Hemmafru - och gärna gå på bal minst en gång i veckan, om jag får lägga till nåt!

Skärmdump av googlebildsökning på "triss plötsligt händer det"

Pär Ström har hittat en till sak som retar upp feminister - att kvinnor vill vara hemmafruar. Han har läst en artikel i Wendela och typ citerar "Mer än hälften av alla mammor skulle vilja vara hemmafruar om de bara kunde." Det som står i artikeln är ijenkligen "Sju av tio svenska mammor vill vara mer med sina barn, och mer än hälften tror att fler skulle vara hemmafruar om de bara fick chansen. " som inte riiiktigt är samma sak. Nåja.

Om jag bara kunde och fick chansen skulle jag bo på månen, äta glass till middag och knulla utan preventivmedel. Men jag kan inte, i meningen att jag egentligen kan men vill inte betala priset (okay, förutom det där med att bo på månen). "Om de bara kunde" eller "om de bara fick chansen" innebär att man gärna hade vart hemmafru, om man skippade allt det jobbiga med att vara hemmafru. Typ om hemmafruskap bara gick ut på att mysa med barnen och laga avancerad mat, och pyssla. Och fortfarande få lön den tjufemte.

Men nu är det ju inte så. Hemmafru betyder att man fixar hemma, och är ekonomiskt beroende av sin partner. Vilket dels leder till att man får problem om man ska skiljas, och dels att allt står och faller med partnerns pengar. Plus att hela familjen ska leva på en lön, och det innebär sänkning av standard. Här är ett gammalt inlägg som jag skrev för såna ändamål, förresten, om nån vill invända att man inte kan leva på en lön som familj i dagens Sverige. (Ett annat gammalt inlägg om min syn på konceptet hemmafru.)

Eller menar man att "kvinnor skulle var hemmafruar om de bara kunde" betyder att kvinnor gärna skulle vilja att deras familjer plötsligt fick pengar från tomma intet så kvinnorna slapp jobba och oroa sig för ekonomin? Noooo shit. Är det ett feministiskt problem på något sätt?

Jag tror att när folk klickar "ja" på frågan om de skulle tänka sig att vara hemmafru om de kunde menar de att de bra gärna skulle vilja vara lite lyxhemmafruar sådär. Sitta hemma, peta med barnen, pynta lite tills mannen kommer hem. "Om du kunde..." ja men, om allt var superoptimalt så, varför inte? Om det regnade guld, man fick ha tjusiga klänningar som i Mad Men fast utan depp, och barnen aldrig snorade. Att faktiskt vara hemmafru i den grå verkligheten är nog inte lika lockande. Det kan man se inte minst på att vi inte lever i ett samhälle där mer än hälften av alla kvinnor med barn är hemmafruar.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om upprörda feminister, måttligt upprörda feminister, gratispengar, romantiskt skimmer, lyx, ungar snorar, ekonomisk standard, hemmafruar