Ja, detta är alltså ett nytt (grymt efterlängtat) inlägg om saker som har varit viktiga för mig som tänkande och kännande person.
Det finns en tecknad serie från Japan som heter Neon Genesis Evangelion. Den handlar om att jorden blir anfallen av ständigt evolverande oförklarliga varelser som kallas Apostlar. Man vet inte var de kommer ifrån, och de är aldrig den förra lika, så det är svårt att förutsäga hur den nästa kommer att se ut och var den kommer att anfalla. Men det finns vissa likheter, och en av dem är att dessa varelser har någonting som kallas för AT-fält. En sorts energifält som synligt bildar ett oktagonmönster, som konventionella vapen inte kan penetrera.
De enda som kan slå sig genom AT-fältet är gigantiska människoliknande robotar som körs av fjortonåringar.
Dessa robotar kan också utveckla AT-fält.
Vid något tillfälle, på något sätt, får man veta att AT står för Absolute Terror. Det låter förstås som töntig hittepåförkortning som ska låta cool, men det finns faktiskt en poäng. För AT-fält är inte enbart flashiga skyddsbarriärer. AT-fält är det som skyddar ens själv från omvärlden, och samtidigt definierar ens själv.
Det mest skrämmande som finns är att få den gränsen kränkt med våld, mot ens vilja. Att bli totalt exponerad, att känna främlingar klampa in i ens allra innersta. Det som ofta kallas för en psykisk våldtäkt. Rädslan att komma någon för nära för dessa fält bryter ned varandra, och man förlorar sig själv.
Därav Absolute Terror i namnet.
Det är egentligen ganska basic psykologi, väldigt enkla saker. Integritet och intimitet. Rädsla för närhet. Vilja att smälta samman med en annan person samtidigt som man är rädd för att låta den andre komma in. Det som gör att jag tänker på just AT-fält när jag tänker psykologiskt är att serien visualiserar detta fält så konkret, och skildrar upplösningen så brutalt. När man väl begripit vad de åttakantiga energisköldarna är blir vissa scener nästan olidliga att se, trots att det på ytan rör sig om superrobotaction.
Hade Neon Genesis Evangelion varit en del av medelsvenssons kulturbildning hade jag tveklöst använt mig av begreppet i min roll som psykolog.
PS. Jag vill ha det här paraplyt! Ge den mig.
PPS. Om ni gillar kombon Tanja+NGE kan jag påminna om min text om Kaji på Mangafilm.se!
Det finns en tecknad serie från Japan som heter Neon Genesis Evangelion. Den handlar om att jorden blir anfallen av ständigt evolverande oförklarliga varelser som kallas Apostlar. Man vet inte var de kommer ifrån, och de är aldrig den förra lika, så det är svårt att förutsäga hur den nästa kommer att se ut och var den kommer att anfalla. Men det finns vissa likheter, och en av dem är att dessa varelser har någonting som kallas för AT-fält. En sorts energifält som synligt bildar ett oktagonmönster, som konventionella vapen inte kan penetrera.
De enda som kan slå sig genom AT-fältet är gigantiska människoliknande robotar som körs av fjortonåringar.
Dessa robotar kan också utveckla AT-fält.
Vid något tillfälle, på något sätt, får man veta att AT står för Absolute Terror. Det låter förstås som töntig hittepåförkortning som ska låta cool, men det finns faktiskt en poäng. För AT-fält är inte enbart flashiga skyddsbarriärer. AT-fält är det som skyddar ens själv från omvärlden, och samtidigt definierar ens själv.
Det mest skrämmande som finns är att få den gränsen kränkt med våld, mot ens vilja. Att bli totalt exponerad, att känna främlingar klampa in i ens allra innersta. Det som ofta kallas för en psykisk våldtäkt. Rädslan att komma någon för nära för dessa fält bryter ned varandra, och man förlorar sig själv.
Därav Absolute Terror i namnet.
Det är egentligen ganska basic psykologi, väldigt enkla saker. Integritet och intimitet. Rädsla för närhet. Vilja att smälta samman med en annan person samtidigt som man är rädd för att låta den andre komma in. Det som gör att jag tänker på just AT-fält när jag tänker psykologiskt är att serien visualiserar detta fält så konkret, och skildrar upplösningen så brutalt. När man väl begripit vad de åttakantiga energisköldarna är blir vissa scener nästan olidliga att se, trots att det på ytan rör sig om superrobotaction.
Hade Neon Genesis Evangelion varit en del av medelsvenssons kulturbildning hade jag tveklöst använt mig av begreppet i min roll som psykolog.
PS. Jag vill ha det här paraplyt! Ge den mig.
PPS. Om ni gillar kombon Tanja+NGE kan jag påminna om min text om Kaji på Mangafilm.se!
Kan man kanske likna brytandet av sådan barriär vid akut psykos som exempelvis en schizofren kan drabbas av, ofta beskrivet som fruktansvärt av subjektet ifråga, där jaget så att säga löses upp? Du som psykolog kan säkert mer om detta, men psykos är väl något som medelsvensson åtminstone har hört talas om. Och du var ju kanske inne på lite mer "vardagsbekymmer" som flera av oss kan relatera till än abnormala psykologiska tillstånd, men ändå.
SvaraRadera