Inomkön och utomkön, bestraffning och belöning

För ett tag sen diskuterades det på en del bloggar jag läser om feminism innebär att man tror på strukturellt förstyck av kvinnor. Hannah här svarar bra och sammanfattar vad feminism är om jag får bestämma. För något år sedan sammanfattade jag varför jag är feminist och sysslar med feminism. Det tycker jag håller fortfarande.

För mig handlar det om att det finns ganska snäva ramar för bägge könen. Kvinnornas har breddats rejält, männens har inte breddats lika mycket. De ramarna gör att i viss typ av situationer får mön fördelar, i andra får kvinnor fördelar. Man kan tänka att det är så, men att om man summerar allt så får ena könet ändå flest nackdelar. Men jag tycker det är ganska irrelevant att summera på det sättet. Feminism är för mig inte en tävling i utsatthet. Jag tycker däremot det gör mycket mer nytta att försöka se vilka mönster det finns och vilken typ av situation de påverkar. Om inte annat så för att det nyanserar det här med att den ena har makt och den andra inte. Ofta så är det inte så dikotomt, ofta så har man olika sorts makt, olika möjligheter att påverka situationen. Det finns ingen SI-enhet för makt och att väga det ena mot det andra blir inte så konstruktivt eller intressant.

Eftersom jag ser feminism på det sättet tycker jag att det blir konstigt om man bara driver mansfrågor eller kvinnofrågor. Alltså inte om man driver någon konkret mansfråga, som papparättigheter, det är inget konstigt. Men att välja att bara fokusera på ena sidan... hur gör man? Hur får man fram en helhet? Könsrollerna är ju så invävda i varandra att de blir omöjliga att nysta upp i bara en prydlig tråd om man gräver djupare. Visst, man kan fortfarande driva ena könets frågor, men då bör man i alla fall fatta hur helhetsbilden ser ut.

Pelle Billing har på sistone haft en drive för att ta jämställdhetsdebatten till en mer sansad nivå. Han talar om Jämställdhet 2.0 (en något töntig term som fått oroväckande mycket fäste i hans kommentarer ^^) och som en del i att skapa mer sammanhang av det hela har han skrivit om viktiga kvinnorfårgor. Jag tycker att de som är minsta intresserade av ett samarbete istället för skyttegravar ska gå och läsa.

Jag känner inte att jag har mycket att tillägga där. Men jag har faktiskt läst genom alla kommentarer och det finns ett par grejer jag vill utveckla.

Någonting jag ofta tycker mig höra när man pratar om kvinnoproblem av typen "slampor får en massa skit" är att någon kommenterar att det är oftast kvinnor som kommenterar andra kvinnor. Det kanske fortfarande är viktigt att påpeka det så att ingen tror att allt dåligt som händer kvinnor är orsakat av män. Men det blir inte heller ett icke-problem eller inte ett kvinnligt problem, bara för att kvinnor trycker ner alla kvinnor. Det är så sociala normer funkar - normer upprätthålls av alla. Blattar upprätthåller bilden av blattar lika mycket som svennar. Humanister upprätthåller bilden av humanister lika mycket som teknologer. Kvinnor upprätthåller bilden av kvinnor lika mycket som män. Eller kanske inte lika mycket. Kanske 40-60 i något av fallen, eller 75-25 i ett annat. Det spelar ganska lite roll. Det viktigaste är att förstå att det inte är en grupp som håller tyglarna för en annan. Det är ett samspel.

Och ja, det innebär också att det inte enbart är kvinnorna som gör att pappor anses vara låtsasföräldrar.

Ämnet "kvinnor bestraffar andra kvinnor" handlade mycket om att vara en "pojkflicka". Diskussionen påminde mig om en tråd jag läst på reddit, tror ag det var. Om nån vet vad jag pratar om får ni leta upp den och skicka länk! Tråden knöt ihop två fenomen till en väldigt intressant helhet. Det ena fenomenet var attraktiva kvinnor, och fördelar de kan få av det. Det andra fenomenet är tjejer som hellre umgås med killar och pratar om att killar är raka medan tjejer är bitchiga.

Det som kom fram (efter vittnesmål från killar, tjejer, snygga tjejer, tjejer som vart snygga men inte är det längre, och andra människor som bara tyckte mycket) var att snygga tjejer kan lätt få bilden av att killar är enklare att umgås med än tjejer. Varför? Jo, för att vänskap och umgänge är svårt, det kräver ansträngning. Man ska hålla löften, vara trevlig, ställa upp. Som snygg tjej kan man få saftig rabatt på det när man umgås med killar. Man kan häva ur sig saker, glömma tider, strunta i löften - och komma undan med det. Umgås man med tjejer har man inte samma makt över dem och måste anstränga sig och vara hygglig.

Den snygga tjejen ser förstås bara sin egen verklighet. Så det hon ser att killar inte bryr sig om små saker, att man inte behöver linda in det man ska säga i bomull om man pratar med killar. Och tjejer, de blir typ sura och bitchiga, och tycker man vart dum om man glömt att man lovat nåt. Det blir lätt att tro med tanke på hur samhället i stort framställer kvinnor och män. Så den snygga tjejen kan helt enkelt leva sitt liv med bilder av att män är trevliga vänner och kvinnor är bitchar, när det i verkligheten är så att det är hon som aldrig lärt sig att vara en jämlik vän.

Varken tråden eller jag hävdar att det gäller alla attraktiva kvinnor. Däremot skulle nog både jag och tråden hävda att det här finns faktiskt.