Leave me where I am, I'm only sleeping

Ni vet, alla serier och filmer om ungdomar i skolmiljö som handlar om relationer, kompisar, allt möjligt, men man ser aldrig ungdomarna faktiskt gå i skolan? Det är så min blogg är. Det står "att jag pluggar psykologi, men bloggar jag om det jag lär mig i skolan? Typ aldrig. Vill ni läsa om vad jag pluggar får ni gå till Linda Backman, hon går i min klass och får våra föreläsningar att låta intressanta. Idag ska jag hur som göra ett undantag. Mest för att det ger mig möjlighet att inte bara gnälla på att jag inte alltid fick gå i elitklass, utan också att jag tillbruíngade en stor del av mitt liv med att bli uppdragen på morgonen.

Vi hade en föreläsning om dygnsrytm, ljuspåverkan och återhämtning (i arbetslivskontext) med sömnspecialisten Arne Lowden. Han kom in på morgonmänniskor och kvällsmänniskor. Olika människor har olika dygnsrytm och som jag har förstått det finns det stark genetisk komponent i det. På personligt plan innebär det att vissa har lätt för att gå upp på morgonen, och andra har lätt att party all night long. Eller jobba sent, det kan ju också vara en sak att göra på kvällen.

På samhällsnivå är det så att skolor börjar undervisningen klockan åtta på morgonen. Forskning tyder på att kvällsmänniskorna bland ungdomarna får signifikant sämre studieresultat och skolkar mer. Kvällsmänniskorna är helt enkelt inte tillräckligt vakna för att hänga med på lektionerna. Om jag uppfattade saken rätt sade Lowden att ifall man var morgonmänniska eller kvällsmänniska var en starkare prediktor för skolresultat än social bakgrund, men jag hittar inget om det i Gerhard Nordlunds rapport vi fick tips om när Linda frågade om var man kunde läsa mer. Oavsett det sociala kommer man fram till att morgonbarnen hade bättre betyg än kvällsbarnen.

Förutom att man är sömnig på morgonen och inte kan koncentrera sig på lektionerna har kroppen i övrigt inte riktigt vaknat heller, och det leder till överhoppad eller missad frukost och lunch. Som leder till godis och snacks som leder till alla blodsockerhopp som socker innebär. I övrigt tränar morgonbarn mer, och läser mer böcker och läxor, medan kvällsbarnen ser på mer TV och spelar med videospel.

Att släpa upp barnen i ottan är alltså inte bara elakt, utan dessutom försämrar deras resultat i det som skolresultat mäts i. Och de där kvällsmänniskorna som drabbas är inte en liten marginell grupp. På föreläsningen fick vi siffran 60% (mot utpräglat morgonpigga som är 15-20%) och i Nordlunds rapport hamnar över 40% av elever i nian där. I en av av studierna som Nordlunds rapport utgår ifrån senarelade man aktiviteter i en skola i ett område med en timme och förbättrade resultaten jämfört med likvärdiga skolor som fick behålla sina gamla tider. Nu brukar ju alla förändringar leda till förbättringar på kort sikt, men jag antar att de har kollat för det.

Det var hur som helst vad jag lärt mig i skolan idag. Det och att man behöver blåare inomhusljus för att kompensera för att vi bor i ett land med blink and you'll miss it-soltid. 5000 Kelvin, ungefär, är optimalt. Vi har receptorer i ögonen som varken är stavar eller tappar, det de gör är istället att säga till kroppen "nu är det dag, bete dig dagigt!". Om man har inomhusbelysning på rätt våglängder ser allt först ut som labb, sedan vänjer man sig och får normal dygnsrytm, trots att man är inomhus de tre minuterna på dagen man skulle kunna få se solljus IRL.

Och dagens "det där hade jag inte tänkt på!" är att människor som har så pass nedsatt syn att de inte kan se ljus/mörker har svårigheter med att reglera dygnsrytmen. Det ni.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om psykologi, ljus, skola, morgonmänniskor, kvällsmänniskor, 5000 K