Livlina: fråga bloggpubliken

Vad mitt hår påminner om just nu råder det delade meningar om. Jag säger "sockervadd". Petter säger "golvmopp". Till exempel. Hur som helst vill jag ha lite tips om frisör i Stockholm, för jag har hittills inte lyckats hitta en jag gillar.

• Proffs i salong eller hemmaklippningsamatör spelar ingen roll, bara människan är bra.
  
• Ska fatta vad jag menar när jag säger "Louise Brooks".
• Ska samtidigt faktiskt kunna säga ifrån ifall jag får för mig att klippa nåt jag inte passar i. Exempel: "Ja, Louise Brooks är tjusig, men du har lite annan ansiktsform, så om vi gör det lite kortare och det här lite längre och det här lite annorlunda blir det nästan samma sak och dessutom klä dig!".
  
• Ska inte vara muppig när jag fått för mig att hemmablondera eller klippa luggen själv. Med muppig menas att hen inte ska tro att jag inte vet att håret skadas av peroxid eller att jag inte kan klippa rakt, utan säga "ja, du vet att det inte kommer bli som fabriksnytt, precis" och klippa snyggt.
• Jag gillar ganska klassiska, men ändå något vågade klippningar. Alltså letar jag efter någon som vågar t ex klippa helt rakt utan etapp-tönt, men aldrig skulle klippa nåt assymetriskt jävelskap med en lång hårtuss i nacken.
  
• Rimliga priser, tack. Men jag fattar förstås att folk betalar skatt och ska ha nåt att leva på efter det.
  

Om vi ändå är inne på ämnet skulle min sambo också må bra av att ha en frisör som förstår honom. Sambon är sjukt konservativ, men har en naturlig förmåga att se ut som ett spöke från sjuttiotalet. Han skulle nog uppskatta en bra herrfrisör med accessoirer som rakkniv och inredning i mörkt trä som inte bytts ut på femtio år. En sån där som känns som en utdöende art.