torsdag, juni 07, 2012

Grupprocesser och polysekten

Det kan mycket väl vara så att en del av läsarna här inte vet att jag inte är nåt fan av monogami. I så fall vet ni nu, och sök på "poly" eller "mononormen" för att läsa gamla inlägg. Ni gamla läsare som kanske tänkt att jag vuxit upp och slutat med sånt kan lugna er med att jag förvisso lever monogamt i praktiken, men att se det som en bra idé att hålla sig fast vid är fortfarande inget jag fattar. Och ja, ibland går jag bland människorna på Polyheart och ser vad som händer. Ibland har jag nåt att säga, ibland kollar jag bara. Häromdagen såg jag rubriken "Polynormen" - finns den? och kände mig genast manad att bidra till den redan långa tråden.
Jag har inte orkat läsa hela tråden, så jag ber om ursäkt ifall jag tar upp någonting ni redan talat om. 
För kanske fem år sen skulle jag vara med i en polypanel på nåt event i en scoutstuga. Jag åkte dit på morgonen, klädde mig lite sött sådär, kom dit och insåg att jag verkligen stack ut. Jag såg ut som en färgglad HM-tjej, typ. Jag upplevde att det skar sig väldigt mycket mot den dominerande stilen där - bekväma kläder, murriga färger, de som var uppklädda var det i fetisch- eller lajvbetonad stil. Ingen big deal, men det märktes att jag stack ut. När jag några år senare nämnde det på PH var det en forumstammis som inte höll med, men tillade "fast det är klart det kanske inte är så många kostymnissar här".
Det låter kanske ytligt, men det speglar mycket.

Jag var nyligen på Sedagarna i Uppsala och såg en panelföreläsning om poly, av polypersoner. Frågan om hur man möter andra polys kom upp, och någon i panelen svarade klassikern om att i vissa kretsar så är det vanligt. Typ om man är på konvent så visar det sig att "poly" och "gillar bordsspel" överlappar. 
Inget ont om brädspel. Samtidigt är det viktigt att tänka på sånt om man tänker på vilka signaler som sänds ut när man representerar poly i media. I min erfarenhet är det svårt att, av de polymänniskor man ser som mediepolys, exempelvis få en uppfattning att man kan vara jävligt normal i alla avseenden - och poly. Att man kan vara H&M-kille och poly, powersuit-kvinna och poly. För mig är hela poängen med att vara med i media om mina livspreferenser handlat om att någon kanske ser mig och fattar att "oj, det finns ett ord för hur jag känner!". Därför har jag alltid medvetet försökt bryta av mot den bilden av poly när jag varit i media.

Det här fortsätter sedan in i hela grejen med en polyvärld. Jag tror det är viktigt att se skillnad på personer som lever poly, och någon sorts polycommunity med aktivister. Det senare kommer förstås vara ganska homogen i och med att det rör sig om en liten grupp i ett litet land. I mina ögon är det viktigt att visa att poly inte är en subkultur - det är ett sätt att organisera relationer. Man får vara poly även om man inte vill ha med communityt och aktivisterna att göra. 
För egen del har jag alltid sett polycommunityt som ganska homogen och uteslutande - eftersom jag på många sätt känner att jag inte passar in. Samtidigt behöver det inte vara dåligt - jag vet att det gemensamma vi har är att vi väljer att inte organisera relationer monogamt. När jag vill diskutera just detta vänder jag mig till PH. När jag ska göra nåt annat - inklusive leta partners - vänder jag mig till grupper jag har fler gemensamma intressen med. De polypersonerna jag känner privat har alla samma inställning. De lever poly, men ingen är aktiv i poly-Sverige.

Så ja. Jag tänkte att om man pratar normer är det bra med uttalande från nån som kan ämnet men inte passar in. Jag menar verkligen inget illa. Jag tycker att det behövs en organiserad rörelse och aktivister. Men jag tror också att folk som jag gör hemskt mycket nytta för att poly ska ses som nåt man kan göra utan att köpa en hel subkultur.

Givetvis blev det reaktioner. Ganska många höll med. Ett par personer höll inte riktigt med. Medan den ena i in uppfattning har visat vilja att förstå och se vad för konstruktivt man kan göra, har den andra personen agerat väldigt defensivt. Mitt inlägg (och efterkommande försök att förklara) sågs som diss.

Jag tänker, och fått det bekräftat på Twitter, att sådant är ganska typiskt. Att man i kretsar där man bryter mot normer ofta är duktigt hemmablind. För att man vill så gärna. Och jag menade ju inte att provocera heller, men jag är inte heller minsta förvånad att vissa kan trigga på sådana "anklagelser" så oerhört.

