunde detta hänt, vad mer kommer då hända i mitt liv? På vilka andra sätt kommer jag att utvecklas? Jag är glad att det har varit en positiv resa för mig, för nu är jag verkligen inte rädd för fler förändringar, om de dyker upp.