Du styr ditt liv - det gör andra också.

Det här blir väl en fortsättning på ämnet "saker jag tycker är självklarheter som påverkar var jag står politiskt/ideologiskt", fast den här gången kommer det inte handla om att göra rätt för sig.

Senaste veckorna har det i media förts en diskussion om rasism. Det började med att Jonas Hassen Khemiri skrev ett öppet brev till Beatrice Ask, Jasenko Selimovic svarade och förtydligare även följande i en senare intervju:

Selimović menar att de som kritiserar honom för att blunda för att rasism är ett allvarligt samhällsproblem som finns på både ett vardagligt och strukturellt plan ägnar sig åt navelskåderi. Det är här jag inte förstår honom. Under den nästan en timme långa intervjun upprepar han gång på gång att han överhuvudtaget inte är intresserad av "vetenskapliga teorier", "strukturell rasism" och "navelskåderi".
Jag frågar om han vill bli mer precis: eftersom det är hans kärnargument, kan han förtydliga vad eller vilka det är han går i polemik med? Han säger att han kritiserar den dominerande synen i samhället.
- Om du säger till unga i förorter att det kommer gå illa för dem oavsett vad de gör, att de kommer bli diskriminerade ändå, för vi lever i ett land genomsyrat av rasism, varför ska de sätta sig i skolbänken dagen efter? Söka jobb? (min markering) Vi måste säga till dem att det går att bryta de strukturer man är född i. Fattigdom, uteslutning, diskriminering - förändring är möjligt. Du är inte fånge i de där strukturerna.

Jag upplever att det är ganska vanligt att personer vill undvika att lysta fram strukturell diskriminering och andra faktorer utanför individen, eftersom de anser att handlingsförlamar personen. Att det gör en till ett offer för omständigheterna. 

Häromdagen hamnade jag också i en facebookdiskussion om sexrådgivning. Personen jag diskuterade med berättade att hen tycker det är viktigt att kvinnor (exemplet vi diskuterade handlade om en kvinna) tar ansvar för sin sexualitet, ser den som deras egen grej som andra inte kan skada. Jag reagerade på det, och vi hade lite mer diskussion där vi var mer överens än ej. Men sen började jag tänka på varför jag reagerade så mycket på formuleringen att andra inte kan skada ens sexualitet. 

För mig är det helt självklart att människor inte är autonoma varelser. Andra människor påverkar oss, oftast utan att vi märker det. Våra bilder av oss själva, våra bakteriekulturer, våra matvanor, våra självförtroenden - till en stor del formas detta av andra. Vilka chanser vi får i livet, det bestäms ofta av andra (utan att dessa andra nödvändigtvis märker det). Hur vi uppfattas avgörs av andra. 

Och så har vi egen vilja, egen agens. Vi skapar egna liv. Jag tycker om tanken på att man kan välja hur man vill leva. Jag tror att det är viktigt att man själv upplever att man kan påverka sitt liv och sin situation. Jag tror att man i många coaching- och terapisammanhang behöver arbeta med detta, att klienten får en känsla av agens, lär sig att stå på egna fötter. För mig personligen är det oerhört viktigt att veta att det här är mitt liv och jag styr det.

Jag är övertygad om att vi styr våra liv. Jag är övertygad om att andra påverkar oss. Jag är övertygad om att man inte kan få agens i sitt liv, att man inte kan ta ansvar för det, om man inte samtidigt erkänner att andra påverkar det, att ens liv påverkas utifrån. För mig är det en märklig tanke att man skulle kunna ta makt över eget liv utan att erkänna att andra kan skada en.

Jag ser det så - för att ha en känsla av makt över livet ska det gå att koppla ens handlingar till konsekvenser. Om man bestämmer sig för att blunda för rasism och bara se sitt liv som produkt av egna handlingar, så kommer man även ta ansvar för andra personers beteenden. För visst, för att få jobb behöver man skaffa utbildning och skicka in en jobbansökning (saker man har kontroll över, saker man själv ska göra), men om man år vidare påverkas även av hur urvalsprocessen sköts (tydligen bland annat efter vilket namn man har). För mig personligen är det fruktansvärt viktigt att känna till att andra personer påverkar mitt liv, så att jag kan koncentrera mig på att göra det som beror av mig istället för att ta på mig ansvar för andras fördomar.

Detsamma gäller sexualiteten. Jag har inga erfarenheter av att andra personer skadat mig i det avseendet, däremot har jag haft en sjukdom som påverkat mig negativt. För mig var det viktigt att veta att sjukdomen var en faktor utifrån som gjort mig illa - ungefär som om jag hade brutit benet. Helt klart finns det mycket jag kan göra för att se till att min sexualitet funkar igen, men jag vet inte hur jag skulle kunna göra det utan att erkänna att nu hände det en sak utanför min kontroll som skadat mig. Och förresten - det finns personer som påverkat min sexualitet positivt. Precis som att andra kan skada mig kan andra också göra mig gott.

För mig är detta en grundläggande och självklar tanke. Riktig makt över sitt liv går inte att få om man inte erkänner andras roll, om man inte erkänner de orättvisor som man möter. Man navigerar själv, men för att verkligen kunna välja sin väg måste man ha en fungerande karta, och man måste erkänna att ibland händer en oförutsedd storm som kan förstöra för en även om man själv gjort allt rätt. Att hävda att man kan bortse från kartan, det är positiv psykologi när den är som mest äckligt käck.