Under ytan

Såväl i skolan, jobbet och privatlivet har ett ämne varit återkommande på sistone - att prata om sex i relation till att sex är privat.

Det är särskilt en åsikt som jag märkt särskilt. Inte min, men utifrån. Detta att samtal om sex skulle göra sexualiteten ytlig. Om man sammansmälter flera personers argument till en helhet kan man väl säga så. Sex är någonting väldigt intimt, någonting som är djupt rotat i själen, någonting väldigt primitivt och skört, någonting som är andligt och alltför känsligt att visa upp. Att man hela tiden pratar om sex leder till att sex blir ytligt, offentliga samtal om sex (eller intima sådana) förmår ändå aldrig att närma sig det djupa, och sex förenklas till någonting banalt, enkelt och endimensionellt. 

Jag kan förstå resonemanget, samtidigt som jag inte ser hur det ena kan utesluta det andra. Jag kan ju prata om sex, både roligt, och vulgärt och akademiskt. Undrar om de som tycker att man inte ska prata om sex tror att det jag pratar om är hela min sexualitet? I så fall vore den förstås ganska stympad och ganska enkel - jag är inte så pass bra på att uttrycka mig för att uttrycka riktigt komplicerade saker. Inte heller vill jag prata om vissa personligare eller djupare sidor av min sexualitet, inte med alla alltid, inte som offentlig person, inte med någon någonsin - beroende på just vad det gäller. 

Jag håller helt med om att det sexet som syns i det offentliga rummet är ytligt och tramsigt. (Vem bestämmer vad som räknas som ytligt och tramsigt? Jag bestämmer, det är min blogg.) Men vad har man för självbild om man utifrån löpsedlarnas nakenchockrubriker drar slutsatser att alla andras sexualitet påverkas av media och blir ytlig och tramsig, medan man själv bär på avgrund och himmelska höjder i sin själ? 

Visst, om man hör andra prata om sex och relationer vill man kanske utbrista "banala jävla människor!" och titta lite gillande på sin egen inre erotik. Men man bör nog tänka på att precis som man själv inte vill avslöja sina sexuella inälvor hur som helst, så vill kanske andra hålla privata saker för sig själva. Inte för att sexualiteten har en särskilt privat natur, utan för att det gäller allt som är djupt och eget. Oavsett om det är kärlek, sex, självbild, hat, relationen till kroppen, uppfattning om gott och ont, tro, eller något annat av alla saker som kan vara djupa och viktiga och ytliga och offentliga och väldigt privata.

(Snackade förresten sex hos Cissi Wallin i Radio 1 i veckan. Två timmar, lyssna här om du gillar sånt.)