Hej, RFSU och Sexpodden.
Jag tänkte först filma det här för att min upprördhet skulle framgå bättre, men min webbkamera strular. Jag tar det istället som ett öppet brev.
Jag skulle teckna lite, och så satte jag på iTunes för att lyssna på Sexpodden. "Vara ihop utan sex", det verkade vara ett intressant tema, och jag klickade in det. Gissa då att jag gick på en nit när programmet i princip inleddes med en intervju med ett par som lever i ett öppet förhållande. Och, kom det fram, har sex med varandra.
Öppet förhållande-temat fortsatte till mitten av avsnittet och höll en nivå av det slaget som får mig att skaka av irritation, trots att jag är ganska härdad. Eller så är just min erfarenhet av att som poly lyssna på icke-polypersoners vilda fantasier som gjorde att jag reagerade så starkt. Jag är faktiskt jättetrött på att höra att öppet förhållande inte är en lösning som passar alla.
Kom igen. Ni är RFSU. Det finns lite krav på nivån. Exempelvis jobbar ju RFSU med normkritik. Om man har den ambitionen ställs det vissa krav på en. Till exempel ska man inte prata om att "öpna relationer inte passar alla". Att en relationsform inte passar alla är för det första en självklarhet. Dessutom hade ni inte alls sagt samma saker om det var ett par som bestämde sig för att vara monogama. Ni hade inte kallat det för en lösning. Ni hade inte påpekat att det inte är nåt som passar alla. Visst kan det tyckas vara gissningar från min sida, men jag grundar dem i många års observationer. Samma personer som säger alla dessa klyschgrejer till polyamorösa (ja, hur är det med svartsjukan, egentligen?) ställer inte samma frågor till monogama par.
Att jag är så pass upprörd handlar inte bara om att jag som aspirerande sexexpert ser fel när oinsatta människor pratar om någonting de varken har erfarenhet av eller teoretisk kunskap om. Det handlar också om att jag som polyperson blir sårad. Jag är så himla trött och ledsen på att omtalas som exotisk 70-talsvarelse i media. Jag är en riktig människa. Jag får personligen svara på alla dessa dumma frågor på fester, hos gynekologen, lite överalltpå oväntade ställen. Och ni är medansvariga till det, Sexpodden. Hade media pratat om poly på ett mer nyanserat sätt hade jag kanske sluppit en del av dessa frågor i min privata sfär. Nu får jag ta dem, och ni får i er podcast vara härligt normala och prata om att en fara med öppna förhållanden kanske är att det bara är ena parten som vill ha det. Som om detsamma inte gällde monogama. Som om det alltid är polys som ska kompromissa.
Allt detta, och jag har inte ens nämnt det absurda i att temat på inslaget var "vara ihop utan sex". Den som kom på att halva programmet skulle utgöras av polysnack, hur tänkte människan? Jag förstår att samtal kan spåra ur. Jag fattar att ni kanske skulle prata "äre okej att va ihop utan sex, och få sexet utifrån", men det var inte det ni pratade om. Ni pratade om att Erik Haags mamma var med på öppet förhållande-tiden och att han tror att hans fru skulle ligga mer än han. Ett samtal kan spåra, men då går man in som redaktör, för in samtalet på rätt väl och klipper bort det irrelevanta.
Det är inte okej att göra som ni gjorde för att ni har en expertroll, en maktposition, och ni har bedrivit dålig sexualupplysning - uppenbart någonting som går emot själva tanken med RFSU. Det är inte okej att göra som ni gjorde, för att era ord sårar människor och påverkar människors vardag negativt. Gör inte så nåt mer.
(PS. Jag kommer tyvärr ha lite svårt med internetaccess närmaste dagarna. Jag säger det så att det inte uppfattas som om jag flyr den eventuella diskussionen som kan uppstå.)
Snabb reaktion innan jag måste gå på föreläsning:
SvaraRaderaBra skrivet! Det är så sjukt störande, och om det finns någon som borde veta bättre så är det liksom RFSU. En annan sak som stör mig är att det alltid, ALLTID pratas om poly som något som man avancerar till i ett förhållande. Man börjar mono och sen öppnar man upp, vilket gör att diskussionen alltid handlar om problemen med att öppna upp. Men vi som inte gör det? Vi finns inte. För tanken på att två personer kan vara helt säkra på att de är poly och aldrig ens överväga tanken på att vara i ett monogamt förhållande är ju helt absurd. Eller inte. Ibland handlar inte diskussionen inom en relation om utifall man ska öppna upp, utan om man över huvud taget känner att man kan kalla sig ihop. Det skulle jag vilja se mer av.
