V6 - Sova ihop och skedmanövern

Ja, det här är alltså ett inlägg till Vecka 6 där nå pucko bestämde att det ska vara ihopsovningstema. Puckot tänkte förstås inte på att jag inte hade nåt bra inlägg planerat. Nåväl.

Jag tänkte först på det här med att sova ihop ofta blir en följd av sex. Sedan tänkte jag att det finns det motsatta också, att sex händer för att man sover ihop. Johanna Sjödin bloggade nyligen om det jättespännande ämnet "sex som bara händer" och översovningssex är väl typiskt sån sak. Visst, ibland är det så att man råkar upptäcka att man vill ha sex när man redan hamnat i samma säng. Oftast tror jag dock att man sett till att missa sista tåget, eller vara väldigt vänligt inställd till att låta någon sova över så han slipper gå hem en hel kvart i regnet, eller något annat bra svepskäl med viss sanningshalt. För att få ligga som man bäddat.

Hur man går från "alltså, det blir nog behändigast om vi sover i samma säng hehe he hhe" till hångel är förstås olika, men jag tänkte direkt på "skedmanövern". Den manövern är av betydande sentimentalt värde för mig eftersom jag en gång i tiden fick tillämpa den på två personer, under väldigt olika omständigheter, med mycket varierande resultat. Det blev en väldigt illustrativ kontrast, och jag ska försöka skriva humoristiskt nu, men det blir ännu mer humor för mig som vet en massa detaljer som jag utelämnar av anonymitetsskäl.

Så, manövern jag talar om är alltså att man heeeelt platoniskt råkar sova sked väldigt nära och stora skeden... alltså, varför heter det "stora skeden"? Skedar som skedar är ju lika stora, det är liksom poängen. Ja, i alla fall, stora skeden kan då visa initiativ bakifrån genom att råka andas väldigt nära strategiska områden av öron-hals-typ. Lilla skeden kan visa initiativ, eller gensvar, genom att i sömnen vända sig om så att man kommer ansikte mot ansikte. Superbra manöver! Det går att ta myrsteg mot varandra hur länge som helst innan någon behöver våga gå över gränsen för det uppenbara. Vill man inte eskalera är det bara att råka byta sovställning till baravänner. På det sättet är manövern, vid korrekt genomförande, väldigt samtyckesvänlig. Bästa raggningstekniken om man inte vill vara för på, inte vill vara otrevligt avvisande, och vill ha en säng nära till hands om man lyckas.

Nåja. Så det började alltså med N. N visste att jag ville för jag hade under dagen upplyst N att jag tänkte ragga på honom. Genom att säga "jag tänker ragga på dig, hur gör man bäst?", ungefär. Om mina raggningsskillz i stycket ovan råkar framstå som subtila, så får ni nu en bild av hur smoove jag är ijenkligen. Nåväl, så jag tillbringade dagen med att informera N om mitt intresse, och N tillbringade dagen med att inte visa någon större entusiasm. "Kejrå" tänkte jag till slut och gick och la mig. På min sovplats. Som var bredvid N:s. Det blev så. Och så tog jag hans kudde för min var kass.

Det finns en engelskspråkig skildring av det som hände härnäst som jag skrev i ett mail till en utrikisk kompis. Jag tänker inte citera allt, men det rör sig om en från båda sidorna föredömligt genomförd skedmanöver. Han ville förstås inte ha tillbaka kudden, det var visst okej att jag hade den. Fast han la också huvudet på kudden (rätt!). Och slängde armen runt mig, för det är ju liksom bekvämt om man ligger så nära (rätt!). Det där sista beskrivs i mailet som "SUCH a moment of INEVITABLE SCORE", för därifrån var det uppenbart vad som skulle hända, men vi genomförde förstås hela dansen. Han andades mig i nacken (rätt!), jag vred på huvudet lite så hans läppar nuddade min hud (rätt!), han nafsade mig i örat (rätt!), jag vred mig ändå lite till (rätt!), och till slut så var jag klar med min 180-gradersvändning och vi kunde börja kyssas som folk.

Här ser vi alltså en skedmanöver på initiativ av stora skeden. Att ta initiativ från den positionen är något lättare, men det innebär inte att det är kört för lilla skeden som vill visa framfötterna. Detta demonstrerade jag tydligt några månader senare med A.

Här hade jag inte alls gått runt hela dagen och sagt åt A att jag tänkte ragga upp honom. Jag hade till exempel inte tänkt tanken, vi var polare och det kändes väldigt rimligt. Men nu hade jag varit hemma hos A och vi hade sett på film, och under kvällen uppstod det (i min uppfattning) någon sorts gnista som jag blev nyfiken på att följa upp. Så jag proklamerade helt enkelt att nu var klockan mycket och antingen så skulle jag gå nu-nu, eller så skulle jag sova över. Sova över fick det bli.

Iklädd trosor och lånad T-shirt låg jag alltså med ryggen mot A:s mage i en 105-säng - ett perfekt utgångsläge! A försökte inte göra en N och inleda nåt, utöver en arm runt mig. Det var dags för skedmanövern från framläget. Under lugna halvsömninga andetag vände jag mig om, fortfarande på säkert avstånd från A. Jag fick ingen reaktion, A fortsatte bara andas och hålla om mig. Jag rullade närmare. Fortfarande ingen reaktion. Det kändes inte direkt som att han tänkte kasta sig över min unga fasta kropp nån gång snart. Å andra sidan låg vi lite för nära för att han skulle vara bekväm med det om han inte faktiskt ville att vi skulle ligga för nära. A verkade trivas där han var.

Och alltså, han var ju vaken. Det hörs ju på andningen när nån sover på riktigt och när nån bara blundar och andas för det är vad som förväntas av en såhär dags på natten. Så jag rullade ännu närmare, i ett sista låtsasdrömryck. Nu låg vi ansikte mot ansikte, näsa mot näsa, andetag mot andetag. Det gällde bara för någon att röra sig en millimeter framåt för att komma över kyssgränsen. Nu eller aldrig!

Efter några minuter blev det tråkigt att ligga så, så jag fejkade REM-sömn igen och rullade tillbaka till skeden. Det var absolut inget fel på mitt genomförande av skedmanövern, men motpartnen var uppenbarligen inte intresserad.

Månader senare, när det gick att prata om det, lät A:s version som följande: "det var så jobbigt att sova med nån som flåsade en i ansiktet". Jag får fortfarande höra det, flera år senare. Mina försök att förklara att skedmanövern är ett vedertaget koncept och att jag faktiskt gjorde allt rätt ledde inte till någon som helst förståelse för finess jag iakttog i mina närmanden. A hävdar att han inte känner till nån skedmanöver och vet ingenting om att det ska vara det officiella sättet att komma till hångel från kompissovning.

Men N då? Highfivear han mig när vi ses? Ger han mig komplimanger för min utsökta tajming i diskret rotation? Berömmer han mig för mitt tålmodiga genomförande av parningskoreografin? Skickar han mig Facebook-gratulationer på årsdagen? Nope. Nej. Tråkmåns.