Läsarfrågor med svar

Jag bad er att berätta om er själva för några inlägg sedan och satt sedan och kurrade för jag har så bra läsare som säger snälla saker. Jag är van vid tanken att min blogg är liten, och då glömmer jag ibland att det finns människor bakom de där 200-ish träffarna jag har per dag och det är för många människor för att alla ska kunna vara min mamma. Som dessutom, med allra största sannolikhet inte läser det här. Jag blir jätterörd när ni skriver. Även fast ni envisas med att följa en mall, men det är förstås mitt eget fel. Folk följer mallar man sätter upp. Hur som helst fanns det nåt om läsarfråga, så jag svarar.

Linna Johansson ber mig att ge henne mitt bästa recept. Det Linna inte vet är att jag är kass på matlagning med recept.

Julia Skott frågar Hur förhåller du dig, som blivande psykolog, till vänner och bekanta som behöver råd och stöd av dig som vän? (Alltså inte folk som gör psykologversionen av JAG HAR ETT KONSTIGT EKSEM.)
Jag vet inte alls om det här svarar på frågan, men.
Det finns människor som har nån sorts bild av att prata med psykolog är som att prata med kompis, fast för pengar. De är oinsatta människor som har en åsikt men ingen clue. Jag har aldrig tyckt så, och övertygelsen att det är skillnad på privat samtal och professionellt samtal är någonting som bara blivit starkare under mina år på psykologlinjen. Ju mer jag läser desto mer respekt jag får för det yrkes- och hantverksmässiga i psykologsamtal, jag får mer respekt för verktygen man använder och ansvaret man har. Mer respekt för de speciella förutsättningarna som krävs.
Detta gör att jag när jag pratar med vänner ibland kan väldigt tydligt se vad man skulle kunna jobba med i ett psykologiskt sammanhang, men jag vet också att det inte är läge att dra fram verktygslådan. Jag kan naturligtvis, om det är läge, säga att det finns en modell eller en teori som kan vara intressant, jag kan ibland hjälpa att sätta ord på någonting som kompisen försöker uttala ("det finns nåt liknande i kognitiv teori, det heter..."), men jag leker inte psykolog. Jag leker psykolog betydligt mindre nu än innan jag började plugga, faktiskt. Vilket förutom att jag mer och mer hajat skillnaden mellan kompis och terapeut också beror på att jag nånstans känner ett visst ansvar för att inte råka lura folk att jag säger viktiga vetenskapliga saker och inte bara svamlar.
Sedan hjälper det kanske lite att jag har varit väldigt förskonad från att folk vill privatprata med mig i egenskap av psykolog. Det händer att folk jag inte känner så väl vill träffas och snacka, men de tär i egenskap av bloggare och nån de uppfattar som vettig och klok person privat. (<- jag tycker det är sjukt smickrande) Kanske som en person med liknande erfarenheter. Inte psykologstudent. Och som privatperson utgår jag fan inte från evidensbaserade metoder, som privatperson utgår jag från min samlade livsvisdom som alla andra privatpersoner. Helt enkelt för att det inte är terapi folk vill ha av mig, och jag är inte heller på humöret att vara nåns gratisterapeut. Terapi kräver ramar, kontinuitet, geniun vilja att förändras och mycket ensidighet. Det är inte vad jag kallar ett lyckat fika.

Mattias S undrar inte how much phone would a phonephucker phuck if a phonephucker would phuck phone, utan hur många Tanja Suhinina krävs för att skruva i en glödlampa. En. Herregud. Möjligen en och en stol att stå på.

Elin J vill att jag ska ta ställning i ninjor vs pirater-frågan. Jag tror jag väljer ninjor om jag måste. Av enkla "jag är så jävla trött på pirater efter Pirates of the Carribean-filmerna"-skäl. Plus att en av de coolaste seriefigurerna jag bidragit till är ninja.

En anonym läsare undrar vad man ska göra om man ser mig på stan.
Det beror väl på vad man vill, men vill man ta kontakt är det vettigt att göra det. Gå fram och säga "hej är det du som är Tanja?". Här kommer jag förmodligen se panikslagen ut för att jag tror att jag borde känna igen dig. Sedan kan du säga "jag läser din blogg" och kanske nåt snällt om den. Jag kommer jag se lättad ut för ett ögonblick, och sedan än mer panikslagen för jag blev fucking igenkänd på fucking stan. Sedan kommer jag säga tack och rodna och se generad ut och vara paff och inte veta hur man beter sig om jag blir igenkänd. Sedan kommer vi mumla någonting. Sedan går du iväg med en känsla av "hon var minsann inte lika kaxig i verkligheten" och jag berättar för alla som orkar höra på att jag blev igenkänd på stan.

Sofia A undrar vilken lagändring jag helst skulle genomdriva. Det finns mycket småpill jag inte håller med om, men jag har aldrig direkt haft en favoritlag att hata, förutom det där med homoadoption och -äktenskap och det är fixat. Jag skulle iofs gärna se könsneutral lagstiftning kring värnplikten. Man måste väl förresten fortfarande steriliseras om man byter kön? Det är så jävla 1900-tal.

Oscar frågar "Hur ser du på kapitalismens inverkan på könsrollerna i väst- kontra östeuropa i stora drag?". Det var ju inte lite, även för korta drag. Får jag återkomma? Jag tycker det är intressant, men jag måste tänka lite.

Charlie undrar var jag hittar mina bågar. Alla utom de turkosa är från vanliga internetglasögonställen. De turkosa är från en vanlig optikbutik. Sen kan jag egentligen inte använda de flesta av paren jag har, de är rejält för svaga på ena ögat. De två nyaste paren är också för svaga, egentligen, men går att använda utan att få ont i huvudet.
Vad har jag för fel angående pardans, förresten?

m, slutligen. Eller slutligen och slutligen, fortsätt gärna svara i det där inlägget! "Det förs så många intressanta diskussioner på din blogg, inte minst i kommentarsfälten. Dokumenterar/bearbetar du diskussionerna på något sätt?"
Jag gör inget mer av diskussionerna än det som syns, alltså läser och kommenterar och ibland skriver hela nya inlägg. Men jag håller helt med att det förs många intressanta diskussioner. Jag har sagt det tusen gånger, men jag tycker det är grymt trevligt att det kommenteras och diskuteras så mycket här, trots att jag har rätt få läsare. Och att tonen är generellt väldigt vettig, folk förolämpar inte varandra för mycket och det mesta av diskussionen är saklig och genomtänkt. Sweet!