Man ska ha menssex

Som vissa av er vet eller anar så hänger jag en del i studentkretsar*. Där finns det en tradition av att skriva nya låttexter på befintliga melodier. Det brukar jag inte göra så ofta. Häromdagen fick jag dock för mig visa var skåpet ska stå i genren menshumor. Det blev bättre än vad som behövdes (det behövdes noll, jag satt ensam hemma och chattade med en kompis), så ni får också läsa. Melodi:

Jag har prövat nästan allt som finns att välja på

Många äro livets bördor - nöjen, de är få.

Men det finns en sak som alltid höjer mitt humör -

Det är de röda dagarna jag finns och lever för!

Man ska ha menssex

För det blir nästan som True Blood

Man ska ha menssex

Som ett privat Stockholmsblodbad

Man ska ha menssex

Det är en säker period

Man ska ha menssex

Alla gillar blod!

Ja jag vill dela Röda havet som i Moseboken

På Röda torget vill jag ligga, Lenins lära trogen!

En jakt på Röd Oktober året om i varje hamn -

Jag kommer alltid när den röda mattan rullas fram!

Man ska ha menssex

För det har de i Fifty Shades

Man ska ha menssex

Så duschen blir som den hos Bates

Man ska ha menssex

The Shining-hissen upp och ner

Man ska ha menssex,

Ja, jag vill ha mer!

Man ska ha menssex -

Det innehåller mycket järn!

Man ska ha menssex

För annars är man omodern.

Man ska ha menssex

Och fira världens bästa hål.

Man ska ha menssex

Höj menskoppen, skål!

*Tycker för övrigt att studentkulturen är ett jävligt intressant paraplybegrepp som innefattar massor av egna subgrupperingar, och som det borde forskas mer på. Jag är ju till exempel studentorkestermupp, men har samtidigt inte mycket till övers för overallskulturen, vilket i mina ögon förstås är en helt annan sak. Sen finns det spex också, och de dära som gillar byråkrati och sitter i kårfullmäktige och styrelser och allt möjligt.

Mäns och kvinnors sexproblem, och stoppade pressar

Skrev om det på Twitter igår, och trodde jag lämnade en kommentar i själva inlägget, men det gjorde jag visst inte. Skriver här istället, för det är relevant för fler än Natasha Blombergs kommentatorsfält.

Det som hänt är alltså att Blomberg blev provocerad av en tidningsartikel om ett par där mannen lider av erektil dysfunktion. Paret måste nu betala 1500 kr i månaden, osubventionerat, för att kunna ha sex, enligt artikel. Själva blogginlägget faller i ett antal vanliga fallgropar när man snackar om det här ämnet.Läs gärna inlägget i helhet så att ni förstår vad jag svarar på, men här är ett centralt stycke.

Klart jag fattar att alla sexuella besvär är jobbiga för individen. Jag fattar att erektionsproblem försvårar. Men. Kvinnor lever med alla slags sexuella svårigheter, torrhet, minskad lust, vestibulit, oförmåga att få orgasm samt andra slags underlivsproblem utan att någonsin bli tagna på allvar. [...]

Men så fort en man inte får stånd eller utlösning så ska vi genast stoppa pressarna för oj oj oj så synd det är om mannen som inte får eller kan knulla när han vill. Då ska det forskas fram dyra piller som sen ska subventioneras av staten. Allt för lilla kuken. (Till oss kvinnor tilldelas P-piller som istället förstör vår sexuella förmåga och lust men igen; det spelar ju ingen roll så länge kuken får sitt halleluja! KUKEN MÅSTE STÅ! Till varje pris!)

1. Viagra forskades inte fram som dyrt piller mot erektionsproblem. Pillrena var tänkta vara en blodtrycksmedicin, erektionen var en biverkning, man valde att fokusera på den. Att se Viagras framtagning som ett tecken på att mäns sexualitet satsas på är helt enkelt inte rimligt.

2. Klart som fan att det forskas på "Pink Viagra", läkemedelsföretag är inte dumma i huvet. Kolla gärna dokumentären Orgasm Inc. för en mer levande skildring av detta.

3. Viagra och liknande preparat hjälper erektionen. Även kvinnors erektion, vad jag vet. Det finns inga mirakelpiller för att åtgärda minskad lust eller orgasmförmåga. Varken för män eller kvinnor.

4. Men visst, medan erektionstrassel är männens favoritproblem så är lustsvårigheter kvinnors. Det är könat på det sättet. Jag skulle dock inte förhasta mig med slutsatsen att detta är anledningen till varför vi inte har lust- och orgasmpiller. Jag satsar snarare på att lust och orgasm är mycket mer komplexa fenomen än stånd.

