Öppet svar till Rasmus Malm

Minns ni inlägget om Sexpodden-avsnittet om "Vara ihop utan sex" där halva handlade om öppna förhållanden där folk har sex? Ja, nu har jag äntligen fått svar. Det finns som kommentar till inlägget.

Hej Tanja,
Kul att du lyssnar på podden. Det är alltid värdefullt med kommentarer, men jag blev lite förvånad när jag läste din beskrivning av vårt program.
Hur förändrar man destruktiva normer – på riktigt? I podden vill vi så nya tankefrön hos människor som är nyfikna, men inte redan insatta. Vi vill göra ett icke-elitistiskt program som undviker att stänga människor ute med kodord från universitetet. 
Vi kritiserar de osynliga regler kring parigheten som stänger människor inne och gör alla andra relationer till hot mot den heliga tvåsamheten. Om ett sådant program gör dig extremt upprörd, då finns det tyvärr inget vi kan göra åt saken. 
Du gissar att vi aldrig skulle säga att ”monogami inte passar alla”. Lyssna gärna på programmet igen. Hela första delen handlar just om detta: Monogami är något som inte passar alla. Hela poängen är att stärka människor att göra sina relationsval utan styrande normer. 
Du gissar också saker om våra privatliv, livsval och erfarenheter. Utifrån dina gissningar konstaterar du sedan att vi pratar om ämnen som vi varken har erfarenhet av eller teoretisk kunskap om. Det är faktiskt långt ifrån en okej nivå. Gör inte så nåt mer.
Rasmus Malm (RFSU), exekutiv producent för Sexpodden.

Hej, Rasmus Malm. Jag har lyssnat på programmet igen. Jag har även transkriberat (och jag ber om ursäkt om jag blandat ihop nåt, jag är väldigt röstblind, vilket ofta är ett problem. Jag har verkligen försökt). Det kan vara lite svårläst, men jag har markerat de relevanta uttalanden med kursiv, och jag har satt siffror bredvid.

Katarina Andersson: Annika och Johan, de har varit tillsammans i 17 år, och har två barn ihop. De börjat med att ha ett bra sexliv i början av sin relation, men sen blev det mindre sex och ett mindre spännande förhållande. Nu idag lever de i en sexuellt öppen relation.
[Intervju med paret]
KA: Vad tänker du, Erik, om den här lösningen.
Erik Haag: Jag...
KA: Lägg inte pannan i såna djupa veck nu.
EH: Jag får ångest, faktiskt [1]. Jag känner mig nog lite kristdemokratisk. Och jag känner mig ynklig, jag skulle nog inte palla det där, tror jag [14].
KA: Men är det ett bra sätt, Maria och Pelle, att lösa det här med sex parrelationer?
Maria Bergström: Ja, det är ett sätt i alla fall, det passar ju inte alla.[5]  Men det är modigt av dem att sa ett sånt samtal [9], att ta en fundering. Och det är så att man kanske inte ens för egen del har funderat på vad vill jag ha ut av relationen, vad kan jag tänka mig för gränser. Och det de ger uttryck för, det är liksom nåt slags frihel och tillit. Och det kan man ha på olika sätt, men, det känns ju som att de vill bygga.
Pelle Ullholm: Det känns ju som att första reaktionen var "det går inte", från hennes sida., hon skulle göra slut. Hon hade också den bilden, det går bara att vara ihop med en samtidigt. Sen så vecklar han ut den idén och då kunde de tänka lite annorlunda. Det som är intressant att det kan ju ibland skeva, ett det ett delat intresse eller hakar jag på det här och är med nån nångång då och då bara för att ha kvar den här relationen som jag vill ha kvar på ett annat sätt?[6]
EH: Jag kan aldrig tänka... såhär, när man tänker på öppna förhållanden som man hört om och så tänker man att det var så när min morsa, då, var unga... [2] Jag tänker då... för mig är bilden alltid att jag tänker att en öppen relation som jag skulle vara i betyder att min fru skulle få ligga med andra och att jag skulle sitta hemma och vänta.
ALLA: Haha
EH: Då känns det inte lika lockande. 