Håller med om det mesta, man skulle kunna skippa det slentrianmässiga, det exotiserande och det felaktiga och höja nivån betydligt. De flesta känner väl till *något* om polyamori vid det här laget i alla fall och RFSU borde verkligen göra det, och kunna förmedla det på ett sätt som inte kränker eller marginaliserar i onödan. Samtidigt har jag viss förståelse för att poly behandlas som något exotiskt eftersom det måste sättas i relation till det som är normen, det som befolkningen känner till överlägset bäst. Då kan man ju inte behandla det som om det redan vore jämbördigt i folks medvetanden. Men man kan säkert göra det bättre än i programmet du beskriver.
SvaraRaderaJag har provat poly (med en Polly!), men det funkade inte så bra för mig. Jag ville ha henne för mycket för mig själv, jag ville vara "den bästa/viktigaste" för henne, inte en av flera som är "lika bra/viktiga". Om det beror på att jag är fel sorts person eller om jag bara behöver lära mig hur man ska göra vet jag inte. Det kanske inte finns någon sådan dikotomi egentligen, bara grader av anpassning och lämplighet. Jag tyckte (och tycker fortfarande) att polyamori egentligen är ett mycket mer rationellt och sympatiskt sätt att förhålla sig till relationer än det normala i vår kultur, men känslor är jobbiga, de gör inte alltid som man vill. :/
Agnes:
SvaraRaderaÅhja! Detta att poly skulle i sig vara avancerat, upplyst och gud vet vad.
Det är ju det också att mono anses vara default-valet. Så man hör sällan reportage om par som var poly men valde att bli mono, och så ska de förklara hur den omställningen gick och vilka fördelar det finns och hur gör ni nu? Samma med personer som alltid varit poly och nu måste lära sig att fungera monogamt.
Alexander:
Ja, det är ovanligt, men man behöver inte hantera det exotifierande för det. Jag upplever att i den här podden, precis som i många andra liknande sammanhang, behandlas poly som... ja, som om det mest finns teoretiskt. Som om podden inte kommer att höras av polypraktiserande, som om det inte hade gått att få in nån polypåläst i studion. Och så markerar man tydligt att man själv inte fattar det där, som om det fanns en avgrund mellan poly och mono. Så trist!
Och jag gör säkert likadant med t ex funktionshinder, att jag inte tänker på det och är väldigt normativ, men jag är ju inte heller en podcast från RFSU.
Välskrivet.
SvaraRaderaOch glad att du tog upp att det även finns polys som kan tänkas vara olycklig eller kompromissa sig in i en relationform de inte trivs i.
Som om det inte vore något problem om någon var olycklig i mono för mono är ju normalt och bra. Men är ju olyckligt oavsett. Usch. :(
Mötte detta under månggifte.diskussionen och det var en av de många dumma sakerna jag vart mest irriterad på.
Jag hade faktiskt ett månggifte-polygräl på jobbet igår! En tant som jobbar tycker att det är äckligt med polys, de finns inte på riktigt utan är bara sådana där muslimer som vill hit och förtrycka kvinnor. Sånt gör vi inte här.
SvaraRaderaJag tror också att det vore nyttigt med lite nyanserad information.
(Med "nyanserad information" menar jag givetvis att det kunde vara nyttigt att sluta behandla polyrelationer som något bisarrt/onaturligt/allt annat som alla tagit upp.)
SvaraRaderaHej Tanja,
SvaraRaderaKul att du lyssnar på podden. Det är alltid värdefullt med kommentarer, men jag blev lite förvånad när jag läste din beskrivning av vårt program.
Hur förändrar man destruktiva normer – på riktigt? I podden vill vi så nya tankefrön hos människor som är nyfikna, men inte redan insatta. Vi vill göra ett icke-elitistiskt program som undviker att stänga människor ute med kodord från universitetet.
Vi kritiserar de osynliga regler kring parigheten som stänger människor inne och gör alla andra relationer till hot mot den heliga tvåsamheten. Om ett sådant program gör dig extremt upprörd, då finns det tyvärr inget vi kan göra åt saken.
Du gissar att vi aldrig skulle säga att ”monogami inte passar alla”. Lyssna gärna på programmet igen. Hela första delen handlar just om detta: Monogami är något som inte passar alla. Hela poängen är att stärka människor att göra sina relationsval utan styrande normer.
Du gissar också saker om våra privatliv, livsval och erfarenheter. Utifrån dina gissningar konstaterar du sedan att vi pratar om ämnen som vi varken har erfarenhet av eller teoretisk kunskap om. Det är faktiskt långt ifrån en okej nivå. Gör inte så nåt mer.
Rasmus Malm (RFSU), exekutiv producent för Sexpodden.