Jag har på sistone läst väldigt mycket litteratur om hur man återupptäcker glöden i en befintlig relation. Jag vet egentligen inte ens varför just det blev att mönster, jag tänkte att jag köpte böcker som mest handlade om relationer i allmänhet, men nånstans hamnar alla i att berätta om par som efter många års relation inte längre har sex, och hur de kan göra för att hitta tillbaka. Det är lite olika vinklar på det här. Vissa böcker fokuserar på neuroaspekten, att hjärnan beter sig olika under nyförälskelse respektive längre relation, och vad det innebär för sexet. Vissa fokuserar på övningar för att reparera sexet. Vissa snackar om att monogami är naturligt, eller onaturligt.
Jag tycker det är intressant att oavsett bokens agenda och vinkling så finns det konsensus på att mängden och kvaliteten av sex minskar i ett fast förhållande. Att det är liksom nåt som händer naturligt och ofrånkomligt.
Det jag tycker är intressant att alla dessa böcker ser den här minskningen som nåt plötsligt och inte ens process. Det handlar alltid om "Jessie och James är ett stabilt par i 30-årsåldern. De möttes för sju år sedan när James råkade slå Jessie i huvudet med en katt och har nu bott ihop i sex år. I början hade de sex alltid, konstant och äventyrligt. När de kommer till mig klagar dock Jessie på att James aldrig vill ligga längre. James säger å andra sidan att Jessie är en galen nymfoman, och att han faktiskt inte är sugen på att ligga utan istället är sugen på att löpträna med sin nya app". Sedan följer författarens tips, terapiskildring, åsikter om monogami och äktenskap, eller funderingar om hur Jessie och James relation förhåller sig till magnetröntgen.
Vad jag tycker är intressant att så lite i dessa böcker handlar om hur man kan upprätthålla sexlivet. Jag skulle hemskt gärna vilja läsa vad man kan göra för att inte hamna på det sluttande planet, och vad man kan göra innan man glidit så pass långt ner att man inte längre kan låtsas bort problemen. Det talas inte om hur man kan bygga upp en rutin för sexet som gör att det inte prioriteras bort. Vet inte riktigt vart jag vill komma, men intressant, detta, tycker jag. Påminner också om att samtal om "var drar vi egentligen gränsen för exklusivitet" ofta kommer när det är kris snarare än i början av relationen, eller som ett pågående samtal under relationen.
Jag tycker det är intressant att oavsett bokens agenda och vinkling så finns det konsensus på att mängden och kvaliteten av sex minskar i ett fast förhållande. Att det är liksom nåt som händer naturligt och ofrånkomligt.
Det jag tycker är intressant att alla dessa böcker ser den här minskningen som nåt plötsligt och inte ens process. Det handlar alltid om "Jessie och James är ett stabilt par i 30-årsåldern. De möttes för sju år sedan när James råkade slå Jessie i huvudet med en katt och har nu bott ihop i sex år. I början hade de sex alltid, konstant och äventyrligt. När de kommer till mig klagar dock Jessie på att James aldrig vill ligga längre. James säger å andra sidan att Jessie är en galen nymfoman, och att han faktiskt inte är sugen på att ligga utan istället är sugen på att löpträna med sin nya app". Sedan följer författarens tips, terapiskildring, åsikter om monogami och äktenskap, eller funderingar om hur Jessie och James relation förhåller sig till magnetröntgen.
Vad jag tycker är intressant att så lite i dessa böcker handlar om hur man kan upprätthålla sexlivet. Jag skulle hemskt gärna vilja läsa vad man kan göra för att inte hamna på det sluttande planet, och vad man kan göra innan man glidit så pass långt ner att man inte längre kan låtsas bort problemen. Det talas inte om hur man kan bygga upp en rutin för sexet som gör att det inte prioriteras bort. Vet inte riktigt vart jag vill komma, men intressant, detta, tycker jag. Påminner också om att samtal om "var drar vi egentligen gränsen för exklusivitet" ofta kommer när det är kris snarare än i början av relationen, eller som ett pågående samtal under relationen.
***
Har för övrigt skaffat ett konto på ask.fm, ställ frågor där! Hittills blandning mellan frågespalt och trams, det är en bra kombo!
Jag läser din blogg med stor behålning, och följer dig även på twitter. Du skriver inte alltid om sådant som berör just mig, men du skriver alltid om intressanta och tankeväckande ämnen.
SvaraRaderaJust i det här fallet känner jag att jag (för en gångs skull) har något att koma med. Jag har levt med samma man i femton år, varav 11 år som gifta. Vi brukar skämta om att det är sådana som vi som "förstör statistiken".
Vi har fyra barn, 5, 7, 9 och 11 år och lever nog ett precis lika stressigt och intensivt liv som många andra i vår livssituation. Jag är 39, min man är 43. Om inte någon är sjuk eller bortrest har vi fortfarande, efter alla dessa år, sex varje dag. Inte nödvändigtvis penetrativt sex, men någon sexuell aktivitet som är ömsesidigt tillfredsställande.
Jag tror att vi helt enkelt en gång i tidernas begynnelse valde att se sex som en prioriterad aktivitet i vår relation. Lika väl som man åter och sover varje dygn så behöver man fysisk närhet och sexuell tillfredställelse. Genom att så ofta ha sex avdramatiserar man sexakten i sig, tror jag. Kraven på det perfekta sexet är obefintliga. Ibland är det himlastormande multiorgasmiskt, ibland mer som ett litet avslappnande pirr. I grunden finns givetvis en oerhört stark fysisk atraktion som var grunden till att vi en gång i tiden föl för varandra.
Jag tror helt ärligt att något är fundamentalt fel i relationer där sexet inte fungerar. Parterna i relationen kanske inte vågar eller vill se hela bilden, men om jag inte längre ville ha sex med min man (eller vise versa) så känner jag instinktivt att något skulle vara på väg utför med hela relationen.
LÅngt och kanske lite ossammanhängande och OT, men så ser jag på saken.
Haha, exemplet med det trettioåriga paret var guld!XD
SvaraRaderaAnnika:
SvaraRaderaTack för de snälla orden och att du berättar om din situation! Det låter jättebra, och det du säger låter nära det jag tänker är just detta upprätthållande av sexlivet. Att man faktiskt ser till att det händer, och värderar sexet. Jag tror det är väldigt viktigt att man gör det snarare än typ att tro att sex sker av sig självt när man minst anar det.