En kompis frågade mig om artikeln Does a More Equal Marriage Mean Less Sex? i NY Times är trams. Jag tycker mig se ett ypperligt tillfälle att diskutera vanliga tramsigheter i populärpsykologi och -sexologi.
Läs gärna artikeln. Den är lång, men längden är faktiskt intressant i sammanhanget. Det är väldigt mycket soppa som kokas på väldigt lite spik. För det som det hela inleds med är en studie från 2013 där man analyserade data från många par och kollade hur arbetsfördelningen i hemmet samvarierade med hur ofta paret hade sex. Arbetsfördelningen var uppdelat i "core housework" (diska, städa, traditionellt kvinnligt) och "non-core housework" (fixa bilen etc, trad manliga saker), och man fann att de paren som hade delat upp hemsysslor mer traditionellt hade sex oftare. För att "ofta" och "sällan" ska ha nån mening kan jag upplysa att medelvärdet är ungefär 5,5 samlag/månad (standardavvikelse på ca 4,5-5, ej normalfördelad, medianen rapporteras inte). Jag har bara bläddrat genom forskningsartikeln och den verkar bra (vill nån läsa har jag fulltext att maila ut). Kan poängtera att medan studien är från ifjol så är data man använde sig av från tidiga 90-talet.
Att tänka på 1: Vem argumenterar vi emot?
Såväl studien som NYT-artikeln utgår från antagandet att mer jämlikhet i hemmet leder till mer sex. De får det att låta som att det är ett vanligt påstående. Det vete fan, alltså. Jag tycker till exempel att påståendet att könskonformerande olikheter leder till mer sex är minst lika vanligt. Men det är vanligt i popvetenskap att man framställer sin tes som spännande och banbrytande. Enskilda studier får betydligt mer vikt än de förtjänar. Premissen blir "nu har denna studie kullkastat allt vi vetat i hundra år" och sen bryr man sig inte så mycket om att studien inte är replikerad, att modellen inte är utforskad under andra premisser och i andra grupper, och hur välgenomförd den är. Och det är klart man är mer benägen att rapportera roligare och spexigare studier som visar på oväntade saker och har sämre design än studier som visar sånt man redan vet och har bättre design. Ja, ni vet, man bet hund.
Att tänka på 2: Vem är expert?
Skribenten beskrivs som psykoterapeut med inriktning på relationer och använder en del exempel från egen erfarenhet. Enligt Wikipedia har Lori Gottlieb examen i franska och oavslutade studier i medicin. Hon har även skrivit en del, bland annat en bok om att gifta sig, och jobbar för bland annat The Atlantic. I artikeln nämner hon "a yearlong training in marriage therapy".
När personer hävdar expertis är det alltid bra att kolla upp vad de är experter på. Här vet man till exempel inte vad personen har för utbildning i terapi, hur länge hon har arbetat, vad det är för klienter hon möter och vem som kontrollerar om hon faktiskt gör nåt vettigt. Det gäller andra personer som omnämns i artikeln också. Daniel Bergner, exempelvis, han skriver i NY Times magazine och skrivit en bok som heter What Do Women Want?. Kul med expert på vad kvinnor vill ha, synd ba att boken är rätt kass.
Att tänka på 3: Vilka möter man i terapi?
Som terapeut möter man per definition människor som har problem. Det är viktigt att komma ihåg, att bara för att man möter en grupp personer i terapi innebär inte att alla i den gruppen har problem. Gottlieb möter säkerligen i sitt arbete massor med par som fördelar hushållsarbete traditionellt och ändå har sex sällan eller kasst.
Att tänka på 4: Dagens avsnitt av att resonera bakvänt
Att tänka på 5: Vi förändrade A, och A förändrades, buhu.
En återkommande grej i artikeln är att påpeka att trots att man satsat på interventioner så har sexlivet inte blivit bättre. Logiken är strålande.
Det är som den där studien där man bevisade att kvinnor inte kan göra pull ups genom att ta kvinnor som inte kan göra sådana och träna dem i annat än att göra pull ups. Är det verkligen så förvånande att en intervention påverkar det interventionen sägs påverka och inte nåt annat? Villman öka sexfrekvens får man väl helt enkelt ta och jobba med nåt som ökar sexfrekvens.