5. Dock vill jag påpeka att det finns behandlingar, terapier och typ bara sätt som kan hjälpa en att öka lusten eller få orgasm oftare. *ler psykolog*

6. Det finns för övrigt också läkemedel och behandlingar mot torra slemhinnor och vestibulit. De är dessutom subventionerade.

7. Jag är fullt medveten om att personer med vestibulit kan få usel behandling. Eller snarare ingen alls. Det innebär inte att manlig sexualitet prioriteras. (bloggat om det här yay)

8. Hade man stoppat pressarna varenda gång en snubbe inte får upp den så hade tidningarna varit mycket tjockare. Det skrivs artiklar om sexproblem som drabbar kvinnor med, ovannämnda vestibulit, till exempel. Eller att kvinnor tappar lusten av p-piller. Det är helt enkelt inte rimligt att tala om att det råder hysteri när mäns sexualitet drabbas, medan kvinnors sexproblem ignoreras.

Sammantaget - ja det finns massor med sexproblem som är kopplade till kön och genus. Men nej, inte så, inte på det sättet, faktiskt inte, nej.

Peeta-haters kan sticka från denna blogg osv osv

Såg Hunger Games: Catching Fire igår och vill bara verkligen göra det tydligt att på den här bloggen gillar vi Hunger Games. Jag har läst alla tre böckerna och sett de filmerna som finns, men ska försöka att inte spoila tredje boken när jag förklarar. Det kan dock förekomma spoilers av typen "den här personen kommer inte plötsligt bli jätteond".

• Hungerspelen har en kvinnlig huvudperson. Dessutom finns det ett antal andra kvinnor av vikt i bok-/filmserien. Det är alltså inte en trilogi med en Stark Kvinna i huvudrollen där kvinnr i övrigt är frånvarande och eller kässa. Hungerspelen har dessutom en massa manliga figurer som också är rätt olika och beter sig inte direkt efter manual för manliga män.
• Katniss Everdeen har styrkor, svagheter och egenheter som gör henne ganska ovanlig som hjälte i actionsammanhang. Hon är ace på pilbåge, men sämst på att hantera skadade, t ex. Hon är inte sådär genomtuff men inte heller Vanlig Tjomme Som Dras In I Äventyr Och Är Ace Genom Tur. Hon är kompetent. 
• Katniss har vuxit upp under svåra omständigheter och det märks. Hon har inte så mycket kontakt med känslor, hon är inte vänlig. Jämför Harry Potter, liksom. Samtidigt har hon ju inte heller rollen Tjejen Med Tuff Barndom Och Skinn På Näsan. 
• Annan poäng i avdelningen jämför Harry Potter - Katniss blir traumatiserad efter traumatiska upplevelser. Hon kommer inte in i andra boken och undrar vem läraren i svartkonst kommer vara. Hon har mardrömmar, flackar med blicken, får panikattacker och flashbacks och är annu mer ointresserad av att komma nära människor.
• Peeta Mellark är bäst och jag ska gifta mig med honom och få tusen bäbisar fast inte för han är för bra för mig. Jag gillar honom som fan och dessutom växer manliga figurer som han inte på träd. Han har sådära känslor och people skills och är genuint trevlig. Han hanterar Katniss likgiltighet inför honom med imponerande lugn och mognad. Ägnar sig inte åt sexuella övergrepp i passionens namn, kan hantera att han har en rival, är typ bäst. Han är lugn och mjuk och omhändetagande utan att vara kvävande.
• Triangeldramat är typ vettigt. Alltså detta att rivalerna inte är varandras största fans, men inte försöker döda varandra heller, eller utsätta sig för farliga penismätningstävlingar. De ba jaha, det här var ju jobbigt. Och det är så jävla tydligt att det här med kärlek och sex och sånt är verkligen inte det viktigaste för Katniss. Inte ens topp hundra. 
• Alltså, det är ju nåt med SF och fantasy som får många att tänka att världen inte är sexistisk och rasistisk nog som den är, det är bäst att vi verkligen delar upp etniciteter i onda och goda, och alla tjejer är horor. Inte alls i den vanliga utsträckningen här. Ballt!
• Jag är f ö imponerad över så uppenbar revolutionsromantik i en värld så lik vår egen. Detta med onda imperier och rebeller är en grej, men det här är rätt nära. Jag tror det är bra.
• Det är väldigt mycket som nyanseras längre in i böckerna på ett sätt jag verkligen gillar. Det är inte bara alkoholisten Haymitch som visar sig vara kompetent och ha en anledning att supa. Det är också de ytliga människorna i staden, Katniss förstår mer och mer att deras ytlighet är en produkt av deras miljö och okunskap, och att de faktiskt också kan känna och tänka.
• Återkommande till temat med Katniss som en lyckad kvinnlig huvudperson och inte kräksklyscha. Hon är obekväm med tjejerier som kläder och att fixa håret. Hon växte inte upp så, hon är avskrämd från att vilja bilda familj och hon är inte van att behaga. Men hon kör inte heller grejen med att hon är bättre än de andra tjejerna på grund av det. 
• Katniss är ju inte en Stark Kvinna, men ingen är ensidigt Stark. Och Prims resa är också hjärtskärande fin att se, att hon precis som Katniss tvingas växa upp och hitta egen väg, trots att Katniss så gärna vill skydda henne. Prim blir inte den oskuldsfulla oförstörda lilla flickan som behöver skyddas. Och Prims styrka är av ett helt annat slag (och det känns inte ens sådär kvinnlig helare-klyschigt för att skador och sår och medicin i den världen är rätt brutalt).
• Ni vet hur pinsamt det är när folk ska beskriva dekadent framtidsfashion? Funkar här! 
• Okej, detalj, men så kul med kvinna som ser viktuppgång som nåt positivt och smalhet som svaghet. Nä, asså, fatta, i en ungdomsbok! 

