Att texten är viktig beror dels på att det är, precis som Sabina skriver, rätt kasst på upplysningsfronten när det kommer till samlagssmärtor. De får sällan plats i skolans sexualundervisning och den vanligaste reaktionen på klagomål är väl "du är bara för spänd och nervös, slappna av lite". Och dels för att det här är inte ett isolerat fenomen, utan den svartaste sidan av en gråskala som går ut på att kvinnor liksom förväntas att kunna tåla lite smärta och obehag när det kommer till att ligga.
Slut på försnacket, här kommmer huvudrätten...
Kvinnan, sexualiteten och smärtan
Har du någonsin reflekterat över vilka krav som ställs på människorna idag? Det har du säkert. Det offentliga rummet fullkomligt dignar av budskap om rikedom, skönhet, kärlek och karriär. En vardagspress vi alla känner igen, om pengar, jobb och multipla orgasmer. Glada barn, familjesemestrar och nya sommarskor på superREA. Det lever vi alla med, men för vissa slår det hårdare än för andra. Artiklar om poweryoga och hetsbantning (tio kilo på bara fyra veckor!) varvas med rapporter om stressjukdomar och utbrändhet.
En människas press på sig själv är inte taget ur intet. Någonstans finns källan till missnöjdheten, till denna strävan mot i många fall omöjliga mål. Jag skulle kunna skriva mycket svidande saker om reklam och veckotidningar, om ideal och könsroller, men det kan andra också göra. Jag vill ge er min personliga bild, min berättelse om hur hårt ett samhälle som vårt kan slå mot en ung, ambitiös kvinna.
Om någon sa till dig att hundratusentals av alla kvinnor i Sverige inte kunde ha vanligt sex, skulle du tro på det då? Eller skulle du, som en normalreaktion, protestera och hävda att du minsann känner massor utav kvinnor, och att alla de fungerar helt normalt. Denna normalitet som eftersträvas, som nästintill dyrkas, vad innebär den? Jag kan tala om för dig vad den inte bör innebära. Den bör inte innebära unga kvinnor som bedövar sina underliv innan samlag, den bör inte innebära unga kvinnor som tvingar sig över sina egna gränser och genomlider ”normalt” sex, den bör inte innebära unga kvinnor som gång på gång gråter inne hos gynekologen och gång på gång får höra att ”allting ser normalt ut”
Varför syns vi inte? Vi som med upplyst underliv och benen i byglarna gråter under undersökning efter undersökning utan resultat. Vi som inte längre vågar söka hjälp, för att det inte är lönt. Varför skriker vi inte? Vi som ”ställer upp”, på krav från partners, samhället och oss själva för att sedan i timmar ligga vakna av smärtan i våra underliv. Vi som inte längre vågar ragga på krogen, för hur förklarar man att man inte kan knulla som vanligt, så som alla andra kan. Vi har blivit fråntagna vår rätt till ett normalt samliv, till ett normalt sexliv, så varför kräver vi inte den hjälp vi förtjänar.
Vestibulit, samlagssmärtor, är en sjukdom som har varit känd i hundra år. På åttitalet fick den sin nuvarande definition av en amerikansk forskare vid namn Friedrich, och antalet registrerade fall av sjukdomen ökar stadigt. Sjukdomen innebär att slemhinnorna i vestibulum, den första delen av slidan, är skadade och har utvecklat ökad känsel. Ingen vet säkert orsaken till att sjukdomen utvecklas, men man misstänker att överanvändning utav svampmedel eller tvål kan ge känsliga slemhinnor. En annan källa till sjukdomen kan vara användandet utav p-piller, som kan ge sköra slemhinnor, eller att man har haft sex utan att vara tillräckligt upphetsad.
Om vi stannar upp en smula här och tänker. Tusentals kvinnor varje år drabbas av en sjukdom som förstör deras liv. Man har misstankar om att tvål, p-piller och svampmedel kan vara bidragande orsaker. Vad gör man åt det? Rätt svar är ingenting, man gör ingenting alls. Man ger ingen information under sexualundervisningen i skolan, man ger ingen information på ungdomsmottagningarna när tjejer skaffar p-piller. Det finns många barnmorskor och gynekologer som inte ens känner till sjukdomen, och därför felbehandlar med svampmedel och salvor som förstör slemhinnorna ännu mer. Det finns ingen ursäkt för denna ignorans, för denna dåliga vård så många får i samband med vestibulit. I ett land som Sverige finns det ingen ursäkt för att behandla en sjukdom med tystnad, inte ens om den bara drabbar kvinnor.
Källor: http://www.vestibulit.se/ http://www.sexogsamliv.dk/vestibulit01.htm
--Sabina Braun/Gary
Jo något gör man ibland - man skär bort skiten. Det är väl fiiint?
SvaraRaderaJag har vaginism och det suger.
SvaraRaderaEn sten har satts i rullning. Må den vara tillräckligt stor och må den aldrig sluta rulla!