Att tänka på 6: Har ni ens ändrat på A?
Ett fallexempel som ska förklara att jämlik arbetsfördelning inte leder till mer sex låter såhär:
Läs gärna artikeln. Den är lång, men längden är faktiskt intressant i sammanhanget. Det är väldigt mycket soppa som kokas på väldigt lite spik. För det som det hela inleds med är en studie från 2013 där man analyserade data från många par och kollade hur arbetsfördelningen i hemmet samvarierade med hur ofta paret hade sex. Arbetsfördelningen var uppdelat i "core housework" (diska, städa, traditionellt kvinnligt) och "non-core housework" (fixa bilen etc, trad manliga saker), och man fann att de paren som hade delat upp hemsysslor mer traditionellt hade sex oftare. För att "ofta" och "sällan" ska ha nån mening kan jag upplysa att medelvärdet är ungefär 5,5 samlag/månad (standardavvikelse på ca 4,5-5, ej normalfördelad, medianen rapporteras inte). Jag har bara bläddrat genom forskningsartikeln och den verkar bra (vill nån läsa har jag fulltext att maila ut). Kan poängtera att medan studien är från ifjol så är data man använde sig av från tidiga 90-talet.
Att tänka på 1: Vem argumenterar vi emot?
Såväl studien som NYT-artikeln utgår från antagandet att mer jämlikhet i hemmet leder till mer sex. De får det att låta som att det är ett vanligt påstående. Det vete fan, alltså. Jag tycker till exempel att påståendet att könskonformerande olikheter leder till mer sex är minst lika vanligt. Men det är vanligt i popvetenskap att man framställer sin tes som spännande och banbrytande. Enskilda studier får betydligt mer vikt än de förtjänar. Premissen blir "nu har denna studie kullkastat allt vi vetat i hundra år" och sen bryr man sig inte så mycket om att studien inte är replikerad, att modellen inte är utforskad under andra premisser och i andra grupper, och hur välgenomförd den är. Och det är klart man är mer benägen att rapportera roligare och spexigare studier som visar på oväntade saker och har sämre design än studier som visar sånt man redan vet och har bättre design. Ja, ni vet, man bet hund.
Att tänka på 2: Vem är expert?
Skribenten beskrivs som psykoterapeut med inriktning på relationer och använder en del exempel från egen erfarenhet. Enligt Wikipedia har Lori Gottlieb examen i franska och oavslutade studier i medicin. Hon har även skrivit en del, bland annat en bok om att gifta sig, och jobbar för bland annat The Atlantic. I artikeln nämner hon "a yearlong training in marriage therapy".
När personer hävdar expertis är det alltid bra att kolla upp vad de är experter på. Här vet man till exempel inte vad personen har för utbildning i terapi, hur länge hon har arbetat, vad det är för klienter hon möter och vem som kontrollerar om hon faktiskt gör nåt vettigt. Det gäller andra personer som omnämns i artikeln också. Daniel Bergner, exempelvis, han skriver i NY Times magazine och skrivit en bok som heter What Do Women Want?. Kul med expert på vad kvinnor vill ha, synd ba att boken är rätt kass.
Att tänka på 3: Vilka möter man i terapi?
Som terapeut möter man per definition människor som har problem. Det är viktigt att komma ihåg, att bara för att man möter en grupp personer i terapi innebär inte att alla i den gruppen har problem. Gottlieb möter säkerligen i sitt arbete massor med par som fördelar hushållsarbete traditionellt och ändå har sex sällan eller kasst.
Att tänka på 4: Dagens avsnitt av att resonera bakvänt
But Pepper Schwartz says that while women may have always had these types of fantasies [om att vara undergivna, min anm.], now they have permission to give voice to them because of how much power they have in real life. “The more powerful you are in your marriage, and the more responsibility you have in other areas of your life, the more submission becomes sexy,” Schwartz says. “It’s like: ‘Let me lose all that responsibility for an hour. I’ve got plenty of it.’ It’s what you can afford once you don’t live a life of submission.” Married women, she adds, may have had a very different relationship to their fantasies back in the ‘50s, but even so, “this mixture of changing gender roles and sexual negotiation is tricky.”Det här var bara lite lättsam pausunderhållning. Jag återkommer till idén om att man tänder på motsatsen till vad man är i övrigt sedan.
