DN hade en artikeln nyligen om Kärlekens ACT som jag ändå ville köpa nångång. Tycker det är intressant hur jag känner att jag håller med, men ändå har ett annat perspektiv. Boken verkar ju utgå från nån sorts livslång monogami-tänk, och sånt gillar jag inte. Samtidigt gillar jag ACT, och författaren pratar i intervju om olika "kärleksmyter" som jag också känner igen som myter om kärlek. Här är ett exempel.
En annan myt som han menar motverkar en livslång kärleksrelation är föreställningen om att när känslan inte längre finns där, är kärleken borta.Jag tänker att om (när) jag i framtiden jobbar med parterapi (ge mig ett bra ord för det fast utan att det ska vara just par, tack! Relationsterapi? Partnerterapi?) så vill jag jobba med acceptans. Fast utan att utgå från att man ska stanna ihop för alltid, utan även hjälpa att utforska alternativ.
Men känslorna kommer och går. Det gäller bara att fortsätta att agera kärleksfullt. Då kommer känslan tillbaka, menar Russ Harris, och gör en jämförelse med deprimerade patienter.
– Vi vet att de inte återhämtar sig om de bara väntar på att lusten eller känslan ska återvända. För att den ska komma tillbaka måste vi agera i en viss riktning. Då återkommer energin.
– Handlingen först alltså. Därefter kommer kärleken. Felet många gör är att de väntar på känslan, innan de gör kärlekshandlingar.
Jag håller till exempel helt med ovanstående om att man måste jobba för att hålla relationen uppe, och att känslorna kan gå upp och ner. Samtidigt tror jag att det gäller mer den vardagliga kärleken. Den ska absolut inte förkastas, jag är lycklig att jag har den långa stabila sorten i mitt liv. Men jag tror inte man kan agera sig till knulla på middagsbordet (på restaurang)-passionen på samma sätt. Sådant som man, om man upplever det alls, oftast upplever med någon ny. Då får man jobba med att acceptera att om man satsar på livslång monogami, så kommer man välja bort denna passion med en ny person.
Det finns ingen debattpoäng i inlägget, jag reflekterar bara över intervjun, och min reaktion. Jag brukar ju fortfarande bli trött och irriterad av att målet alltid är livslång monogami, men här blir jag inte irriterad av saker som "motverkar en livslång kärleksrelation". I ACT-sammanhang är ju riktningsvalet en så central sak att jag upplever den livslånga kärleksrelationen i texten som ett aktivt val, inte nåt självklart. Oavsett vad som menas av Harris så är det ju skönt att slippa störa sig.
Det finns ingen debattpoäng i inlägget, jag reflekterar bara över intervjun, och min reaktion. Jag brukar ju fortfarande bli trött och irriterad av att målet alltid är livslång monogami, men här blir jag inte irriterad av saker som "motverkar en livslång kärleksrelation". I ACT-sammanhang är ju riktningsvalet en så central sak att jag upplever den livslånga kärleksrelationen i texten som ett aktivt val, inte nåt självklart. Oavsett vad som menas av Harris så är det ju skönt att slippa störa sig.
Jag stör mej också på att det ska låta så himla jobbigt jämt att vara monogam. Okej, jag har ju inte varit livslångt monogam ÄN eftersom jag är 35 år i sommar, men det blir iaf snart tretton år sen vi blev ihop. Det är ju rätt länge. Och jag upplever inte att vi håller på och JOBBAR med relationen. Visst, vi gör väl många grejer som folk säger att man SKA göra i "jobba-med-relationen" artiklar, typ säger uppskattande saker till varandra, gör grejer ihop osv. Men det är inte så att vi går och tänker "nu ska vi göra nånting tillsammans för att JOBBA PÅ RELATIONEN" eller "nu ska vi säga nåt uppskattande för att JOBBA PÅ RELATIONEN". Utan det är ganska självklara grejer när man älskar nån tycker jag.
SvaraRaderaJag känner heller inte igen mej i den eviga beskrivningen av att först har man passion, och sen blir det "vardagskärlek" som liksom bara är en trygg lunk och inget särskilt omvälvande. Alltså, min man är den person som förstår mej bäst och som står mej närmast i världen. Min tvillingsjäl, kan man lite klyschigt säga. Det var fantastiskt när vi blev ihop och det är fantastiskt tretton år senare.
Alltså, jag skulle inte vilja HA ett livslångt monogamt förhållande om det var ett sånt där projekt som det ständigt beskrivs som. Då skulle jag hellre vara ihop med lite olika människor, kanske flera samtidigt, och byta ibland.
