Börja plocka bomull, pappskallar!

I Lund har folk på en studentfest bestämt att de är roligt att måla sig svarta och leka slavauktion.

Jag tycker förstås det är väldigt intressant inte minst för att jag själv har varit (och är) studentaktiv. Främst i PromenadorQuestern, men också som en av mottagningsansvariga på Fysiksektionen 2008. Studentvärlden har gett mig väldigt mycket, men samtidigt är det för mig fullt begripligt varför man kan tycka illa om sådana sammanhang. Vare sig för att man vet vad man pratar om, eller bara för att man har en föreställning om det studentikosa.

Man kommer inte ifrån att studentkulturen har anor och rötter. Man kommer inte ifrån att dessa ligger i att priviligerade pojkslynglar fick leka av sig mellan mammas trygga famn och äktenskapets bojor. Jag vet for a fact att man på KTH har gjort många insatser för att modernisera kulturen, men man kan inte rycka ut rötterna. Det är nog inte önskvärt heller - traditioner ger en känsla av sammanhang och sammanhållning som människor behöver. När incidenter som slavauktionen händer är det nästintill alltid utfall från enskilda individer och någonting som bryter mot skolans och studentorganisationernas policy. Men man kan inte skylla dem på "ensamma galningar", smaklösa dumheter backas upp av förr-när-det-var-bättre. En mytomspunnen tid när man inte var så förbaskat PK, när fick pyssla med pennalism och behövde inte ta hänsyn till tjejer, invandrare och folk som inte dricker alkohol.

Jag har aldrig ägt en overall. Jag avskyr allt jävla sjungande på fester. Jag avskyr alkoholkulturen, även om jag med tiden blivit avtrubbad samtidigt som attityden till icke-drickare har blivit vettigare i de miljöer där jag finns. Jag tycker illa om en hel del i det som ses som (teknolog-)/studentkultur, och jag vet faktiskt vad jag talar om. Men det finns också oändligt mycket positivt med studentvärlden som många utan erfarenhet lätt missar bakom alla drägg i ovve.

Jag började på KTH 2004 och har varit mer eller mindre involverad sedan dess. Jag har skrivit och illustrerat tidningar, programblad , sångböcker och manus. Jag har gjort affischer, scenkläder, koreografier och serveringskorgar av vinylskivor. Jag har ordnat mottagning av hundrafemti nyanlända studenter, fester, syjuntor och en konsert. Jag har chefat och blivit chefad över. Jag har lärt mig dansa, InDesign, hålla i lektioner och allt jag nånsin velat veta om organisationsdynamik. Jag har träffat fantastiska människor, gjort fantastiska saker och utvecklats på tusen plan tack vare studentlivet. För en sak som är underbar med studentvärlden är att man får många möjligheter att utvecklas som vuxen, även på saker man aldrig provat förut. Visst, det är en låtsasvärld och vuxenfritids, men det är inte bara skolbarn som kan behöva en relativt kravlös miljö att testa vingarna i.

Lite walk down Facebookmemorylane:

På golvet på Fysiks kontor, maj 2005.

I gasqueparksdammen 2008

På väg till studentorkesterfestival i Marrakech 2009

I Prideparaden med Sommarorqustern 2008

Charleston på Nymble 2010

Besök hos en orkester i Trondheim 2008

Efter fundraiserfest för att få ihop pengar till sminklåda till dansgruppen 2010.

Med Kajsa, ägandes som ganguro på NG2010

Med Frida i Fysiks datasal efter Nobel Night Cap 2008


Yo!-konserten 2009

Just incidenten med slavauktionen påminde mig naturligtvis om konserten som bilden precis ovan kommer ifrån. Det gäller alltså jazzorkestern med dansgrupp som jag dansar i. Och jag, Kajsa och Björn fick för oss att ordna en konsert, bara för att få genom hip hop-tema. Vi tyckte det var en genial idé. Vår förklaring var att det var rimligt eftersom både jazz och hip hop är svarta musikgenrer som sedan blivit vit fin-/hippkultur.

Så hela konserten utformades som ett illustrerat radioprogram om svarta musikens historia. Jag skrev manuset och tanken var att ibland närma sig gränsen för det smaklösa för att sedan tvärt backa och få skrattet att fastna lite i halsen. Att prata om "rytmen i blodet" för att sedan seriöst berätta om hur slavindustrin fungerade. Att samtidigt kunna prata om "svart dans" och att visa att man faktiskt är medveten om att hudfärg inte är oproblematiskt. Att göra humor av att vi är stela vita akademikerungar som spelar/dansar hiphop, för att sedan genom det belysa det intressanta att det känns så självklart att vi spelar/dansar jazz. Det var ett jävligt smart manus, jag lovar.

Ett av PQ:s paradnummer är Zambezi. Ni kan kolla på Youtube hur den låter. Dansen dansas i leopardmönstrade familjen Flinta-klänningar eller höftskynken, med utsläppt hår och djuriskt intro. När vi åkte på festival i Marocco valde vissa av oss att avstå från att dansa dansen. En gång hade vi en spelning på Stockholm Marathon. Vi hade paus, men såg att de som ledde andra varvet var på väg och satte snabbt igång första bästa nummer. Det var ett ögonblick av "fukk det här var inte meningen men känns jäkligt opassande" när man insåg vilka som ledde tävlingen.

Givetvis inledde vi med den låten. När dansarna lämnade scenen tillfångatogs fyra av dem, och de transporterades till Amerika, fick enkla kläder slängda mot sig och blev sålda till en plantageägare. Samtidigt berättade speakern om hur det där faktiskt gick till i verkligheten. Slavarna blev instruerade att under auktionen och det kommande bluesnumret spela slavar. Än idag är jag tacksam för att vi hade ordentligt genrep. Vi bakom manuset tänkte att slavar är jävligt ledsna och förtryckta. Skådisarna tog instruktionen som att de skulle hoppa runt som apor. Detta avbröts fort som fan, nya instruktioner utfärdades och konserten höll sig på rätt sida av iiiiiiinte okej.

Hej, bloggen! Hej, läsarna! Hoppas ni inte glömt mig. Och nu har ni hört historien om hur jag var såhääär nära att bli ansvarig för en tidningsnotis om hur studenter gjort osmakliga saker med rasistiska inslag.

***

Jag har tyvärr slarvat bort senaste Cosmo i PQ:s lokal. Men jag vill i alla fall berätta, apropå allt ovanstående, att de har ett modereportage med nån sorts 70-talslooks (baserade på ett 20-talsinpirerat foto av Twiggy). Och en av looksen heter Plantageägarinna. Det blir extra genomtänkt om man läser beskrivande texten som använder det för Cosmo ovanliga ordet "apart".

BÄSTA QUONSÄRTEN NÅGONSIN! Läs även andra bloggares åsikter om studentliv, studentkultur, studentikost, kth, pq, rasism