Nu när Daft Punk släppt ny skiva kan jag passa på att påminna om Discovery, och tipsa om lite tecknat från Japan. Ni minns kanske, när One More Time och Harder Better Faster Stronger visades på MTV (det fanns en sån grej förriförr, googla), så var de ackompanjerade av nån sorts tecknad story. Det många inte vet är att det finns en hel långfilm som omfattar hela skivan. Och den är riktigt trevlig.
Filmen heter Interstella 5555, och är ett resultat av att Daft Punk tyckte att Leiji Matsumoto var dödscool och de ville samarbeta. Leiji Matsumoto är personen bakom animéklassiker som Kapten Harlock, Galaxexpressen och - kanske inte så mycket klassiker som känd i Sverige - Starzinger. Han är lätt en av de mer inflytelserika personerna i animéns historia, och att jag har sett väldigt lite av honom är ett tecken på att jag är en obildad tölp. Att jag överhuvudtaget berättar om Matsumotos inblandning beror på att jag vill att ni som läser min blogg ska visa filmen för era kompisar som inte känner till den, och sådär avslappnat droppa "ja, han Leiji Matsumoto som gjort Harlock är ju liksom den ansvarige för det visuella då". För att ni ska kunna imponera på era vänner mer kan ni även nämna att det inte är nåt av Matsumotos storverk, precis, men ändå typiskt med att det utspelar sig i rymden, och är romantiskt-sentimentalt på sina ställen.
Ni känner kanske till uttrycket "färger och rör sig" som jag använder om vissa verks dragningskraft, och Interstella är mycket bättre på färg än röra sig, men uppfyller mina krav på färger och rör sig. Animationen lär inte lämna en överväldigad om man någonsin sett någonting mer avancerat än South Park, men i övrigt är den här filmen visuellt tilltalande. Färgskalan är neonpigg, figurdesignen är Leiji Matsumotos alldeles egna stil. Handlingen i filmen är befintlig, men spelar väldigt lite roll. Det som gör den så förbaskad trevlig är att den verkligen är ögonsnacks till plattan. Det är inga talade repliker i filmen, inga ljudeffekter som distraherar, handlingen harmonerar med låtarna men är inte bokstavstrogen som en musikal. Som eget verk hade filmen inte direkt fyllt någon funktion, men tillsammans med soundtracket blir den en himla trevlig film att kolla på. Rekommenderas.
Kuriosa - ni vet sannolikt att en låt från Discovery - Harder Better Faster Stronger - samplas i Kanye Wests Stronger. Den videon är inspirerad av en annan animéklassiker - Akira.
Ni känner kanske till uttrycket "färger och rör sig" som jag använder om vissa verks dragningskraft, och Interstella är mycket bättre på färg än röra sig, men uppfyller mina krav på färger och rör sig. Animationen lär inte lämna en överväldigad om man någonsin sett någonting mer avancerat än South Park, men i övrigt är den här filmen visuellt tilltalande. Färgskalan är neonpigg, figurdesignen är Leiji Matsumotos alldeles egna stil. Handlingen i filmen är befintlig, men spelar väldigt lite roll. Det som gör den så förbaskad trevlig är att den verkligen är ögonsnacks till plattan. Det är inga talade repliker i filmen, inga ljudeffekter som distraherar, handlingen harmonerar med låtarna men är inte bokstavstrogen som en musikal. Som eget verk hade filmen inte direkt fyllt någon funktion, men tillsammans med soundtracket blir den en himla trevlig film att kolla på. Rekommenderas.
Kuriosa - ni vet sannolikt att en låt från Discovery - Harder Better Faster Stronger - samplas i Kanye Wests Stronger. Den videon är inspirerad av en annan animéklassiker - Akira.
Om jag såg Tron: Legacy enbart för att Daft Punk gjorde soundtracket så är det givet att jag ska se den här. Särskilt som det är Discovery det handlar om! Det är ju en av få plattor som faktiskt gör mig glad!
SvaraRadera*Tänker på Digital Love och blir aldeles varm i kroppen*