Varför väljer man att leva poly?
Att se att olika människor har olika motivation till sitt polyliv är viktigt om man ska arbeta med sådana personer som exempelvis psykolog. Beroende på hur man kom in i poly behöver man olika stöd och hjälp med olika saker. Jag har inte sett någon bra studie av varför man väljer att leva polyamoröst, så här är några anledningar från det jag läst och hört om.
Man kan välja poly av ideologiska skäl. Jag tror att många som inte själva sysslar med poly tror att det är anledningen, att man får ett övervintrat 70-talskollektivryck och bestämmer sig att nu jävlar ska all kärlek vara fri. Skippar man den raljerande tonen så förekommer det givetvis. En hel del personer upplever att kärlek i dagens samhälle stängs in i alltför snäva ramar och bestämmer sig för att bryta loss. Det kan vara en del i en i övrigt normbrytande livsstil, eller gälla specifikt relationer, men en möjlig väg för polyamori är att bestämma sig att leva så för att man tycker att det låter tilltalande som idé.
En del personer har alltid känt att de inte vill leva i monogama relationer och sökt efter ett alternativ som passat dem. I fråga om homosexualitet har det alltid funnits diskussioner mellan om det är val eller läggning, och detsamma finns i polysammanhang. Det är här jag skulle placera mig själv. Jag har aldrig fattat varför just jag skulle leva monogamt, jag känner mig begränsad i monogama relationer och jag har aldrig känt att jag behövt vägledning i poly.
En del väljer poly för att de har en bild av att det är enklare, att det befriar från ansvar och vardag, att det låter en att ligga runt fast man alltid har nån/några fast(a) personer att ligga med.
En del väljer poly för att det är normalt i det sammanhanget de tillhör. Även om monogami är det självklara valet i samhället i stort finns det subkulturer där det anses normalt att inte vara monogam, och då blir kanske den nya relationen öppen, om inget annat anges. Det kan gälla i en del queerkretsar, men även i sammanhang där månggifte är accepterat.
En del väljer poly för att de möter någon som vill leva poly och vill ha en relation med personen.
Är det en läggning?
Som nämnt ovan är det rätt omdiskuterat, och inte direkt forskat på. Frågar man polypersoner själva får man ingen klarhet heller. En del upplever att deras polyliv är ett val. En del känner att de är skapta så, helt enkelt. Om man ser människan som art så är plusminus ingen skapt för att endast vara kär i/kåt på en enda människa i sitt liv, men tänka i evolutionstermer är inte nödvändigtvis intressant om man ska prata om livet i dagens samhälle.
Hur skiljer sig polypersoner från inte polypersoner?
Om ni tänker på hur omfattande poly är och hur många olika saker det kan vara inser man lätt att det blir fruktansvärt svårt att forska på skillnader. Tydligen gjordes lite forskning på öppna äktenskap på 1970-talet och då hittade man ingen skillnad mellan öppna och slutna äktenskap ifråga om de inblandades personlighet i Big Five, hur fästa man var vid varann och hur nöjd man var med relationen. I någon annan studie fann man inga skillnader utom att de i öppna relationer hade sex något mer sällan.
Hur vanligt är det?
Var? Hur? 10%, kanske? Nämen, på rikigt, jag har aldrig sett någon siffra jag känt mig helt bekväm med att säga "jamen det här är nog en generaliserbar rimlig uppskattning".
...
I nästa avsnitt: Har polymänniskor anledning att må sämre än monomänniskor? Finns det likheter med andra grupper? Går det att vara öppen med sin terapeut?
Jag träffade personer som ifrågasatte monogamin när jag var ganska ung, så jag hann inte ta till mig mononormens helgd.
SvaraRaderaDe flesta jag träffat som blivit poly på äldre dar har kunnat berätta historier om hur begränsade de blev i sina tidigare monogama relationer. En del att de mer eller mindre blev tvingade att vara monogama.
Jag har ingen egen erfarenhet av att leva monogamt men tycker att jag kan bidra till sådana samtal utifrån all den ofrihet och den förnedring som jag sett monogama emellan.