Störfest

Jag är väl då en ganska nyanserad och lugn debattör, det kan man väl ändå säga. Det tror ni för att jag har som moralisk riktlinje att jag inte behöver säga allt jag tycker. Jag behöver framför allt verkligen inte internetinformera om allt jag tycker. Men eftersom jag nyligen bloggat om mognad tänkte jag skriva ett irriterat blogginlägg om saker jag, i olika orimlighetsgrad, stör mig på. Varsågoda, känn er träffade. Och det är ganska onödigt att försöka övertala mig till bättre vetande, för jag vet att det här är dumma saker att störa sig på.

Människor som gör Mucha-pascischer (i mangastil)

Alphonse Mucha är en konstnär som bland folk i allmänhet är känd för sina affischer. Han är jätteduktig. Han är grym. Han är lysande och ett geni. Även om man inte minns konstnärens namn så känner folk igen hans stil. Typ det här.

Han är typiskt en konstnär som unga tecknare lägger till som inspiration, och känner att de minsann står på giganternas axlar. Sen ritar de en bild med en massa konturer och snirklor och ba "åh, titta, jag ritat en bild som är inspirerad av Alphonse Mucha, han är så bra omg". Det är jättevanligt bland folk som tecknar i mangastil på fritiden eller halvprofessionellt. (Kan tilläggas att jag inte stör mig det minsta på att folk tecknar i mangastil. Utom när personer som får betalt för det gör det kasst. Men jag stör mig inte på missförstådd mangastil)

Och det är vore ju super om de inspirerade tecknarna faktiskt hade inspirerats av Mucha, eller nån annan stor mästare. Problemet bara att de hära människorna har typ aldrig tittat på en Muchabild. De har typ sett nåt med snirklor och gradient på avstånd och tänkt "fan va ballt, så ska jag också göra". Och de har typ helt missat hela jävla grejen, de har inte tittat på hur bilderna är konstruerade, de har inte tittat på tekniken och att snirklorna inte är helt slumpmässiga, utan ofta en organisk del av motivet. OCH DE HAR SÅKLART INTE TÄNKT PÅ KOPPLINGAR MELLAN ART NOUVEAU OCH JAPANSKT TECKNERI!!!! De ba "åååh titta va jag gjort i Mucha stil jag älskar Mucha hihi". STÖR MIG SÅ GALET. Älskar du Mucha - kolla på hans jävla tavlor!

(Rekommenderar verkligen att titta på Muchas tavlor närmare, och kolla in hans nationalromantiska saker. Om ni ändå ska kolla på underskattade överskattade konstnärer från den perioden, passa på att kolla in Carl Larsson!)

Bilder i pop art-stil

När folk som inte kan någonting om bild och inte är konstintresserade lattjat runt med Warholizer är det bara bra. När folk som kan bild gör såna här bilder i pop art-stil blir jag sjukt irriterad. Som ovan - har ni fucking sett de dära Marilyn Monroe-bilderna? Ser de ut så? NEJ FUCKING JUSSTE! Jätteroligt att leka med filter, men blanda inte in Warhol.

När folk hatar Comic Sans och hajpar Helvetica

Ja, jag förstår att du har lärt dig att man får ligga på att hata Comic Sans och säga att Helvetica är fin. Jag kommer vara imponerad av dig för dina starka åsikter om dessa två teckensnitt när du kan någonting mer om typografi än att man ska ogilla Comic Sans och gilla Helvetica. I verkligheten kan du inte ens känna igen Helvetica bland liknande teckensnitt. OBS! Allt det här är skrivet i Helvetica så att du läser.

Originalspråket engelska

Det här är en av sakerna som jag chillat ner med att störa mig på, men det förtjänar verkligen att nämnas. Folk som skryter med att ni föredrar att läsa på originalspråket. Och som med originalspråket alltid uteslutande menar engelska. Som ni dessutom hävdar att ni kan bättre än svenska. SLUTA GÖR BORT ER! Det finns fler än två språk. Och av de två ni känner till kan ni svenska bättre. Det bevisas genom att ni går genom hemmet och säger vad allt heter på svenska och engelska. Varsågod: slickepott, gummiskrapa, tak, kofot, badkarspropp, toaborste, stekspade. När du är klar, gå över till att nämna alla svampar du kan på båda språken, och sedan förklara hur riksdagen fungerar.

Att saker låter bättre och mindre töntiga i dina öron på originalspråket engelska (eller japanska) beror på att du inte kan språket så bra, och kan fantisera ihop att röstskådisarna är duktiga och handlingen inte töntig. Helt sant!

