Men åååh!

Googlesnodd härifrån.

De som läst mig länge vet förhoppningsvis att jag kallar mig feminist, jag tycker att feminism är jättebra och har massor med framtid och massor med mer eller mindre stolt historia. Ni vet förhoppningsvis också att jag är intresserad av mansrollen och männens situation, att jag inte sätter kvinnor på piedestal som det kloka och naturligt goda könet, att jag försöker sätta mig in i tankegångarna hos dem som har annan ingång än jag in i det här med att könsroller suger.*

Jag hamnar ofta på antifeministiska bloggar, och försöker verkligen, och lyckas ibland. Det är så sorgligt att det är närmast omöjligt att få igång en dialog, för det skullevara givande och intressant och viktigt. Jag förstår också männen som blir riktigt less på det de uppfattar som feminismen, och känner sig hotade och ryggar instinktivt tillbaka. Men det är inte särskilt produktivt att bete sig så, kan jag intyga, och det blir aldrig produktivt om motståndaren bestämt sig för att jag är fienden innan han (oftast, sällan hon, men det händer) ens börjat läsa vad jag skrivit. Särskilt tragiskt blir det när jag faktiskt håller med poängen i inlägget jag kommenterar på.

Även om bloggaren själv är vettig, är ofta en del av kommentatorerna inte det och det går inte att nämna feminism utan att jag blir till sexualfientlig, manshatande, puckad, SCUM-runkande radikalfeminist (och jag som på min tid blivit bannad från Biting Beavers blogg!). I de samtalskretsarna verkar det finnas nån sorts syn att om man nu kallar sig feminist ska man finna sig i att bli förknippad med allt möjligt, och feminism är en så pass luddig rörelse att man inte säger någonting alls genom att kalla sig feminist (utom att man i vissa personers ögon skriver under på att man är puckad och manshatande, då).

Det kan jag köpa nånstans. Feminismen är inte enhetlig. Det är som att någon säger att hen är kristen, jag får en generell uppfattning, men kollar upp mer precist om hens religiösa tillhörighet blir relevant. Men ja, det är nu jag kommer till poängen. Det verkar som att det i de samtalskretsarna även finns någon sorts uppfattning att man ska säga att man inte är feminist utan humanist.

Men ååååh!

Jag blir så frustrerad varje gång. Feminism för dig är att man tycker att män är djur? Nämen, humanism för mig är att man läser humaniora. Bra diskussion vi kan få till här. Om man nu har ett problem med att "motståndarlaget" använder ett luddigt begrepp, varför kallar man sig humanist av alla saker? Jag blir så frustrerad och vill slå med pinne.

I övrigt tänker jag försöka vidare. Det går framåt med små myrsteg, och jag vill banne mig dra mitt strå.

*Det händer att jag failar, men jag försöker.

***

Här har vi förresten sån där antifeminism som faktiskt är uttalat antifeminism och också dumt. att det är uttalat antifeministiskt ser man på att essän heter Why modern feminism is illogical, unnecessary, and evil

Another fallacy on which modern feminism is based is that men have more power than women. Among mammals, the female always has more power than the male, and humans are no exception. It is true that, in all human societies, men largely control all the money, politics, and prestige. They do, because they have to, in order to impress women. Women don’t control these resources, because they don’t have to. What do women control? Men. As I mention in an earlier post, any reasonably attractive young woman exercises as much power over men as the male ruler of the world does over women.

Den där åsikten har jag hört jättehundra gånger, både i seriösa debatter och på fest. En kvinna kan styra en man med sex, visst. Kanske ett gäng. Men vad händer om man inte är attraktiv? Eller inte längre ung? Vad ska jag göra när det inte står karlar i kö för att imponera på mig för att jag ska vilja ligga med dem? Och vad ska jag göra om jag vill använda min sexualitet för att njuta snarare än för att kontrollera mig till nånstans att bo och nåt att äta?

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om humanism, antifeminism, feminism, dumt