Är trött, haft tuff jobbdag, orkar inte sammanhängande just nu. Hur som så endorsar jag det här, då. Både böckerna och filmerna. Gillar förresten att de inte gjorde inre röst-berättande i filmen, för att få fram bokens första person-berättande. Det hade gjort Katniss för känslomässigt tillgänglig. Det balla är ju att hon är rätt stum på det sättet. Distanserad. Så jävla glad att de här böckerna finns. Ge mig roliga länkar på temat!

Män i nära relationer

Att betraktas som tänka högt-inlägg, inte debattext.

Någonting som dykt upp som tema under hösten (för mig) har varit män och hur de saknar vissa färdigheter. Närmare bestämt relationsupprätthållande sådana. Jag har till exempel vid flera tillfällen stött på snubbar som skulle vilja lära sig det som kallas för känslomässigt arbete. Känslomässigt arbete är en föga peppande term för det man gör i en relation för att se till att den flyter på bra, att potentiella framtida konflikter undviks, att man förbereder sig för händelser på förhand. I heterorelationer är det oftast kvinnor som gör det här, vilket leder till att det oftast är kvinnorna som exempelvis säger "du, vi måste prata". 

Hur gör man detta arbete? Man observerar mycket och tänker mycket. Lägger ner tid på att tänka hur relationen är nu, och vad som kan hända i framtiden. Man tar tempen på relationen, man läser av partnern, man analyserar detta och potentiella framtidsutfall och planerar för dem och försöker förebygga. Det är asmycket jobb, men det ger förstås en kontroll över relationen. Man har koll, man har kartan. Den som gör det känslomässiga arbetet är den som bestämmer när det är dags för vimåsteprata.

Jag kan förresten passa på och säga att relationen makt-ansvar är en genomgående central tanke för mig när jag tänker könsroller och jämställdhet. Att de alltid hänger ihop. 

Som tjej tränas man från barnaben att upprätthålla relationer. Som snubbe blir man inte det på samma sätt. Jag tänker att det måste vara väldigt underligt för snubbar att komma in i heterorelationer och inse att de faktiskt inte riktigt vet hur man gör såna aktivt. Jag kan tänka mig att man känner en hel del vanmakt. Och jag tänker man att man då lätt sätter emot med de passiva metoderna man kan använda - vara otillgänglig, blunda, undvika. 

Hur som. Det har som sagt varit nåt som faktiskt lyfts fram av snubbar i min omgivning, och i viss mån patienter. Inte i de orden alltid, men själva tankarna. Och jag känner mig maktlös. Jag skulle kunna jobba med det som terapeut, men inte om det inte är fokus för terapin och inte om det gäller privatpersonskompisar. Jag kan såklart ge dem råd och tips i konkreta situationer, men det är svårt att lära ut sättet att tänka på. Att arbeta proaktivt. Att kolla av partnern. Jag vill ha en bra bok att tipsa om, eller kurs eller nåt. Som handlar om relationer och inte är skriven av kvinnor och primärt riktad till kvinnor. Jag frågade till slut psykologer på facebook och de tipsade om begreppet mentalisering och den här boken. Är ändå orolig att boken inte riktigt är så konkret som jag vill ha det. 

Jag tänker också på det i relation till manlig vänskap. Det finns forskning om att när kvinnor vill prata om sitt liv med nån stödjande så pratar de med kvinnor. Vill män prata om sitt liv med nån stödjande pratar de också med kvinnor. Tycker mig känna igen detta från min verklighet. Och sett en del följder av att snubbe har många manliga vänner men inte en enda som törs ställa de grävande jobbiga frågorna av typen "alltså hur är det egentligen?". 

Tänkte på det inte minst när jag såg denna artikel på Salon om att vuxna vita heterosexuela män är de som har färst vänner i USA. Kolla gärna. 