När folk koketterar med att de köper böcker

Välkommen till avsnittet "folk som koketterar". Egentligen är det ett genomgående tema för hela inlägget. Stör mig på det, helt enkelt. Men bland annat specifikt på folk som i sociala media meddelar att de shoppat böcker. När andra shoppar ytliga saker som skor och kläder. Såhär, om man inte hade velat positionera sig genom att skriva detta hade man skrivit att man köpt böcker, och typ vad för böcker. Typ som när man twittrar att man köpt nya skor. Då skriver man ju inte "när andra köper läppstift köper jag skor!", då skriver man "jag köpte blå pumps, kolla!!!".

Behöver man poängtera att de där andra köper ytliga saker medan man själv minsann köper böcker så vill man visa att man är bildad och bra människa. För att man köpt en fucking bok. Det är normalt att köpa böcker. Och gå på operan. Inget att positionera sig med. Cirkulera!

När folk koketterar med att de är nördiga

Typiskt exempel. Var nyligen och drack öl med några nya för mig personer. Så började de prata om typ hur de var i skolan, och så kom nån in på vad DNA stod för. Och så skulle de då komma på det, och var lite osäkra, och mitt i det hela ba "fniss här sitter vi på en utekväll och pratar om vad DNA står för, nördiiiiigt". Gud vad jag stör mig. Asså, däng mig på stället! De hade dessutom fel, så jag fick rätta dem. Asså, kul för dig att du sitter på fest och pratar om nåt som har med naturvetenskap att göra. Om du gillar sånt, så varsågod. Men varför har du behovet av att upplysa alla andra om att du pratar nåt nördigt på en fest? Till exempel dem som sitter runt dig och hört vad du pratar om? Eller alla som twittrar från fest och ba "Är på fest. Har hittills pratat asylregler, grundämnen döpta efter Ytterby och Keats. Inte skapad för fest". Jamen skapad för att flasha din klädsamma nördighet på jävla Twitter. Och folk ba ååååh hur bildad och klädsamt nördig denna person är!

Det är därför jag ändå gillar att umgås med teknologer. De tror att det är helt normalt att prata programmering på fest, och fattar inte Twitter.

Också, folk som efterhandskonstruerar att de var nördiga i grundskolan, fast de var helt vanliga jävla kids. Ni får bära apstora glasögon utan att ha vart nördar på högstadiet, så sluta låtsas.

När folk koketterar med att de är manganördar

Jag vet inte vem som sa det, men enligt nån med koll är manga alltid "den nästa stora grejen". Är fan sant. Dessutom har manga varit edgy så långt jag kan minnas. Ofta slutar saker vara edgy, men det här är fanimig lika stabilt som att läderjacka är farligt. Och då och då är det nån jävla popkulturbloggskribentpersons om ba "ååh mangafilm jag gillar". Nämen okej. Gilla mangafilm. Det är jätteroligt med mangafilm. Flera av mina bästa vänner gillar mangafilm. Men åh, sen öppnar de dära människorna käften om vad för filmer de gillar, och de har ju noll koll och perspektiv. Deras tips skriker dålig smak och noll koll på mediet. Posörer! Asså, jag är ju inte superinsatt heller, men till och med jag fattar att de inte kan särskilt mycket om mangafilm, utom att man är cool om man kollar på det. Nämenfyfan, lägg av.

Sammanfattning

Jamen, jag stör min på posörer, koketteri och folk som gillar saker de inte har koll på. Fast bara ibland. Jag har till exempel inga problem med mangastil eller folk som hävdar sig älska totalitär estetik, utan att kunna skilja på sovjetisk avantgarde och sovjetisk 60-tal. Ja har även änglalikt överseende med folks om hävdar sig vara filmnördar, men kan bara hollywoodfilm. Och så finns det ju saker jag stör mig mer motiverat på också, som inte är med. Och så har jag säkert missat nåt. men ca.

PS. Och foodies och obligatorisk god smak
Bara så ni vet, att bry sig asmycket om mat är en trend. Snälla sluta anta att alla (läs: jag) hakar på den bara för att jag är medelklass. Jag vill inte prata mikrobryggerier! Jag bryr mig på riktigt inte. Inte inredning heller. Och väldigt mycket av det som tidningen Filters läsekrets tycker är god smak tycker jag är tråkigt och passé. Och jag brukar faktiskt inte skylta med det ens, för jag tycker det är min ensak vad jag gillar och ogillar. Men det blir awkward när folk pratar med mig och antar att jag är intresserad och tror att de har god smak. Just när de pratar på det där positionerande sättet, och jag känner bara den här obekvämligheten när nån tror ni är kompisar och man själv är smärtsamt medveten om att så inte är fallet. Jag stör mig inte så mycket på smaken och matintresset i sig. Nåt ska folk ju gilla, kan inte alltid vara det jag tycker är skoj. Jag stör mig på att det blir obekvämt och jag har inga artiga metoder för att säga "nej, jag är inte intresserad".