Myten om den livslånga monogama kärleksrelationen uppstod på den tiden när det var sällsynt att folk blev över 50 år.Oftast levde de betydligt kortare än så.Tro 17 det att det var lättare att leva i livslånga äktenskap under de förhållandena.
SvaraRaderaKan jag bara skriva under på vad DVP sa? Precis så känner jag; skulle det bli JOBB av det skulle jag lägga av.
SvaraRaderaDetta med jobba på relationen. Jag tycker till att börja med det är en bra invändning, och påminner mig om att jag kan låsa mig i att uttrycka mig/tänka snävt ibland.
SvaraRaderaMen annars tänker jag nog såhär. Alla relationer kräver underhåll, annars har man ju ingen relation. Men grejen är att oftast så är underhållet en naturlig och rolig del av det hela, i vissa situationer kan det dock bli "jobb".
Tar man vänskap så tycker jag ju oftast det är roligt att underhålla mina relationer. Att skicka SMS, köpa presenter, sitta och fika. Men när jag är i en depressioneperiod eller när jag har mycket annat att göra blir det någonting jag inte längre lätt gör naturligt, då måste jag aktivt jobba på det. Det är fortfarande samma saker som görs, men nu måste jag göra det med flit för att vänskapen inte ska ta slut.
Jag har nyligen avslutat en vänskap just för att den andra personen inte verkade vilja investera tid/ork i det hela. (OBS min bild) Det hade pågått ett tag, och jag försökte faktiskt jobba på att få den relationen att fungera ändå. Eftersom jag upplevde att personen gick genom en tuff period där hen inte kunde upprätthålla vänskapen enkelt och naturligt. Alternativet hade ju varit att jag skulle släppa henom så fort det blev motigt och bara låta allt rinna ut i sanden. Men det hade ju också kunnat vara så att genom att jobba på relationen i en tuff period skulle vi kunnat fortsatt varit vänner tack vare den investeringen. Jag är ju oändligt tacksam till mina vänner som jobbade på vår relation när jag var i svackor, istället för att sticka när det blev jobbigt. Men ja, med vännen jag bestämt mig för att bryta med visade investeringen sig vara ovärd. Det är ju en avvägning.
Samma med blogg, förresten. Jag tycker egentligen det är roligt att underhålla relationen med dem som kommenterar genom att exempelvis aktivt svara i kommentarsfältet. Men när jag har mycket annat att göra börjar jag nästan se det som jobb och ansträngning och ba "nej, inga fleeeer kommentarer, jobbigt juuuuuu".
SvaraRaderaTanja,
SvaraRaderaJag tänker på alla dessa människor på dejtingsajter som går på dejt efter dejt utan att lyckas hitta någon som det känns rätt med. Det kan till exempel vara att det är svårt att hitta någon som man är fysiskt attraherad av eller någon som får det att pirra i magen. Den gängse föreställningen verkar vara att dessa saker ligger bortom den egna kontrollen. Antingen händer det eller också inte.
Tror du att fysisk attraktion och pirr i magen är något som kan infinna sig om man jobbar på det? Eller är din poäng just att det inte går? De känslor som går att jobba på är av ett annat slag?
PS1. Jag såg inte din kommentar om bloggkommentarer innan jag lämnade min kommentar ovan och inser att min tajming var skrattretande dålig. =D Jag vill dock att du ska veta att jag ofta avsiktligt undviker att kommentera, just för att jag har insett att du i vissa perioder upplever det som en belastning.
SvaraRaderaPS2. "Relationsterapeut" tycker jag är bättre än "parterapeut". Då utesluter du inte relationsanarkister.
Absence makes the heart grow fonder. This is especially true when you try to "connect" with your woman over a phone line.
SvaraRaderaIt's a reality that modern society has forced us to spend more time away from our loved ones. So if you find yourself away from home and you need to full your needs, then you should try doing a little bit of phone sex with your woman.
What's interesting is LOTS of women love phone sex. Since they tend to be imaginative and love talking, phone sex can be a great way to turn her on. Simply talk about what you "would like to do" to each other and you'll really get the ball rolling.
More options for online dating are Dejtingsajt, Hitta Sex Kontakt, Knullkontakt and Sex Dejting.
Sex games are a great way to bring some excitement into a relationship which has gone cold. If you try out the three games I described in this article, you'll discover it's quite easy to make things interesting with your woman.
Click for free sign up
Sex Kontakt
Sex Romans