En grej jag verkligen gillar med Sverige är passivt-aggressiva uppmanande skyltar. Ni vet, såna där ofta gula med svart text som uppmanar en att köra långsamt, eller inte ta in barnvagnar till trånga caféer.
Min erfarenhet av andra länder är att man ofta ganska rakt på sak säger till folk att inte köra fort. Man gör en skylt där det står "KÖR LÅNGSAMT", eller "BROMSA" eller nåt annat. Det låter lite olika hotfullt på olika språk (allt låter mer hotfullt på tyska), men kontentan är att man uppmanar folk att göra nåt, eller låta bli. Man skriver "TA INTE MED BARNVAGNEN IN" eller "PARKERA BARNVAGNEN UTANFÖR".
Men i Sverige är det mycket bättre. I Sverige heter det inte "KÖR LÅNGSAMT". Det heter "HÄR KÖR VI LÅNGSAMT". Det är inte direkt uppmanande, men det implicerar att här ställer vi oss i ledet och gör såhär, och är du inte vi, då blir det dålig stämning.
Men ännu bättre är den fulländade svenska passivt aggressiva skyltformen "TACK FÖR ATT DU PARKERAR BARNVAGNEN UTANFÖR". Den formuleringen är som arbetsplatsens värsta mobbare som ger en komplimanger för nya frisyren för den drar uppmärksamhet från ens dubbelhaka. Det går inte att peka ut skylten som härskarteknik, men det känns inte heller bekvämt att göra något annat än parkera barnvagnen utanför.
Älgskylten brukar generellt anses vara den svenskaste möjliga skylten, men egentligen borde "TACK FÖR ATT DU..." klassa ut alla andra skyltar i svenskhet. Jag blir alltid glad när jag ser en. Ofta påpekar jag det för svenska kompisar och de har aldrig tänkt på hur dryg den formuleringen är. Ni som är upprörda över "newspeak" i Fru Gårman-skyltar bör genast fokusera om.
Min erfarenhet av andra länder är att man ofta ganska rakt på sak säger till folk att inte köra fort. Man gör en skylt där det står "KÖR LÅNGSAMT", eller "BROMSA" eller nåt annat. Det låter lite olika hotfullt på olika språk (allt låter mer hotfullt på tyska), men kontentan är att man uppmanar folk att göra nåt, eller låta bli. Man skriver "TA INTE MED BARNVAGNEN IN" eller "PARKERA BARNVAGNEN UTANFÖR".
Men i Sverige är det mycket bättre. I Sverige heter det inte "KÖR LÅNGSAMT". Det heter "HÄR KÖR VI LÅNGSAMT". Det är inte direkt uppmanande, men det implicerar att här ställer vi oss i ledet och gör såhär, och är du inte vi, då blir det dålig stämning.
Men ännu bättre är den fulländade svenska passivt aggressiva skyltformen "TACK FÖR ATT DU PARKERAR BARNVAGNEN UTANFÖR". Den formuleringen är som arbetsplatsens värsta mobbare som ger en komplimanger för nya frisyren för den drar uppmärksamhet från ens dubbelhaka. Det går inte att peka ut skylten som härskarteknik, men det känns inte heller bekvämt att göra något annat än parkera barnvagnen utanför.
Älgskylten brukar generellt anses vara den svenskaste möjliga skylten, men egentligen borde "TACK FÖR ATT DU..." klassa ut alla andra skyltar i svenskhet. Jag blir alltid glad när jag ser en. Ofta påpekar jag det för svenska kompisar och de har aldrig tänkt på hur dryg den formuleringen är. Ni som är upprörda över "newspeak" i Fru Gårman-skyltar bör genast fokusera om.
Det vackraste jag varit med om var på en restauranttoalett i Nürnberg. Utanför toaletterna satt en tant med en skål, och inne på toaletten hade de satt upp en lapp där det stor "Tack för din FRIVILLIGA dricks." Blir alldeles varm inombords när jag tänker på den.
SvaraRaderaDet är också roligt att jämföra med vägskyltar i USA, där vi körde förbi en som det stod "buckle up, IT'S THE LAW".
SvaraRaderaJo, något som jag har märkt sedan jag flyttade till Sverige är precis detta. Det känns för mig som ursvenskheten bara är en skamkultur. Man skäms för att man bryter emot normer och då behöver man inte vara mycket mer än passivt aggressiv för att få välsocialiserade svenskar att agera "som de ska".
SvaraRaderaJag kommer inte ens ranta. Det tycker jag egentligen är ganska bra. Jag är ganska säker att Sverige inte skulle ha fungerat lika väl under historien utan den här skamkulturen och passivt aggresivitet. Det behövs för att hålla allt i ordning.
Så ur ett historiskt sociologiskt perspektiv så är det bra. Men på individnivå blir jag rasande. Man vill bara skrika "Säg vad du menar djävdjävul!" "Jag är välmedveten om att jag får tycka vad jag vill. Vad tycker du? Varför håller du inte med mig!?" Med mera... ;)
Min gamla tysklärarinna skojade om hur transeuropatåg på kontinenten kunde ha förbudsskyltar på fyra språk där endast den tyska texten använde imperativ: NICHT GEGENSTÄNDE AUS DEM FENSTER WERFEN. Inga "per favore" eller "s'il vous plaît".
SvaraRaderaAnnars är Japan det mest passivt-aggressiva skyltlandet. Man tackas ständigt för att man frivilligt avstår från saker. För det gör man ju. Å andra sidan finns ju alla korta förbudstexter på några få tecken – rökning förbjuden, tillträde förbjudet, fotoförbud. Och till skillnad från Sverige är det ett förbudssamhälle. Här förväntas man kunna lagen och folk kräver sällan mer än så av en.
Uppträder tydligen också när någon är riksförbannad!
SvaraRaderahttp://www.argalappen.se/imgs/lappar/1107/kuk-sugar-mongo.jpg
Vill bara säga min absoluta favorit.
SvaraRadera"Kör sakta, Vi älskar våra barn!"
/ka
Nej, usch. Jag hatar sådana skyltar. "Här kör vi långsamt" får mig bara att tänka: Ni kanske, inte jag.
SvaraRadera/ Magnus
Påminner om när jag åkte tåg med min sambo, och satt och pratade. En ung tjej tvärsöver gången lutar sig fram och säger: "Jag vill påminna om att detta är en tyst vagn". Jag frågar: "Pratar vi för högt?" Hon svarar: "Du får tolka det hur du vill, men det är som sagt en tyst vagn".
SvaraRaderaKan inte låta bli att fnissa åt det. Är det så att man har överseende med sånt här för att man är svensk?
Någonstans är det alltid värst och jag tycker själv att det är i Frankrike (kanske även i övriga frankofina världen). Där är nämligen många förbud eller anvisningar i första person singular: "JAG håller snyggt i MIN stad." - "JAG plockar upp efter mig." (med bild på hund!!)
SvaraRaderaReklam - framför allt till kvinnor - är också formulerad såhär. "Till frukost njuter jag av..." Jag har hittat modetidningar från 1920-talet som redan använder samma uttryck: "Till våren klär jag mig i småblommigt..."
I början förståd min franske partner inte vad jag menade när jag klagade på detta, men efter ett par år nu har han kommit fram till en egen analys: Maktutövandet, kontrollen över individen, internaliseras. Inget under att Foucault var fransman.