50 genus-shades

Jag har smålackat på det till och från, men nu ska jag lacka mer.

Alla era jävla häcklande feministrecensioner av 50 Shades of Grey, så dåligt, gå om grundskolan och lär er läsa, tack! Alltså, att hata på 50 Shades, det är ju en egen litterär trend inom genren kaxig feministblogg. Tyvärr avslöjar det ofta på ett pinsamt sätt att vissa behöver förnya genusglasögonen.

För er som levt i en annan bubbla än jag senaste halvåret. 50 Shades of Grey är en bok av tre som handlar om följande: 21-årig nyexad kvinnlig oskuld Anastasia Steele möter 27-ärig triljardär Christian Grey. Christian gillar att vara dominant och vill skriva på slavkontrakt. Anastasia tycker att Grey är sjuk och knäpp i huvet som gillar sånt, och vill att han ska bli normal. Dessa två krafter knullar sig genom tre böcker och gifter sig så småningom. Fast jag bara läst den första. Det gäller även många av recensenterna.

Standardrecensionen innehåller följande punkter:

• Christian är misogynt svin, och maniulativ, och kontrollerande.
• Anastasia försöker att ändra honom med kärlekens kraft typiskt att kvinnor offrar sig och försöker bota hemska män med sin kärlek.
• Typiskt yngre kvinna som ska underkasta sig äldre mans lustar.
• Anatstasia gör en massa sexgrejor som hon egentligen inte vill för att Christian vill att hon ska göra dem.
• Anastatia är ett viljelöst våp.
• Varför vill Anastasia ha Christian förutom att han är snygg, triljardär och har gigantisk penis?
• Tampongscenen.

Okej. Det är rimligt. Om man är väldigt enögd. .

Christian är 27, self-made, och aldrig varit kär förut. Han sover inte ihop med sina sexpartners, till exempel. Han har aldrig heller haft vaniljsex. Han vill inte ha det, han vill inte sova ihop, han har funnit sig sexuellt och trivs hur bra som helst. Så träffar han Anastasia och det står gnistor. Det är bara det att Anastasia bestämmer sig för att hans sexuella preferenser innebär att han är knäpp, och sjuk, och måste botas. Hon är helt besatt av att hitta orsaken och lägga skulden för hans preferenser på en gammal älskarinna han hade, som också är en kär vän. Han anpassar sig efter hennes sexstil - han har till exempel vaniljsex med henne för första gången i sitt liv. Han sover ihop med henne. Han försöker ändra på vem han är för att behålla en kvinna vars lockande egenskaper är typ att hon är... typ snygg och får tusen orgasmer? 

Förutom att Anastasia är ett pucko som sjukförklarar Christian och vill ändra på sidor av honom som han trivs utmärks med, så är hon inget jävla viljelöst våp. Hon har examen, hon söker jobb, hon vill inte ha Christians hjälp i karriären. Hon förhandlar skiten ur kontraktet och sticker från Christian i slutet av första boken.

Efter allt det här blir det ju lätt ensidigt att beskriva Christian som någon som helt kör över Ana. Jag skulle vilja använda analys av 50 Shades som test för ifall man är vettig feminist, eller om man är helt låst i huvet på att mannen alltid är förövaren. Nevermind att han anpassar sig efter hennes sexnyck, nevermind att hon tycker han är sjuk i huvudet och bara måste ändra honom. Ja, han är en kontrollerande stalker som vill att Anastasia ska göra som han vill, men Anastasia gör samma grej och lyckas minst lika bra.

Och så tampongscenen. De hånglar alltså i hans badrum, och han drar ut hennes tampong för att inleda samlag. När jag läste boken tänkte jag "fan va coolt!!!" för att mens är inte direkt ett vanligt ämne i mainstreama sexskildningar, och det är positivt med en man som är så pass soft med mensskydd. Sedan har jag lärt mig att det är den sexcenen som mest hånas i 50 Shades-sågningar för at ewwwww. Och det kan folk tycka, men jag trodde att kaxiga feminister generellt var för en mer avslappnad relation till mens.

Jag hamnar lätt i djävulens advokat-ställning när jag försvarar 50 Shades. Jag menar inte att boken är bra och oproblematisk. Men det är en bok om en kvinna som får en man att anpassa sig efter hennes idéer för vad som är normalt och friskt, och missar man det så är det dags för nybesök hos genusoptikern.