Idag skriver Mikael Heimann, professor i psykologi vid Linköpings universitet på DN-debatt. Han skriver om att det var fullständigt idiotiskt av "experter" att påstå att en ettåring inte lider av att flyttas mellan pappa och mamma varje dag för att ettåringar ändå inte minns så mycket.
Som psykologstudent undrar jag vad sjutton de där experterna är experter på. För att jag har blivit undervisad om studierna Heimann refererar till, om hur länge barn minns, om den relevanta forskningen och de relevanta resultaten. Och jag har bara läst en (1) termin.
Bloggologi
Igår skrev DN om Schulmanbloggarna. Jag känner till dem, i alla fall Alex och bruden. Jag har till och med läst brudens blogg, den första veckans samlade inlägg när hennes blogg var ny. Sen kollade jag in den senare och då var den inte kul på något sätt (inte på riktigt, inte ironiskt, inte alls) så jag lät i fortsättningen bli.
Dagen före intervjun, någon timme efter att jag ringt runt till alla tre och bokat tid och plats, skriver Katrin ett förnärmat blogginlägg om det korta telefonsamtalet. I inlägget beskrivs en reporter från Dagens Nyheter som "en tönt som borde dra ur sin balle ur röven". Alex frågar om jag läst inlägget.Jag förstår inte det roliga, och det är inte för att jag saknar humor eller är pretto och vill bara kännas vid avancerad referenshumor. Ska man tycka att det är kul att hon skrev "kuk" och "röv"?
Ja. Katrin, du som är pr-konsult, hur tänkte du när du skrev så dagen innan du skulle intervjuas?
- Jag måste skriva roliga saker för att behålla mina läsare. Jag får inte bli tråkig, det går inte. Den uppskattning jag får från medier är smickrande, men jag skulle aldrig fjäska för någon för att få fördelar.
- Med mina inlägg är det så här: Det jag har i huvudet skriver jag på bloggen. I det här fallet upplevde jag dig som dryg i telefon. Men jag blev inte sårad, jag bryr mig inte. När jag träffar dig nu märker jag ju att du är trevlig, men när vi lade på tänkte jag mer "fan vad nice, nu har jag ett nytt inlägg". Så enkelt är det.
Jag tycker inte om att inte förstå.
Intressant? Andra bloggar om:
schulman,
mikael heimann,
bloggosfären, psykologi
Det är ett av livets mer frustrerande fakta, åtminstone för mig, att psykologistudier inte skapar någon djupare förståelse för mänskligt beteende. Varken gällande kändisbloggare eller ettåringar. Men man kan ju alltid trösta sig med att vad man än tycker finns det stöd i *någon* teori eller undersökning. ;)
SvaraRaderaÄh. Hon tycker väl att det är roligt med bögskämt - inte helt ovanligt. Även om det här ju är en lite udda kombo av homosexualitet och självbefläckelse…
SvaraRaderaDu ska nog bara vara glad att du inte förstår, Tanja.
SvaraRaderaEller äsch, det FINNS nog helt enkelt inget att förstå.
Alltså, jag tänkte inte ens på att det kunde vara ett bögskämt. Jag känner mig ruskigt ointelligent.
SvaraRadera