Men det händer ju ingenting intressant!

Nä, seriöst! Vad ska man blogga om när det händer zero nytt?

Feminismen är det med som vanligt. Jag har fortfarande inte fått tillfredställande svar på det där med män och feminism. Jag tycker det är tröttsamt och frustrerande hur mycket interna strider det pågår mellan människor som vill samma sak. Jag läser Pär Ströms relativt nya genusinriktade blogg Genysnytt och jag håller med i ruskigt mycket, men han ser mig som fienden. Min tidigare kritik mot honom gäller fortfarande, och här har det omgorkats att remixa hans bok. Jag har fått ett ex av Louise P:s Klassisk Feminism, och än så länge är det inget nytt där heller. Jag vill ha nåt nytt. Jag vill ha texter som lättförståerligt och tilltalande talar om feminism, val, frihet och "frihet" och ramar man har. Och jag behöver inte läsa det själv för jag fattar ju, men jag vill att andra ska läsa, så det går att prata feminism med dem utifrån den fantastiska texten. Det var feminism, det.

Under ett samtal med kursare om icke-monogami har det än en gång demonstrerats hur jävla svårt det är att gå mot normen. Jag är medveten och jag försöker aktivt, men det blir ändå jag som blir ifrågasatt, det urartar ändå i retorik om hedonism och sex trots att jag ständigt poängterar om att det handlar om möten, det blir ändå så att jag har teorier och monogama har känslor. Jag är hedonistisk slampa och kommer inte funka i längden. Men jag fick i alla fall en kursare att försöka förklara varför han är ihop med sin flickvän, och han kämpade hårt med frågan i flera minuter. Efter en halvtimmes utfrågning av mig om ungefär liknande saker. Alltid nåt.

Det är fortfarande sjukt skönt och jobbigt att vara smartare än andra. Och jättebefriande när någon som man inte alls uppfattar som en människa som ser ner på andra refererar till sina gamla klasskamrater som "puckon" och man inser att det går att förena det med att vara en sån som inte utstrålar ... åh, ni vet, allt det dåliga man fått höra om sig genpom åren när man visat tecken på medvetenhet om att man är bright. Under en psykologsession berättade jag att jag tycker det är en vanlig källa till vardagsfrustration för mig att behöva vänta på att andra ska tänka klart. Psykologen läste det genast som att elitism modell farligt och missade helt den lilla detaljen med jobbigt och omgivningen förstår inte.

Hus har jag inte riktigt orkat med. Jag har orkat rätt mycket med lindy hop, däremot. Dans över huvud taget, men framför allt lindy. Jag är djupt fascinerad av föra-följa-dynamiken just nu och törstar efter att prata förare med andra följare som en fjortis törstar efter att få prata killar med sina väninnor. Det finns så mycket där, i dansen. Så mycket som på ytan låter som paraleller till andra företeelser här i världen, men egentligen bara handlar om dans (tänk hur innehållet i Köp Våra Elefanter verkade på ytan bestå av paralleller, men egentligen bara var).

Hade jag bloggat oftare hade jag rekommenderat andra, men att bara göra det känns dumt. Jag önskar jag kunde tillägga till vad Elin och Julia skrev om nördbrudar som växer upp och blir liggbara tjejer, med allt vad denna transformation innebär, men jag har fortfarande inte riktigt fattat att jag är liggbar tjej, så jag kan inte riktigt stå för att skriva att jag är det. Här, här, här och Julia har också skrivit.

Allt är som vanligt. Det är, förstås, lite tryggt.