[En diskussion om att de som är tvåsamt monogama ofta låser in sig i relationen och bara umgås med varandra, att det blir den andra extremen.] [4]

EH: Jag tänker att jag ändå blir imponerad, för de känns vuxna på något sätt [10].
PU: Och det gillar du, vuxenhet.
EH: Ja,jag tror det. Men jag tänker ändå att det känns svårt att ingen blir ledsen. [8]
MB: Ja! Men det kan ju vara så att man lever i en relation där man döljer olika saker för varandra fast man egentligen vill samma sak. [Tänk om båda kan tänka sig öppet] men att man aldrig tar upp det med den andra för att bara frågan i sig kan vara hotande för relationen. Tänk om man tar upp det...[7]
PU: Då blir det mer hotande för att då tänker man kanske att du redan gjort nånting... Sådära. Att man tänker att det redan har hänt. Så det är nog jättecentralt att man inte vågar ta upp diskussionen för man lägger så mycket värdering i vad man tänker om vad som kommer hända framåt.
KA: Men jag vill ha lite vetenskap, finns det någon vetenskap som säger att, att se på sin fru och veta att nån annan ligger med henne eller vill ligga med henne då blir man nytänd på henne. Finns det vetenskap i det dära, alltså, är det så? Har nån gjort någon undersökning på detta, för det tycker jag skulle vara spännande.
MB: Nej, inte vad jag känner till. [13]
KA: [Personlig anekdot om en kille hon låg med som verkade bli extra attraktiv i en främmande kvinnas ögon då han var nyknullad. Fråga om det finns nån som forskat på det.]
MB: Det är inte undersökt.
KA: Det var hans egen filosofi.
PU: Om han känner så blir han säkert skitattraktiv. Bara därför.
KA: Därför kan jag tänka så att den här livsstilen de har [11] leder till att man börjar titta på varandra som att... "Gud om den och den och den vill ligga med henne så vill jag också det". Så hade man kanske inte tänkt annars.
PU: Man kanske böjar tänka på varandra som två enskilda individer, då kan man kanske se nån slags distans. [Man ser varandra som individer istället som Paret]
EH: Man tänker när man här om deras relation... paret på bandet... Man tänker att det inte låter tråkigt i alla fall.[3]
PU: Nä, men det är skönt att de erkänner att det finns situationer som är lite knivigare, tycker de, att "ibland kan det kännas jobbigt därför att den andra vill nåt". Det tycker jag är schyst att de tar upp, de har verkligen diskuterat det... [12]
KA: Men jag undrar om jag kunde komma så långt, att jag skulle kunna säga till någon jag låg med "jamen hur var det för dig att ligga med henne då, berätta om det?" [15]. Att det hade varit så himla spännande, förstår du vad jag menar?
MB: Man löser det lite olika i relationer. En del löser det genom att inte prata om det alls, andra pratar om det som har hänt. Att det är olika vad man gillar. Ja.
KA: Hörni, vi ska prata om annat exempel [nytt ämne]

Hur bryter man normer på riktigt? Ja, genom att så frön. Och gärna genom att hålla sig till ett språk som allmänheten förstår, utan akademiska "kodord". Att agera vox populi är den enda tänkbara funktionen som Erik Haag har i podcasten (förutom att dra publik genom att vara kändis). Redan i Historieätarna kunde vi se att Erik Haag har en underlig relation till detta sex bortom monigaminormen, och i Sexpodden gör han inte oss besviken genom att inleda sin reaktion med att meddela att han får ångest [1] och sedan fortsätta med att han har svårt att tänka sig en sådan relation utan att någon blir ledsen [8]. Just sjuttiåtalet tar han även upp senare när han pratar om att det var så man gjorde när hans mamma var ung [2]. Normbrott? Noll, ungefär. Nej, inte ens när han påpekar att det inte låter tråkigt [3].