Den självklara vardagspsykologiska tanken är väl den om bjälken i egna ögat. Att man växte upp utanför och nu när man tillhör en grupp vill inte vara en sån som håller andra utanför, man vill att alla ska vara med. Det är förstås ganska mycket av en omöjlighet om man ska ha en grupp - en grupp definieras ju av att ha nåt som de utanför inte har. Om man bara begränsar detta definierande till en sak (som att man faktiskt lever poly) kommer den sammanhållande kraften inte vara stark nog, man vill gärna ha mer, man vill gärna inte bara ha formella utan även sociala relationer och kopplingar. Då kommer även irrelevanta egenskaper komma in och stänga ut dem som nominellt passar in (lever/tycker/känner poly), men utesluts av andra orsaker (är inte tillräckligt vänster-it-nördiga med aspergers).

Men jag tror också att en av de provocerande momenten är att jag inte ens vill vara med i gruppen. Jag skulle kunna, jag delar det gemensamma på pappret. Men jag vill inte. Jag har inget behov. Är man ständigt på tå, är man beredd att bli dissad, då kommer mitt ointresse ses som diss. De som skriver att de kände sig utanför till att börja med, men verkar intresserade av att vara med, möts inte av samma försvarande attack.

Det blir egentligen bara en till uppvisning i att människan inte är så mycket utan sitt sammanhang.

5 kommentarer:

  1. Jag var med på polyheart en period, men upptäckte fort att jag inte var uppskattad och gick ur. Jag har därför lite begränsad kunskap om vad som händer bakom polyhearts portar, men liksom i alla andra sammanhang där människor kommunicerar skapas förstås en egen kultur.

    När det diskuteras kärlek på polyheart skapas också egna alternativa berättelser om vad kärlek är. Av alla möjliga sätt att göra kärlek på sorteras några få ut och mångfalden krymper.

    Jag klurar därför på något slags mångfaldsprojekt, med syftet att visa att det går att avvika från kärlekens ideologi på många olika sätt och att polysar kommer i lika stor variation som människor i stort.

    Jag skulle vilja samla på personliga berättelser om kärlek, sådana berättelser som inte berättas i andra sammanhang. Vi får se om jag kommer till skott. =)

    SvaraRadera
  2. Nu kände jag mig tvungen att regga en användare för att se vad folk pratar om på Polyheart. Sedan blev jag lite besvärad över frågan om hur jag bryter mot mononormen, som att man ska sitta och bevisa det liksom... lite som om flator.se skulle fråga på vilket sätt man bryter mot heteronormen innan man får bli medlem.

    Men ja alltså, jag förstår vad du menar. Och då tror jag ändå att rätt stora kretsar av den svenska poly-scenen är mina bekanta. Vänster-lajv-it-konvents-nördar med aspergers låter rätt bekant.

    Jag har nog börjat bli lite olustig mot alla former av att göra aktiv subkulturell identitet av hur man organiserar sina relationer eller vill ha sitt sexliv. BDSM-subkulturen stör mig likaledes, när det sitter folk och låter som att det inte går att tända på ditten och datten i sängen om man inte springer runt i läder och gillar tung elektronisk off också. Inte konstigt att folk ser mina volangklänningar och tänker "vanilj! lammkött!" innan jag hunnit öppna munnen.

    SvaraRadera
  3. Jag tror att det är lätt att känna sig trampad på tårna, om det sammanhang där man gillar att träffa vänner kallas för en sekt. Speciellt om man inte tycker att man själv vare sig har blivit utsatt för någon sekt-norm, eller att man har de attribut som du upplevde utmärkte panelen i scoutstugan. Sekt är ett ganska värdeladdat ord.

    SvaraRadera
  4. Helge:
    "Polysekten" är en term som användes av deltagarna i en av polypanelerna jag bevittnat. Förvisso skämtsamt, men signalerar bevisligen medvetenhet om att det finns en uppfattning om en sammanhängande grupp.

    SvaraRadera
  5. Intressant inlägg. Kan hålla med i mycket av det du skriver om.

    SvaraRadera

Hej, kommentator! På den här bloggen får du vara anonym, men använd ett smeknamn av nåt slag, annars blir det så krångligt att diskutera. Gör du inte det raderar jag din kommentar. Och så försöker vi hålla en trevlig, saklig och sansad ton här inne, oavsett om vi tycker lika eller olika.

Don't act like I never told ya.