Sex at Dawn

Jag har lite problem med evolutionspsykologi. Å ena sidan är jag inte så dum i huvudet att jag inte fattar att det mänskliga psyket har påverkats av millions of years of evolution. Å andra sidan är det ofta allt för uppenbart att slutsatser om hur man levde på evolutionstiden baseras 5% på benrester och 97% på hur det är nu. Det är en av anledningarna till varför jag är obekväm med den populärvetenskapliga evolutionistiska bilden av hur människor är funtade som i dagens recensionsobjekt Sex at Dawn beskrivs kort och träffande:

Men strain to spread their cheap and plentiful seed far and wide (while still trying to control one or a few females in order to increase their paternity certainty). Meanwhile, women are guarding their limited supply of metabolically expensive eggs from unworthy suitors. But once they've roped in a provider-husband, they're quick to hike up their skirts (when ovulating) for quick-and-dirty clandestine mating opportunities with square-jawed men of obvious genetic superiority.

Jag har alltid känt att standardnarrativet har lämnat mig med många frågetecken, samtidigt som jag kände att jag gärna ville veta mer. När jag för någon månad sedan såg att Sex at Dawn hade kommit ut mindes jag att jag tänkte köpa boken när den kom ut för den verkade intressant. Jag mindes inte riktigt varför. Jag läste ett blogginlägg (en av författarna bloggar på Psychology Today) där jag uppfattade att boken togs emot som kontroversiell och o-PK, och min första ryggmärgsreflex var att det var för att den skulle vara sådär venusmars och alla kvinnor är egentligen horor. Sedan läste jag att det var för att de skrev att människor är byggda för att inte vara monogama, och då kändes det genast bättre.

Och det är hela problematiken i ett nötskal, va? Jag gillar boken till stor del för att boken presenterar en bild av människan som jag är bekväm med, ofantligt mycket bekväm med den världen av horor och alfahanar som man så ofta stöter på. Visst tyckte jag att Sex at Dawn:s version av vad våra förfäder pysslade med lämnade färre frågetecken efter sig än standardnarrativet. Men jag kände också att boken var mer personligt tilltalande än vad jag annars stött på i evopsyksammanhang. Ironiskt nog till stor del för att boken poängterade att man gärna utgår från det samhället man lever i för att fastställa vad som är mänskligt.

Men vad är det Christopher Ryan och Cacilda Jethá försöker förmedla? Jo, de går starkt emot bilden av den förhistoriska människan som en våldsam eländig varelse som har sex för att föra sina gener vidare och gärna klubbar ned konkurrenterna. Istället målar de upp jämlika samhällen där barnen hade såväl flera pappor som flera mammor, och generellt togs hand om av hela vandrande byn. Alla kände alla. Både män och kvinnor var promiskuösa, vilket inte ledde till problem för någon då barn inte var en börda för den enskilde. Sex hade en stark social funktion, och då inte på det sättet att man satte på sin konkurrents honor för att höja sin status, utan genom att människorna hade kul ihop och knöt band. Det är så idylliskt att jag vill gråta.

Allt elände med äktenskaplig prostitution och faderskapstest började först i och med jordbruket. Krig likaså. Överlag verkar allt elände börjat då, så halvvägs in i boken började jag starkt undra varför människor överhuvudtaget fick den puckade idén att överge nomadlivet och ägna sig åt missväxt och häxbränning. Att vi klättrade ned från träd köper jag däremot lätt - trädlevande apor är dumma och monogama.

Till sin tes stöd har Ryan och Jethá bonoboer och andra primater, exempel på samhällen som de anser påminna om de förhistoriska, den moderna människans anatomi och psykologiska experiment. De jämför friskt mellan apsamhällen, -kroppar och -relationer och människodito. De gör mos av andra verk i branschen genom att visa att litteraturen glömmer att nämna de primatarterna som inte passar på standardnarrativet "människan är våldsam och monogam" (= bonoboer) eller att kommentera att antropologer gärna drar slutsatser om jägar- och samlarsamhällen från samhällen som ägnar mer energi åt odling än din ljusskygge korridorsgranne med lampor i garderoben.

Det är mycket övertygande och väldigt trevligt - men också tveeggat. Jag lockas av bilden, men känner att jag som oinsatt på området har väldigt svårt att förhålla mig kritiskt. När författarna så gärna kritiserar andra forskare för att de bara använder sig av exempel som passar deras tes är det svårt att låta bli tanken att det är mycket möjligt att Sex at Dawn:s författare gör samma sak. Som läsare kan jag inte låta bli att tänka att det hela låter för trevligt för att jag ska svälja det - och det är mycket möjligt att det är en ryggmärgsreflex som just här gör mer skada än nytta.