Eftersom Haags roll är just att agera "normal medelsvensson" bör man förstås fokusera på de personerna som representerar RFSU. I sin kommentar skriver Rasmus Malm att programmet kritiserar den heliga tvåsamheten. Det gör programmet mycket riktigt under ett tillfälle där man diskuterar extremfallet av monogami (att det är extremt påpekas av deltagarna), nämligen att personer i exklusiva parförhållanden kan låsa in sig i parbubblan och knappt träffa andra alls [4]. Man påpekar inte att monogama relationer inte är någonting som funkar för alla, vilket är det första som Maria Bergström säger om öppna förhållanden [5]. Inte heller lyfter man fram att det kanske bara en av personerna som vill ha det monogamt, och som ställer upp för att behålla relationen - bland det första som Pelle Ullholm säger om polyrelationer [6].

Jo, visst påpekas det att monogama tvåsamhetsnormen kan vara så pass stark att det blir svårt att ens föreslå en annan variant [7]. Men det påpekas också att öppna förhållanden är en modig [9], vuxen [10], svår [14] sak att göra. De kallas även för livsstil [11, samt ett tillfälle jag inte transkriberat ordagrant] och Pelle Ullholm uttrycker entusiasm över att paret i intervjun även berättat att sådana relationer kan vara kniviga [12]. Allt detta framställer verkligen öppna relationer som någonting svårt, en nivå att avancera till. Detta förklaras naturligtvis delvis av att det är normavvikande att ha öppen relation. Men framställning av polyrelationer som relationer för modiga vuxna människor som kommunicerar befäster även bilden av att de är svårare och mer krävande än monogama relationer, och dessutom är en livsstil.

Sammantaget är det förhoppningsvis tydligt att det i programmet förekommer ett visst ifrågasättande av monoparnormen. Det förekommer dock än mer, och tydligare, ifrågasättande av icke-exklusiva relationer. De ger deltagarna ångest, deltagarna påpekar att man kan hamna i sådana ofrivilligt, deltagarna påpekar att de inte är för alla, deltagarna lyfter fram att sådana relationer är svåra, och slutligen pratar deltagarna om att de själva inte skulle kunna tänka sig det.

Rasmus Malm påpekar att jag drar slutsatser om deltagarnas teoretiska kunskaper om och praktiska erfarenheter av polyamori utan tillräcklig information att dra såna slutsatser ifrån. Mina slutsatser om deltagarnas bristande teoretiska kunskaper kommer från att deltagarna inte uppvisar teoretiska kunskaper att tala om, och jag antar att hade man haft sådana så hade man gärna visat upp dem i en podcast. I fallet med "blir man mer tänd på nån om denne ligger med nån annan" [13] hade man inte ens behövt ha koll på specifikt polyamori (som det finns en del forskning om), utan kunna dra kopplingar till forskning kring huruvida "upptagna" individer uppfattas som mer attraktiva än singlar, eller koppla till cuckolding-fetischen. Jag upplever också som att en teoretiskt insatt person inte skulle inleda med att säga att öppna förhållanden inte är för alla, eller att påpeka att det kan bli skevt. En teoretiskt insatt person hade, i mitt tycke, förstått att det är uttalanden som befäster - inte bryter - en norm.

Mina gissningar om personliga erfarenheter kommer från att det i programmet förekommer uttalanden om sådana [14, 15]. Mot den bakgrunden upplever man som lyssnare att hade det funnits någon med egna erfarenheter i rummet hade hen tagit upp dem. Jag förstår dock givetvis att detta var en gissning från min sida, hur välgrundad jag än tycker den var.

Ja, nu blev det förstås ganska akademiskt, med transkribering och siffror. Här är ett icke-akademiskt tips till Rasmus Malm:

När någon person som tillhör en avvikande, normbrytande och ofta missförstådd och ifrågasatt grupp kontaktar dig och säger sig ha blivit ledsen och arg över podcasten så är "amendurå!" inte en bra reaktion. Nej, inte ens om man inte riktigt känner igen sig i hur personen beskriver programmet. Man kan ju vara hemmablind. Är man inblandad i skapandet kan man se avsikter snarare än resultatet. Man kanske vet att Maria Bergström är en vettig och klok person, så man har svårt att relatera till en lyssnare som uppfattar henne som "experten som inledde med att säga att öppna förhållanden inte är för alla". En bra reaktion vore att säga "Hej, Tanja, vad tråkigt att det blev så. Kan du förklara, för jag förstår inte riktigt vad du menar". Gör så i framtiden.