Jag har tänkt på det här med raggning mycket på sistone. Typ vad mina bästa raggningstips skulle vara om jag skrev raggningsbibel (svar: hyfsat oförändrat sedan sist jag försökte). Eller hur man gör praktiskt (ehh... man är fab?). Eller överlag, hur det hela funkar. Samspelet mellan attraktionskraft, initiativförmåga, samtyckesinhämtande och eget intresse. Har dessutom fått några frågor på min ask.fm om hur man kan attrahera partners och hitta partners.
En grej jag funderar på är hur den påraggades självbild som raggningsbar underlättar eller försvårar raggning.
Såhär. Den smidigaste upplockningen av person i hela mitt liv har sett ut såhär. Jag var på fest och hade ägglossning. Jag tänkte "finns det nån snygg här jag inte slagit till på än". Så kom han in, och ja ba "men gu såklaaaart". Så vid tillfälle kom jag fram och la armen runt honom. Vi behövde förflytta oss från en fest till en annan och under tiden har båda tagit varannat steg i riktining mot varann. Han ställde sig närmare, jag ställde mig närmare, jag tog armkrok, han tog min hand. En timme senare letade vi taxi. Slut på sagan.
Alltså, jag har bättre stories också, och jag har fått till det tidseffektivare, men det här är klart det smidigaste tillfället. Det som gjorde det så smidigt var att båda tog den andres signaler som "hen kanske försöker få till det, bäst jag visar att jag är intresserad". Båda hade helt enkelt i sin föreställningsvärld att det var fullt möjligt att bejben bredvid dem var intresserad. Därför gick det sömlöst och det gick inte direkt att avgöra när det blev uppenbart ett tillslag.
Jag har andra success stories där det är alldeles tydligt när frågor ställdes och samtycke inhämtades. Eftersom jag är diskret som en ångvält så har jag inga svårigheter med att fråga typ "vill du hångla...? alltså, med mig..? alltså, typ snart..?" eller inhämta skriftlig informerat samtycke medelst chansformulär. Och visst kan jag göra det för att orka ta små steg, men oftast gör jag det för att jag testat små steg och det funkade inte på nå tydligt sätt.
Och jag vågar påstå att det är för att personerna ifråga inte hade lika nära till att koppla mina subtila närmanden till "hon kanske försöker få till det". Ett fantastiskt exempel ur livet är ju han som ba "varför andades du mig i ansiktet" från mitt inlägg om skedmanövern. Jag har för all del också varit i läge där jag missade i efterhand helt uppenbara närmanden eftersom personen var försedd med monogam flickvän, så närmanden fanns inte i min föreställningsvärld.
Så jag tänkte ta tillfälle i akt och uppmuntra allmänheten att sluta förstöra mitt och andras game med att inte tro att ni kan vara attraktiva och raggningsbara. Svaret på frågan "varför la hon armen runt mig" är inte helt nödvändigtvis "för att hon blev kall om armhålan", det kan vara för att hon försöker få till det med dig, ditt tröga pucko. Ja, jag fattar väl att det beror på tidigare erfarenheter (down in the streets we call it inlärningshistoria) och att man inte vill bli besviken. Och säkert typ könsroller i hetrosammanhang. Men det är svinjobbigt när man jobbar sitt bästa game och så är det nån som inte reagerar för att hen ba inte kopplar. Då vet man ju inte heller om personen är av. De som kopplar att närmanden kan va närmanden är liksom bra på att visa ointresse så man fattar. Men om personen bara inte kopplar så blir det ba så jävla krångligt och förlänger hela processen med säkert minst en halvtimme.
Och till mina kära läsare - kom ihåg att när er favoritsexbloggare bloggar lite så är det sannolikt för att hen får ligga mycket.
Grattis! Ligga är roligt =)
SvaraRaderaBra skrivet. Gudars vad jag missade i yngre dar för att jag inte fattade att jag var påraggad. Missar säkert somligt fortfarande, men betydligt mindre.
SvaraRaderaMen en komplikation är ju att diffen är så gigantisk mellan olika kvinnor (och olika män, förmodar jag) när det gäller vad som är flirt-/raggningssignaler eller inte. En persons mest kraftfulla första intressemarkering kan vara som en mild bris jämfört med vad en annan gör utan att ha några som helst erotiska eller romantiska intentioner. Hade varit enklare om det funnits en åtminstone något sånär enhetlig standard.
Skulle vara intressant att se vad det är för skillnader i olika åldrar, om det är någon? Det sägs ju att man blir rakare och tydligare med stigande ålder..
SvaraRaderaSista meningen var faktiskt bäst. Så du bloggar som en ersättning för sex? :-P
SvaraRaderaSom autist märker jag aldrig någonting när det gäller signaler. Då menar jag subtila tecken. En arm runt halsen är inte särskilt subtilt, det är rätt tydligt. Lägg till en dålig självkänsla så tappar folk intresset lååångt innan det blir armar runt halsen och annat.
SvaraRaderaOm man ändå uppfattar någon flörtsignal så kommer man till nästa problem: Hur ska man besvara det? Och vad vill man egentligen? Det kanske är för tidigt i processen att ens veta något sånt. Många personer bygger upp intresse över tid. Det är inte automatiskt så att alla alltid vill gosa, mysa, hångla eller ha sex.
Så mina problem blir alltid:
1. Att ens uppfatta en signal (jag missar det mesta).
2. Att tolka signalen rätt.
3. Att veta vad jag vill (det är oftast för tidigt för det).
4. Att kunna besvara det (jag vet inte hur.
Men å andra sidan så träffar jag folk så sällan så jag är inte ens "där ute". Det blir liksom enklast så. Då slipper jag all stress och oro som folk överlag skapar hos mig.