Min misstänksamhet åsido är det här riktigt trevlig läsning, om än sådär amerikanskt överkäck. Argumentationen är övertygande, exemplen är många, och som jag skrev ovan är bilden som kommer fram inte bara mer trevlig utan även mer trovärdig än berättelsen om människan som jag är van att höra den. Parallellerna som dras verkar relevanta och slutsatserna rimliga. De flesta av mina vanliga frågetecken uteblir. Jag stör mig en del på att de främst fokuserar på kvinnornas sexualitet och förutsättningar och mäns situation i de matriarkala samhällen som beskrivs omnämns ofta bara som en raljerande "de får ligga, det är väl najs?", men jag gör mitt bästa för att låta författarna komma undan med det och skyller det på platsbrist. Om jag återigen får återfalla i känslomässiga reaktioner skulle jag säga att det känns befriande att läsa boken. Och det är ändå lite tragiskt att det år 2010 ska kännas befriande att läsa en bok dom går ut på att det finns samhällen där sex inte ses som någonting skamfyllt, att människor har sex för att det är ett trevligt sätt att umgås på, och att promiskuitet inte behöver ses som en smutsig liten anomali.

Att författarna anstränger sig för att hålla sig vetenskapliga, icke-moraliserande och inte falla i vad de kallar för "Flintstonization" gör det sista kapitlet extra underligt. Det handlar om män och att de sexuellt tenderar på att tröttna på gamla partners och vilja ha nya - ett hinder för fungerande äktenskap enligt den moderna västerländska drömmodellen. Plötsligt är bonoboer borta och allt fokus är på att dagens män vänstrar och biologiskt behöver förnyelse. Författarna nämner att visst vill kvinnor också ha variation som det hävdas i tidigare kapitel, men på ett annat sätt. De kvinnorna som i de förra kapitlen skamlöst valde nya partners och låg med flera olika män per menscykel är plötsligt borta, och ersätts av fruar som inte förstår att deras män skiljer på sex och kärlek. Författarna gör ett case för polyamori och exemplifierar med en triad som består av en kvinna som har två manliga partners - hur sjutton är detta ett exempel på en relation där männen får nya fräscha ligg? Att det kapitlet är sist är synd - hade det varit i mitten skulle det kunna ses som en underlig anomali, nu lämnar det en bitter eftersmak efter hela boken.

Men det är å andra sidan inte underligt att det är just i kapitlet där författarna försöker dra tråden till dagens samhälle och hur vår natur skulle kunna hanteras som allting blir shaky. För precis som författarna själva påpekar kan man inte tala om mänsklig natur eller naturligt beteende utan att betrakta kontexten. I deras exempel är det lika naturligt med jämlika fredliga samhällen när tillskott av mat är oplanerade och man kan fly när som helst som det är naturligt med krig och konflikter över stora matförråd och bosättningar man har investerat i. Det må ha varit naturligt att vara promiskuös och KK med halva stan om hela samhället bestod av 150 pers, men vad är naturligt i ett samhälle där jag ser 150 nya ansikten innan jag ens kommit till T-centralen på vägen till skolan?

Jag känner själv inget behov i att mina val i livet ska vara naturliga och förklaras med hur människor levde för tusentals år sedan. Jag tänker att den här typen av evolutionspsykologiska resonemang kanske framför allt är viktigast för att begripa att rådande sociala normer inte är det enda möjliga, och inte heller det enda naturliga. Oavsett hur man vill tillämpa slutsatserna om artens förflutna i samhällsplaneringen är det helt enkelt intressant att få en inblick om hur man kan resonera och dra rimliga slutsatser om någonting så svårfångat som sociala strukturer för tiotusentals år sedan.

Läs inte Sex at Dawn om: du verkligen verkligen inte kan med evolutionspsykologi, du verkligen verkligen inte kan med tanken på att monogami är det som skiljer människan från djur, du verkligen verkligen inte kan tänka dig annat scenario än att framgångsrika män med fyrkantiga käklinjer får alla babes.
Läs Sex at Dawn om: du vill läsa någonting nysläppt om evolutionspsykologi, om du är nyfiken men inte vill utsättas för en hel bok om eländiga förhistoriska människor som slåss och byter sex mot för skydd för avkomman, om du vill läsa kritik mot standardslutsatserna, om du tycker det är viktigt att veta att monogami är onaturligt.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om sex at dawn, evolutionspsykologi, evolution, reproduktion, promiskuitet