Somewhere in America Miley Cyrus is still twerkin

Ibland inträffar saker inom popkulturen som är helt magiska. Det är som om bitarna i det popkulturella pusslet plötsligt föll på plats och man insåg att det inte rör sig om ett vanligt platt pussel, utan om ett tredimensionellt sådant. Alla vägarna korsas. En laddad knytpunkt uppstår.

Miley Cyrus hade ett nummer på senaste MTV VMA. Här är en länk till videon som säkerligen kommer tas bort snart, men då är det bara att söka "MTV VMA 2013 Miley Cyrus" på YouTube. Jag har inte sett någon reaktion i Sverige än, men i USA verkar skämskuddar vara slutsålda.

Vad är det som är så speciellt? Jo, vi kan ju börja med att man bör känna till de två låtarna/artisterna som inleder.



Miley Cyrus är en före detta Disneystjärna, känd som Hannah Montana. Nu skaffar hos sig en ny sexig farlig image, och videon till We Can't Stop har rört upp många känslor. Den har kritiserats för att ägna sig åt cultural appropriation (hur Cyrus försöker "låna" coolhet av mörkhyade), för att vara pinsam, för att Miley är för vulgär alternativt för stel. Jay Z rappar "cause somewhere in America / Miley Cyrus is still twerkin" på sin senaste platta. Det här hade redan en plats i pusslet.



Blurred Lines med Robin Thicke har varit en annan video och låt som upprört. Videon är full av påklädda män och nästintill nakna objektifierade kvinnor. Texten är som det heter på engelska "rapey". Nånting om att tjejer vill egentligen, även fina flickor, och linjen mellan ja och nej är oklar. Högst tveksamt, det hela.

Tillsammans, på VMA, skapar de två en explosion av allt som är viktigt. Det vi ser är ju ett klassiskt fall av "good girl gone bad", en historia vi har sett så många gånger i kändispressen. En söt tjej förväntas vara lagom sexig, och hon är det, tills hon faller samman, går över gränsen för accepterad ladylike sexighet, blir "vulgär" och "patetisk". "Tappar kontrollen". Rihanna sitter i publiken och ser bekymrad ut, men hon har också varit där, gjort vulgära saker, dömts för hur opassande hon betett sig på scen. Och man vet aldrig med den här historien - är detta ett sammanbrott, eller är det ett fett fuck you till alla som i många år hållit henne på den tunna linjen mellan trist och vulgär för att kunna sälja henne så mycket som möjligt? Jag vet inte om jag ska bli obekväm, om jag ska hoppas att Cyrus får vård, att jag ska säga "leave Miley alone" eller om jag ska heja på henne som attan för att hon brutit sig loss.

Att se det här är precis som att se den där scenen, ni vet vilken, i avsnitt 19 av Evangelion.

Cyrus juckar, sträcker ut tungan, twerkar, och sedan sliter hon av sig kläderna för att nu är det dags för Robin Thicke att ta över. Det är bara det att han inte är det mista kapabel att ta över. Cyrus är inte en av de svala modellerna i hans video. När hon kastar tillbaka "okay now, he was close, tried to domesticate you / but you're an animal, baby, it's in your nature" på honom är han still och hjälplös. När en fin Disneytjej faktiskt går över gränserna, gets nasty, blir det djuret han sjunger om, så är han itne längre kapabel att hantera henne. Han kan bara skryta om sin stora kuk om de avklädda kvinnorna runt honom är tama och harmlösa. På hans villkor.

NYT uttryckte det som att Cyrus antastar Thicke. När hans låt Blurred Lines utgör kontexten händer ren intersektionell flerdimensionell popkulturell magi.

***

Lite lösa länkar i allmänhet.

Har du social fobi eller panikattacker? Har du en smartphone? Vill du vara med i en studie där man testar app-behandling? Gå hit och läs mer! (obs jag är inte inblandad)

KD-riksdagsledamot har skrivit förvirrad text om Unga Tjejers Sexualitet. Otroligt relevant till inläggets huvudtema, förstås. Innehåller även följande: "Hur kan det vara möjligt att tjejer, som enligt statistiken har bättre resultat i skolan och därmed bättre möjligheter i arbetslivet, nedlåter sig att vara en i mängden, någon att ha sex med fem minuter och sedan glömmas bort?".

Jag har funderat på att blogga om Orange is the New Black och förklara för alla hur sämst vissa delar av den är om man kan ryska. Det slutade med att jag spelade in en video tre på natten igår. Vart avvaktande med att lägga upp den eller skriva blogginlägg pga följande: har svårt att säga nåt konkret positivt om serien. Känns jättedumt att kunna vara så konkret med det negativa, och sen ba "annars var den bra", typ? Och så hade jag inte sett om serien inför inlägget så jag kan ha missat nån detalj. Men ja, videon finns här om ni har för mycket fritid. Annan artikel på samma tema här.

Prettomangafilmbloggen Colony Drop recenserar Pacific Rim som om den vore animé. typ. Sympatiserar eftersom jag såg den som just mecharulle. "Pentecost is a cold, authoritative commander who, in maybe the second most anime part of the film, reveals that he’s suffering from that old anime standby: radiation sickness. You may remember it from Yamato, and from the time Gunbuster reused it from Yamato. All three of these characters speak Japanese sometimes, because of course."