SvaraRaderaVilken text! Åh jag är så himla rädd för vestibulit. Om man tittar på orsakerna till att man drabbas så känns det faktiskt märkligt att inte fler har det. Även om jag inte vet hur många som har det.
SvaraRaderaOch håller med där om gråskalan och att det liksom fortfarande finns en air av att sära på benen och tänka på fosterlandet över iden om kvinnors sexlust.
Anna: Förutom det så finns det ju även uppfattningen att man ska fortsätta om det både gör och och är skönt. Liksom, hela tänket med att flickbitar är så känsliga att det blir så lätt att det gör ont att man liksom kan lika gärna räkna med det och fortsätta tills smärtan blir för stark eller tills killen kommit. Ungefär.
SvaraRaderaFy fan. Det tristaste är för mig kanske inte just sjukdomstillståndet och så i sig själv utan hur tjejer ändå förväntas "ställa upp" osv. Jag kan inte förstå hur man kan känna sig så pressad.
SvaraRaderaDet är så djupt tragiskt att jag nästan blir gråtfärdig.
Men mest av allt får det mig att hata andra män och tycka tjejer är dumma som låter dom idioterna bestämma.
Men nu är ju saker och ting inte så enkla, men dom borde vara det.
För att förtydliga, jag kan ju förstå vad i samhället det är som får tjejer att känna på det viset. Men jag kan inte förstå vad det är dom känner.
SvaraRaderaVarje vecka (visst då?) skriver ju tidningarna klart och tydligt att man (vem?) för att vårda sin relation ska ha sex/samlag även om det inte är så kul. Det behöver inte vara kul, det är bra med oengagerade snabbisar ibland.
SvaraRaderaOj vad dödstrött jag blev just nu.
Jag har haft vestibulit men räknar mig i stort sett som frisk efter att fått akupunktur. Jag hade haft besvär i flera år och inget annat hjälpte. Jag använder också Locobase repair efter varje toabesök samt Östrogen två ggr/vecka för att stärka slemhinnorna. Orsaken var att jag hade upprepade urinvägsinfektioner.Men de har också upphört.
SvaraRaderaJag har inte vestibulit, men väl vaginism och det är också svårt.
SvaraRaderaDet är inte svårt för mig att ha sex egentligen, eftersom jag har en partner som är fantastisk och aldrig någonsin skulle pressa mig, men det är svårt att inte kunna göra vad man vill när man vill. Det är jobbigt att upptäcka att nehej inte idag heller. Man blir så arg och ledsen, och besviken.
Det är svårt också att gå till gynekologer som inte direkt utstrålar att de lyssnar för att berätta i exakt vilka ställningar det gör ont och hur man gjorde då när det gör ont. Det är svårt att behöva blotta sig ibland, och då menar jag tankarna kring, och inte könet.
Jag drabbades av vestibulit under en period (det varade ungefär ett och ett halvt år), då jag också hade urinvägsinfektioner och svampinfektioner som avlöste varandra som på löpande band. När jag ringde till sjukhuset i Kalmar för att be om hjälp svarade de att jag skulle söka privat hos en gynekolog, för på sjukhuset hade de fullt upp med att ta hand om människor som "var sjuka på riktigt". :/
SvaraRaderaJag svarar inte riktigt på kommentarerna här för att dels har jag mycket annat för mig och dels är det juinte riktigt mitt inlägg. Men jag så förbaskat glad att jag kunde hjäölpa det här att nå ut åtminstone litegrann.
SvaraRaderaWe will, we will, ROCK YOU!
SvaraRadera(nä jag är inte mer vältalig än så just nu, men ville bara markera ett litet shoutout till SABINA och TANJA!!! Nï båda ska komma ihåg, och alla andra ska, när allt känns hopplöst, komma ihåg, att det är de små små sakerna som räknas. Allt räknas. Kom ihåg hur det varit de små små replikerna/uttalandena/argumenten/frågorna/påståendena/ som rubbat ens cirklar)
Jag kan för mitt liv inte förstå varför Aftonbladet inte tog med den här mycket välskrivna debattartikeln. Sabina tar upp ett viktigt problem som det inte sägs mycket om. Och hur ska det kunna göras något åt det? Jag tror att en tidigare och väldigt mycket bättre sexualundervisning är en lösning.
SvaraRaderaTack till Tanja som publicerade den här artikeln *tumme upp*
Man kan tro att man är ensam eftersom det pratas så lite om V. Men vi är fler än man tror och nu börjar vi också synas och ta plats!
SvaraRaderahttp://lillaochstorav.blogg.se/
Jättebra skrivet. Jag har precis kommit ut offentligt med min vestibulit på min blogg. Kan tänka mig att skriva mer om det i framtiden. Jag tycker att det är ett väldigt intressant ämne.
SvaraRaderaSå jävla bra skrivet. Mera om detta. Om detta må vi berätta.
SvaraRadera