Om att behöva låna barn

Nu ska jag gnälla på min institution. Alltså psyket på SU.

Min utbildning är yrkesförberedande, och praktiska moment är tidigt en del och integrerade i övriga kurserna. Super! Jättebra. Det vore ännu bättre om de var väl integrerade.

Mitt nuvarande tillstånd av enough is enough har väckts av att jag behöver få tag i ungar att testa med psyktest. Belöningen för att de lägger ned sin tid och jobb och utsätts för en testsituation, och att föräldrarna ställer upp och låter en främmande vuxen psyktesta deras barn är... att jag inte får berätta resultaten, vare sig för barnen eller föräldrarna. Lycka till med att fiska upp ungar under dessa premisser, för vi måste naturligtvis göra det själva. Sedan terminstarten sent i januari är det fjärde försökspersonen jag behöver få tag på som ställer upp på test. De första två skulle vara vuxna, de andra barn. Testningen genomförs med material som vi får ett av per fyra studenter.

En av anledningarna till varför jag är arg är att det ställer till problem för mig som person - jag måste hitta personer, hitta lokal, se till att ingen i min grupp testar samtidigt så att jag har materialet. Det är slitigt för mig och jag är väldigt emot stress. Men att jag har det stressigt beror mycket på självpåtagna saker utanför skolan, så hade jag haft obegränsat med fritid hade det varit något lättare.

Den andra anledningen tycker jag faktiskt inte är mitt fel och är värt att bli upprört över. Signalerna från ansvariga har varit så dubbla att jag börjar se i kors. För egentligen ska vi leta upp personer vi inte känner, testa dem i bra miljö, vara proffessionella och hålla nödvändig distans. Samtidigt har de visat sig vara fullt medvetna om att det inte riktigt går, att många testar sin abekanta eller släktingar, att miljöerna inte är optimala för testning eller ens i närheten, att det dricks kaffe och småsnackas under testningarna... Att väldigt väldigt mycket inte är som det borde vara. Och som jag ser det försvinner större delen av poängen med testövningarna i alla dessa marginaler. Visst är det nyttigt att sitta på testledarsidan av WAIS, men första gången vi övar på att testleda gör vi det med en klasskamrat och det hade liksom räckt, om målet är att prova på att testa och inte att prova på att testa under någotsånär verklighetstrogna förhållanden. Det där med att vi får testa ungar vet jag inte ens hur etiskt det är. Jag är i alla fall tveksam. Och hur som helst så fattar jag ju varför institutionen gör som de gör - det är ju lättare för dem att säga åt oss att vi ska hitta nån bra som typ bara vill ställa upp i fem timmar, typ av ren altruism. Istället för att hitta personer åt oss som uppfyller institutionens egna krav (i fall med vuxna: någon annan student respektive en person ur annan generation och annan social grupp) och ge oss vettiga lokaler. Och mer än ett testmaterial per fyra pers. För det vore ju jobbigt, och det är ju bättre att det är jobbigt för oss än för dem.

Nä, jag är alltså seriöst irriterad.