Att tänka på 5: Vi förändrade A, och A förändrades, buhu.
En återkommande grej i artikeln är att påpeka att trots att man satsat på interventioner så har sexlivet inte blivit bättre. Logiken är strålande.
- Jämlikare fördelning av hemarbetet leder till större lycka i äktenskapet.
- Par omfördelar arbete så det blir jämlikare
- Större lycke i äktenskapet infinner sig
- Mer sex infinner sig inte! Skandal! Katastrof! Vilket skulle bevisas!
Det är som den där studien där man bevisade att kvinnor inte kan göra pull ups genom att ta kvinnor som inte kan göra sådana och träna dem i annat än att göra pull ups. Är det verkligen så förvånande att en intervention påverkar det interventionen sägs påverka och inte nåt annat? Villman öka sexfrekvens får man väl helt enkelt ta och jobba med nåt som ökar sexfrekvens.
Att tänka på 6: Har ni ens ändrat på A?
Ett fallexempel som ska förklara att jämlik arbetsfördelning inte leder till mer sex låter såhär:
“I’m very attracted to you,” she said earnestly. “You know when I really crave you? It’s when you’re just back from the gym and you’re all sweaty and you take off your clothes to get in the shower and I see your muscles.”
Her husband countered by saying that this very situation had occurred that morning but that his wife became irritated when he tossed his clothes on the floor, which led to a conversation about his not vacuuming the day before, when she worked late. He had worked late, too, which accounted for the lack of vacuuming, but still — she hated waking up to a messy room, and it was his turn to vacuum.
Den observanta läsaren kan observera att mannen hade inte gjort det han skulle. Jag tror inte att nån av dem som påstår att mer jämlik fördelning leder till mer sex menar att det räcker med att man fördelar arbetet. Jag tror de menar att parterna även ska göra sin del.
Att tänka på 7: Man tänder på det man inte är.
Som jag har redan påpekat i punkt 4 finns det en idé om att människor tänder på motsatsen till vad de är om dagen. Hur många gånger har man inte hört den om att högt uppsatta chefer vill leka rollspel där de är bäbisar eller åtminstone bli dominerade av nån i lack. Liknande tankar framförs även i artikeln.
Jag har aldrig sett någon forskning som bekräftar detta. Aldrig. Nevar. Och hade detta stämt så hade manligt och kvinnligt i sängen kodats helt annorlunda mot hur de ser ut. För som det ser ut idag förväntas män vara initiativtagande, starka och drivande såväl i sex som i andra sammanhang. Kvinnor förväntas vara svaga, responsiva och service mindeade i sängen och andra sammanhang. En oerhört puckad idé, upphör genast med att snacka om den. Ja, vissa människor har sexuella preferenser som kanske inte påminner om deras övriga personlighet och preferenser. Det är inte nån standardregel i sexologi.
Att tänka på 8: Att vara aktiv är inte att köra över andra.
Annan korkad tanke som jag stöter mycket på är att vissa aktiviteter i sex implicerar maktobalans (och könsroller). Att vilja att ens manliga partner är fysiskt aktiv under sex och visar vad han vill likställs ofta med att han ska vara drivande, dominant och en äkta grottman. Samma sak gäller en man som typ slänger en på köksbordet och knullar en hårt. Att visa vad man vill är inte att vara dominant, det är att kommunicera under sex.
Här är en lista på saker man kan önska som inte automatiskt betyder att man vill ha en grottman:
Att tänka på 9: Polarisering.
