Här är grej som relaterar till såväl inlägget om spännande förbjudet sex och inlägget om att individer kan funka annorlunda från standardsextips. Det jag tänker prata är sex utomhus/på offentlig plats.
Sex på offentlig plats är en vanlig fantasi, och när man skriver om det brukar tjusningen förklaras med att det är spännande med risken att bli upptäckt. Jag gillar sex på offentliga platser. Jag fucking hatar risken att bli upptäckt. Jag gillar överhuvudtaget inte ha sex när jag måste tänka på annat, och särskilt om detta annat är oro över någonting. Alltså, det kan kännas kul och busigt, men det bidrar ingenting till sexet för min del. Det kan vara roligt efteråt, det kan bli en kul historia, men själva sexet blir inte lika bra som om jag visste att jag får ha det ostört.
Det som är grejen för mig är... låt mig börja i ett annat ände. När jag var sjutton hade jag bråkat med familjen circa dagen innan julafton och åkte hem istället för att fira på landet. På juldagen åkte jag in till stan för att träffa min pojkvän, och tog en promenad. På något sätt hamnade jag på Gallerian, det stora shoppingcentrumet vid Sergels torg. Alla butiker var stängda, men ljuset var på, gallerian var juldekorerat, serveringarnas stolar stod framme. Det var en hisnande känsla, att vara helt ensam på ett ställe som normalt myllrar av folk. Att vara på ett sådan plats som om det vore mitt eget rum.
Ungefär den känslan gillar jag med sex på offentlig plats. Det är jättehäftigt att göra någonting så privat på en plats som normalt tillhör alla, att göra det offentliga till sitt. För jag känner verkligen att kan jag ha sex så är det mitt - någon sorts sexuell variant på att pissa revir. Charmigt, jag vet. Hotellet Latvija i centrala Riga har väldigt breda fönsterbrädor, och det var hisnande att kunna se hela staden från tjugonde våningen samtidigt som att man var inne i någonting man inte gör bland folk. En känsla av att vara osynlig. En känsla av att vara omnipotent. Det fanns ingen risk att någon skulle se mig, och samtidigt var jag mitt i staden, jag kunde se allt.
Ja, och så finns ju platser som är något mindre dramatiska. Vanliga platser som man ofta är på, men som man någon gång har fått äga. Det är roligt att återvända och ha ett fint minne, men också veta att man har märkt platsen på något sätt. Jag har aldrig sex på offentliga platser planerat, det är mest så att ibland vill jag, och något privat utrymme finns inte. Känslan av att göra en plats till sitt hör ju ihop med en känsla av frihet, av att jag kan ha sex när och var jag vill. Kicken jag får är inte att jag kan bli upptäckt - bu för det. Kicken är känslan av frihet och att världen tillhör mig, känslan av hur fantastiskt bra det är att jag vill ha sex och att inget stoppar mig. Och med mig menar jag ju oss, känslan av att dela denna bubbla i tid och rum med en annan är också häftig! Sexet blir bättre för att dels måste jag ju vara rätt kåt för att komma på att ha sex där och då, och dels blir man så fruktansvärt bekräftad som sexuell varelse när världen går med på att bli ägd av ens sexualitet.
Näst senaste numret av Arkitektur har ett tema kring halvoffentlighet, förresten. Liksom, just rum i staden som är både privata och offentliga, typ caféer där folk sitter med sina laptops. Jag har tänkt att skriva om det, men tänkte att det blir rätt akademiskt och kanske ointressant för andra. Men det är förstås ett klassiskt fall av "alla som läser tidningen tänker på sitt, och Tanja tänker på sex".
Ofta handlar det ju också som du säger om brist på privat plats att vara på. Stranden, omklädningsrum nere vid stranden, skolan, jobbet eller liknande eftersom ingen har ett privat eget där det skulle vara mer lämpligt just då. Men lite extra spännande blir det ;)
SvaraRaderaIntressant! Någonting annat jag tycker är så avtändande med sex i offentlig miljö är att jag är så bekväm av mig. Låter mest jobbigt tycker jag. Och att behöva oroa sig för någonting , usch!
SvaraRaderaMen känslan av att hela världen är vår! Vi kan göra vad vi vill osv är härlig när jag tänker på den.
Jag har haft en sexuell erfarenhet i offentlig miljö, grovhånglade med en person mitt i natten på en tunnelbanestation.
Nästan alla män som gick förbi gav mig tummen upp typ. Det var fascinerande att så många gjorde det nästan exakt likadant.