"jag kände mig våldtagen in på bara kroppen"Hur stor personlig tragedi det än kan varit för läkaren tycker jag att det är värt att märka ord och kommentera hur våldtagen som metafor verkar ha gått ett helt varv här.
Om jag ändå inne på ordmärkning tycker jag att jag kan citera en mening ur Pelle Billings blogg. Roligt och illustrativt.
Det finns nämligen en tendens att reducera mansfrågor till mänskliga frågor, medan kvinnofrågor alltid tas upp som kvinnofrågor.Jag vill också bli reducerad till människa, liksom. Vilket inte betyder att Billing inte har poäng i det han skriver om i inlägget, det har han. Men jag lyfter inte bara fram citatet för att det är roligt, utan jag tycker att det är så illustrativt för hur förbi varandra-samtalet mellan feminister och anti-dito ser ut. För det här med att mansfrågor är mänskliga frågor medan kvinnofrågor är kvinnofrågor är ju någonting som får all kritik från feministhållet. Eller när antifeminister hävdar att kvinnor har privilegier i form av "kvinnor och barn" medan feminister pratar om samma sak fast ur "men slut behandla kvinnor som hjälplösa barn"-perspektiv. Sidorna har ju så mycket gemensamt, men ändå... Suck. Hur som, word, sista! Jag tycker iofs att båda parterna borde skärpa sig, men får Billing någon att tänka tilloch skärpa sig är det ju win. För båda sidorna. Om man nu över huvud taget ska prata om två läger.- här
man vill ju banka sin skalle för att man inte kommit på den där vinkeln på mansfrågor -> mänskliga frågor tidigare.
SvaraRaderabra där!