Det finns även en idé om att det för attraktionen är viktigt att polarisera. Det intressanta är att denna tanke bara gäller polarisering åt ett håll. Ponera att det faktiskt stämmer, att det är döviktigt för knulleriet att den ena är stark och fixar karriären och den andra är vän och fixar disken. "Det blir inte bra om båda gör båda" skriver vänner av ordning. Sedan stöter de på en kvinna som är stark och fixar karriären. Vad vore bra ur polariseringssynpunkt? Att stärka henne i att vara stark och fixa karriären, förstås, och att hitta en svag diskande man för bästa polaritet. Men nej, istället ska kvinnan på nåt sätt neutraliseras i sin styrka och karriär. Hur fan är detta polärt?
Att tänka på 10: Det här är nog skrivet för en annan planet
Som avslutning får ni detta exempel på fritt svammel som styrker ens argument typ?
Att tänka på 7: Man tänder på det man inte är.
Som jag har redan påpekat i punkt 4 finns det en idé om att människor tänder på motsatsen till vad de är om dagen. Hur många gånger har man inte hört den om att högt uppsatta chefer vill leka rollspel där de är bäbisar eller åtminstone bli dominerade av nån i lack. Liknande tankar framförs även i artikeln.
Jag har aldrig sett någon forskning som bekräftar detta. Aldrig. Nevar. Och hade detta stämt så hade manligt och kvinnligt i sängen kodats helt annorlunda mot hur de ser ut. För som det ser ut idag förväntas män vara initiativtagande, starka och drivande såväl i sex som i andra sammanhang. Kvinnor förväntas vara svaga, responsiva och service mindeade i sängen och andra sammanhang. En oerhört puckad idé, upphör genast med att snacka om den. Ja, vissa människor har sexuella preferenser som kanske inte påminner om deras övriga personlighet och preferenser. Det är inte nån standardregel i sexologi.
Att tänka på 8: Att vara aktiv är inte att köra över andra.
Annan korkad tanke som jag stöter mycket på är att vissa aktiviteter i sex implicerar maktobalans (och könsroller). Att vilja att ens manliga partner är fysiskt aktiv under sex och visar vad han vill likställs ofta med att han ska vara drivande, dominant och en äkta grottman. Samma sak gäller en man som typ slänger en på köksbordet och knullar en hårt. Att visa vad man vill är inte att vara dominant, det är att kommunicera under sex.
Här är en lista på saker man kan önska som inte automatiskt betyder att man vill ha en grottman:
- Man vill att sexet ska vara intensivt
- Man vill att mannen ska visa vad han vill
- Man vill att mannen ska visa att han är kåt och tänder på en
- Man vill inte ha mycket s k förspel
- Man vill att omslutande samlaget ska vara "hårt"
Kom ihåg, grottmannen sitter inte i frekvensen och amplituden på jucken. Grottmannen sitter i Satoshi Kanazawas och Herman Ottossons gemensamma fantasi.
Att tänka på 9: Polarisering.
Det finns även en idé om att det för attraktionen är viktigt att polarisera. Det intressanta är att denna tanke bara gäller polarisering åt ett håll. Ponera att det faktiskt stämmer, att det är döviktigt för knulleriet att den ena är stark och fixar karriären och den andra är vän och fixar disken. "Det blir inte bra om båda gör båda" skriver vänner av ordning. Sedan stöter de på en kvinna som är stark och fixar karriären. Vad vore bra ur polariseringssynpunkt? Att stärka henne i att vara stark och fixa karriären, förstås, och att hitta en svag diskande man för bästa polaritet. Men nej, istället ska kvinnan på nåt sätt neutraliseras i sin styrka och karriär. Hur fan är detta polärt?
Att tänka på 10: Det här är nog skrivet för en annan planet
Som avslutning får ni detta exempel på fritt svammel som styrker ens argument typ?
Take the fascination with MILFs — consistently one of the most-searched porn categories and a staple in mainstream media — in which mothers are depicted as alluring and sexually lively. In the past, a fantasy woman may have been the young, single secretary; now she’s the middle-aged mother of three with a graduate degree.
Punkt 9! Ja!
SvaraRaderaIroniskt i sammanhanget är att jag gärna skulle hitta en "stark" och initiativtagande kvinna som jag kan komplettera med min vänhet och empati.