Gert Wingårdh har självdistans och så kallad social kompetens; det är en del av ingredienserna i hans framgångssaga. Han sticker förtjust fram en kopia på en seriestrip ur tidskriften Kritik. En kvinna beskriver lyriskt ett besök på utställningen, med ord som ”Wingårdhs sinnliga materialpalett är utlagd för våra hungriga fingertoppar att smeka”. ”Och budskapet?”, undrar hennes seriösa kollega, varpå kvinnan blir svarslös.
–Den är jätterolig. Klockren!, säger Gert Wingårdh som inte är intresserad av någon teoretisk inramning till sin arkitektur eller har några ambitioner att förändra världen.
Nu var det inte jag utan Pär Eliaeson, grundaren av KRITIK, som skrev manuset till serien. Men jag tar likförbannat åt mig, för det var jag som tecknade.
Förresten har tidskriftens andra nummer kommit ut. I den finns inte mindre än tre texter om Alain de Bottons Lyckans arkitektur varav en är min. Här kan ni läsa Mikael Askergrens recension. Min text kan ni läsa i tidskriften för jag har ingen hemsida.
Jag citerar kommentarerna på KRITIKs blogg:
SvaraRadera---
Skapad av Henning Palm 14 maj, 2008 16:05
SvD 14 maj:
"Gert Wingårdh har självdistans och så kallad social kompetens; det är en del av ingredienserna i hans framgångssaga. Han sticker förtjust fram en kopia på en seriestrip ur tidskriften Kritik [...]
–Den är jätterolig. Klockren!, säger Gert Wingårdh som inte är intresserad av någon teoretisk inramning till sin arkitektur eller har några ambitioner att förändra världen."
Jag hoppas att du vet vad du håller på med, herr redaktör. Gubbtjyven är slug. Det finns inga vapen mot den här typen av artificiell ignorans.
För om jag inte misstar mig helt, har en assisent redan scannat in seriestrippen och lagt in den i Gerts Powerpoint-show (nr 5 eller 6 i bildspelet?). Och någon gång i höst, i en utsökt anshelmsk föreläsningssal, kommer några stackars satar till studenter och professorer kasta huvudena bakåt, spänna sina strupar och stötvis släppa ut de där vidriga små lätena i rummet.
Vissa kallar det "att skratta". Jag kallar det "att låta sig förnedras".
Ja. Så förloras ännu en generation arkitekter till Den Andra Sidan.
Snyggt jobbat, herr redaktör.
---
Man skall akta sig noga för att falla Gert Wingårdh i smaken. ;-]
Men, i KRITIK #3 kommer han att få sina fiskar varma. Skall du recensera utställningen, Tanja? :-]
Nu tror jag att du överskattar mig. Jag tycker att det här är kul för att OMG det står om nåt jag tecknat i en riktig tidning!1!!! Jag är fortfarande på den nivån, liksom.
SvaraRaderaJag kan recensera utställningen NU. "[porr porr porr] Och budskapet? Vilket budskap?".
Allvarligt talat känns det inte helt "ooo ja!" helt spontant. Tror inte jag är bästa kvinna för ämnet, och så måste jag åka till Gbg. Jag lär iofs behöva åka någonstans i vilket fall.
Utställningen har numera flyttat och står på Arkitekturmuseet. Det var det som artikeln i SvD handlade om... :-]
SvaraRaderaÖh, läsa hella artikeln man länkar till, omg hinna. ^^;
SvaraRaderaFast jag är fortfarande inte så jättetänd på att recensera den.
Det är sjukt kul att att läsa att (Tage) G. Wingård inte har några ambitioner att förändra världen. Det ställer ju hans kontors Ikonarkitektur i ett helt nytt ljus.
SvaraRaderaDen logiska följden borde bli att ingen arktitektur ska ha ambitionen att passa in i ett sammmanhang, förutom just att tävla om att få mest blickfång. En smula enahanda kan man tycka.