Svett och etikett

För ett tag sedan funderade jag på hur jag skulle ordna en föreläsning på sextema för nya studenter, alltså en sån där mottagingsaktivitet på nån högskola. Föreläsningar i hur man ska och inte ska dricka är vanliga, men jag funderade på vad jag skulle ta med om jag fick ha en vettig om sex. "Använd kondom annars får ni klamme" är ju varken jätteintressant eller ny information för de flesta.

Då kom jag att tänka på konceptet vett och etikett. Vad skulle jag vilja förmedla till unga människor för att maxa deras sexliv? Jag kom aldrig fram till nåt sammanhängande (OBS JAG KOMMER KUNNA GÖRA EN ASBRA GREJ AV DET OM NI BOKAR MIG LOVAR *LER F-SKATT*!!!), men det var nog då jag började tänka på sex som vinst och förlust, sex som status och hur det i praktiken leder till sämst.

Så jag tänkte det blir ett sånt där inlägg med funderingar och så blir det kanske fler, och ni kommenterar.

En av grundpelarna skulle vara att försöka skapa en miljö där det skulle vara så oladdat som möjligt att fråga om sex, att säga ja eller nej och att ta det svaret. Jo, jag vet att det finns väldigt mycket genusbakgrund till varför detta är laddat, men tänk typ att bara söka skapa en sån miljö där...

• Det inte anses vara en förolämpning att bli frågad om man vill ligga av en person man inte vill ligga med. 
• Det skulle ses som en diss av hela ens person att få ett nej. Det inte skulle anses elakt att tacka nej till sex. Så att personen som tackar nej slapp känna sig taskig och försöka linda in nejet i bomull, eller liksom antyda ett nej under utdragna omständigheter. Och att de som får ett nej inte ser personen som tackade nej som taskig. Klart det är surt, men det betyder inte att nejtackaren vill förolämpa en. 
• Det anses inte att man har vunnit om man fått en invit man tackat nej till. 
• Det anses inte att man förlorat om man fått ett nej.

Typ så, ungefär. För just nu ligger det ju väldigt mycket prestige i sexet och det gör hela frågandet om sex väldigt dramatiskt. Att bli nobbad handlar om så mycket mer än att inte få hudkontakt för kvällen. Och får man en invit man inte är intresserad av är det lätt att använda den för att öka sin sociala status.

Man säger ju ofta att social status handlar om att få ligga. Fast det är ju inte riktigt så sambandet ser ut. Det handlar ju mer om uppfattad liggbarhet som mått på status än faktiskt ligga. En person med lägre status kan få hur mycket kön som helst och fortfarande ses som oliggbar. Personer som uppenbarligen har massor av sex men inte ser ut på ett sätt som ger status (inte konventionellt attraktiva, "tar inte hand om sig", har hår på fel ställen, har mage att inte vara smala, etc) får ständigt kommentarer om att de inte är liggbara. Ni vet, "ingen skulle vilja stoppa in sin kuk i dig", "jag skulle bara ligga med idg om du hade papperspåse över huvet". Att få inviter från en sådan person kan fortfarande ses som en diss - "fatta hen frågade om jag vill ligga eewwww".

Och det handlar ju om att en del i bygget av social status är att ligga med rätt personer. Det vill säga gärna sådana som är över ens egen nivå. Och det handlar ärligen inte ens om att ligga med rätt personer, det handlar om att uppfattas att kunna ligga med rätt personer. Ett sätt att göra det på är ju att tacka nej till sex från personer under ens nivå, eller under nivån som man vill uppfattas att vara på. Kan man tacka nej till ett kap level 56 så betyder det ju liksom att man tror sig kunna få ett kar på level 57.

Ni känner ju till "out of my league", att det ses självklart att inte ens försöka med nån som är "för bra" för en. Som om det finns en algoritm för vilka personer man förtjänar och inte förtjänar att ha sex med. "Vad ser du i henom?" kan man fråga en level 40 som dejtar en level 30, medans samma fråga inte skulle ställas om level 30:an dejtades av en level 25.

Funderar på hur mycket sex inte blir av för att någon egentligen är attraherad men de andra personen har för låg status. Gissar på massor. Gissar på att folk skulle ha mer sex/fler partners om sexuella val inte handlade så mycket om att positionera sig socialt.

Inte så att jag är oskyldig till detta. Älskar åtminstone att scorea personer med trofévärde. Fucking älskar när folk jag ligger med ser trofévärde i mig (bara det i sig skulle inte räcka, men najs bonus). Har nog inte tackat nej till sex med nån enbart på låglevelgrunder, förvisso, men spelar så klart själv med i detta spel.

Så, tankar? Detta var ju osammanhängande som attan, men kanske nåt?