Jag pluggar AO-psykologi och hostar hostar hostar. Jag har inte sovit ordentligt någon natt den senaste veckan för att jag hostar. Halsen är irriterad. Jag kommer hosta sönder revben, sanna mina ord.
Nåja, någonting jag funderat på lite de senaste dagarna (tack vare det här, det här och att jag tänkt på det tidigare) är hur det funkar att bli pappa, rent pappersmässigt, att man måste godkännas och så. Jag har aldrig gillat att man räknas som pappa automatiskt om man är gift med kvinnan som föder, dels för att äktenskap i mina ögon inte är sådär kvalitativt annorlunda från andra samlevdansformer när det kommer till att bli på smällen och dels att det blir superbökigt i situationer där pappan är en annan än maken och alla är okej med det. Hade jag fått bestämma hade det inte varit så att gifta män blir pappor automatiskt, men inte de ogifta. Men jag kan inte komma på något helt vettigt sätt att "bli pappa" på. Vilka andra, helst bättre, modeller finns det?
Intressant? Andra bloggar om: faderskap, pappa, föräldraskap, äktenskap, olikabehandling, ojämlikhet
Om pappan inte automatiskt blir pappa i något fall bör inte heller mamman automatiskt bli mamma. :-]
SvaraRaderaÄktenskapet är hur man än vrider och vänder sig en barnalstrande och barnfostrande institution (också). Båda parter borde automatiskt bli föräldrar.
Kanske att samboskap och/eller andra relationer också borde jämställas med vad vi kallar äktenskap (i det här fallet). Frågan är hur dessa skall instutionaliseras i så fall.
"Båda (alla) parter i en innan födseln registrerad relation eller innan födseln ingånget äktenskap erhåller vid barns födelse föräldraskap." :-]
Vill man ha ett smidigt förhållande till staten och överheten får man krypa lite och visa vilken god medborgare man är och anmäla sig. Annars får man stå där med skammen på medborgarkontoret och (i praktiken) taffligt intyga att man legat med kvinnan i fråga under ovan nämnda tidsrymd och därför (med kvinnans goda vilja) förtjänar sitt faderskap. Kul/absurd myndighetsupplevelse, förresten.
Blodprov? Mamman bevisar ju också sitt moderskap på ett mycket biologiskt sätt
SvaraRaderaHm. Jag undrar vad de gör om man plötsligt dyker upp med färsk unge och säger att, äh, jag födde den hemma, notera att jag är mamma nu!
Varje gång jag ser samboskap i skrift läser jag fel och får det till sam-boskap, vilket skulle kunna tolkas som boskap man äger och/eller sköter tillsammans. Men nog om det...
SvaraRaderaBättre sätt? Beror väl på vad målet är eller vilka premisser som utgås ifrån. Ett sätt är förstås att inte fokusera så mycket på genetik eller biologiskt ursprung eller kärnfamilj och låta det vara lite hipp som happ med föräldraskap -- den som vill tar ansvaret, gärna ett antal personer gemensamt (om ingen vill blir det förstås problem, men då kan man ju ha speciella regler för sådana fall).
Jag begriper inte heller varför just en äktenskaplig partner mer än någon automatiskt skulle bli förälder, men i den mån det finns en rationell bevekelsegrund misstänker jag att det beror på att äktenskap antas vara mer seglivade än andra relationer.
Min mamma har hostat sönder ett revben, så det är fullt möjligt att du gör det.
SvaraRaderaVet inte om jag tycker att det är helt fel att den man mamman är gift med automatiskt blir far. Ska det vara på något annat sätt måste man ju som sagt var först bestämma vad som är viktigast, att vara den biologiska pappan eller den pappan som vill ta ansvar för barnet. På ett sätt kan jag tycka att det är viktigt att den biologiska pappan fastställs. Tycker att det är viktigt att de personer som genom sina handlingar har fört barnet till världen verkligen får ta konsekvenserna.
Men på samma gång är det väl bättre med en förälder som verkligen bryr sig än en som inte gör det, vara sig släktskap finns eller ej.
Kommer att tänka på en ska som jag hörde på radion för ett bra tag sen nu. Tydligen ska små barn (typ under 1 år) mest likna sina mammor, detta för att den som tror sig vara far till barnet ska ha fäst sig vid det innan det eventuellt syns att så inte är fallet.
Jag är ju en pappa som fått barn både "inom äktenskap" och samboförhållanden, och jag tycker nog faktiskt att du har rätt när du påpekar att antagandet att den "äkta" mannen också är far till barnen är problematisk.
SvaraRaderaMan kanske kunde lösa det så att den "äkta" mannen fick skriva under samma enkla blankett som den "oäkta" mannen? Några skulle givetvis finna detta kränkande, men mycket beror ju på hur denna blankett utformas, antar jag.
Å andra sidan utnyttjade jag den där praxisen när min äldste son föddes i Thailand för 32 år sedan. Det var mycket bekvämt att kunna lösa de annars knepiga frågorna om medborgarskap m.m. genom att helt enkelt gifta sig - före barnets födelse.
Förstår vad du menar. Om en gift man är otrogen med en gift kvinna så blir den kvinnan som föder barnet automatiskt mamma och hennes man blir automatiskt pappa. Det skulle lika gärna kunna vara den biologiska pappan och hans fru som blev föräldrar automatiskt. Knepigt.
SvaraRaderaNån av mina bröder som inte var gifta när barnet föddes fick ju erkänna faderskapet, och sa "På villkor att hon där erkänner moderskapet!"
SvaraRaderaDet skulle med lätthet kunna upprättas en nationell DNA-bank. Så skulle DNA-profiler automatisk kunna matchas med varandra. På det viset hade vårdnaden och faderskapet automatiskt givits till den biologiske fadern.
SvaraRaderaDagens system tillhör stenåldern.
Rent rättsligt ser man det som att pappan o och med äktenskapet erkänner faderskap till alla barn som föds däri. Om någon annan man anser sig vara pappa till barnet går det att driva process om saken, och då görs DNA-test.
SvaraRaderaJag tror inte på obligatoriska blodprov/dna-test iom att det skulle bli väldigt dyrt. (På så vis är ju äktenskapspresumtionen också bra, iom att den spar resurser åt det allmänna.) Är inte så förtjust i tanken på ett nationellt dna-register heller, får jag väl erkänna.
Jag vet inte hur man skulle utforma en faderskapspresumtion i sambofall, iom att man inte har något formkrav på samboskapet. Att bo ihop med ngn som presumeras vara pappa kan ju bli tokigt, inte vill min flatmate presumeras vara pappa till mitt och min särbos barn, typ? Observera dock att det går bra att erkänna faderskap under graviditeten, man behöver inte vänta till barnet är fött.