fredag, december 21, 2007

Kvinnliga nördar

Jag surfade in på Nördwikin av någon bra anledning och hittade en artikel om kvinnliga nördar. Det var inte jag som skrev om yrkesnördar och slashare, men jag skrev grunden till resten. Jag minns att jag skrev det i kommentarer i Jeffs blogg, och av texten att döma var jag arg. Av tonen och ungefär när det var skrivet att döma var det på den tiden då jag förde krig mot nice guys (här är en bra sida som dealar med ämnet).
Åh, unga arga femensiter!

Andra bloggar om: , , , , ,

torsdag, december 20, 2007

Täbytrilogin i fyra delar.

Sovjethumor: 1985, extrainsatt tevesändning. Nyhetsuppläsaren, klädd i svart, tittar mot kameran allvarligt och läser upp "Kamrater! Ni kommer säkert skratta nu, men vi har återigen drabbats av en svår sorg".

För det finns situationer då man inte kan säga annat än "kamrater, ni kommer säkert skratta nu, men vi har återigen". Ni vet, Täbys bibliotek? Där de först inte fick låna ut film för att verksamheten kanske skulle konkurrera ut lokala filmuthyrare (som var noll intresserade av biblioteket för att de hade helt annat utbud och blev sedan drabbade av missriktade bojkotter) (relevant inlägg). Och där de sedan skulle ta avgift för att låna ut CD-skivor, och på grund av invändningar från upphovsrättorganisationer slutade låna ut CD-skivor, utifall att (relevant inlägg)? Och där de inte har råd att köpa in nya böcker (relevant inlägg)? Jag tyckte att det hela var rätt absurt, men tredje gången gillt, liksom. Vad mer kunde det finnas att berätta?

Kamrater, nu kommer säkert skratta nu, men vi har återigen drabbats av en nyhet på temat! Den här gången handlar det om att de skrotar en bokomat. Bokomaten kostade en mille och om man tar det genom antalet böcker som har lånats genom bokomaten får man 2 500 kronor. Hade det hänt i annan kommun (det har det, typ, Lidingö) hade jag inte bloggat, men nu är det Täby och jag börjar ana koncepthappeningeventkonst i offentliga rummet.

Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

söndag, december 16, 2007

DER VERLAG mit 3 U

Knulla Hydra, det är KUUUK man ska ges ut på!
Jag har normalt mycket mogen humor, men FFS. De heter KUUUK och påstår sig vara förlaget med 3 U!
Har ni förresten köpt Phonephucker till alla ni känner? Årets juklapp, no less! ;D ;D ;D

Och som ett litet PS till okejsex-debatten. Jag hittade bilden i en phät Fullmetal Alchemist-porrmapp jag laddat ner från Internet (Anons FMA-mapp: hälften skräp, hälften dubletter) och jag är mycket road av hur bra bilden skulle passa in i en okejsex-affisch innehålls-, färgskale- och formatmässigt.

Okänd (för mig) konstnär, säg till om ni har sås.

onsdag, december 12, 2007

Det är skönt att vara kvinna

Imorse blev jag påtafsad på pendeln.

Jag blev lite paff först, sådant har inte hänt mig sedan högstadiet. Då hade jag ett par gånger blivit utsatt för att bli juckad mot av någon som uppenbarligen trivdes med trängseln på gröna linjen. Det jag minns från de gångera är inte så mycket något särskilt trauma av att känna en erektion mot mitt lår, utan snarare den fruktansvärda känslan av vanmakt. Vad skulle jag göra? Säga ifrån? Vadå, han råkar bara stå så, vagnen är ju rena sardinburken och han juckar inte alls, det är vagnen som gungar. Och dessutom skulle ingen lyssna. Och dessutom bröt jag som fan på den tiden, så ingen skulle fatta. Men som sagt, ingenting sådant har hänt på riktigt länge, jag tror jag utstrålar någon sorts "fuck off" som gör att folk inte gör så mot mig.

Imorse satte jag mig på tåget, det var två säten bredvid varandra och jag satte mig längst in. Det är ganska lite benutrymme på sånt och rätt trångt och är man ensam där brukar andra undvika att sätta sig bredvid. Så jag bredde ut mina väskor och började läsa tidningen.

På stationen efter min gick en man på. Vagnen var halvfull, men han stannade till där jag satt så jag flyttade bort mina väskor från sätet bredvid och fortsatte läsa. Mannen slog sig ner och började snart breda ut sig. Män som sitter bredbent brukar vara ett omtyckt vardagsfeministiskt projekt för mig. Ni vet, om jag sitter bredvid och de får för sig att de absolut måste inträkta på mitt område kan jag faktiskt också sära på benen och ta plats. Liksom, hallå, så stort paket har du inte att du måste bre ut dig över mitt lebensraum. Men just idag tänkte jag vara snäll, det är ju som sagt rätt lite benutrymme vid sådana där säten, så jag slängde ena benet över det andra och komprimerade mig lite för att slippa kroppskontakt. Sedan fortsatte jag läsa.

Efter ett tag märkte jag att jag inte alls slapp kroppskontakt. Mannen satt bredvid mig, bredbent, med jackan slängd över benen och händerna under jackan. Hans högra hand vilade på motsvarande lår och då och då kom han åt mitt lår med handens baksida. Efter ett tag började handen röra sig lite. Jag flyttade bort litegrann, han kom snart ikapp. Jag började bli grymt irriterad. Jag trodde ju först att han bara var en sån där typ som tror att han ska få sina medpassagerares benutrymme, men nu började det bli uppenbart att det inte var det det rörde sig om. Mellan Årstaberg och Södra satt jag och hatade mig själv litegrann. Nu är jag ju gammal nog att kunna protestera. Jag borde protestera. Det är min förbannade plikt att protestera. Men han satt ju bara dår och "råkade" komma åt och fan vad folk är stela som inte klarar av lite kroppskontakt.

Sedan lutade han sig framåt, som för att klia sig på vaden, och hans hands vandring upp gick över mitt knä. Enough is enough, så jag tittade på snubben och sa att om han nu absolut behövde sitta så bredbent att hans hand JÄMT hamnade på mitt LÅR så kunde han väl sätta sig dääääär borta. Jag pekade. Det fanns tre lediga platser bredvid varandra lite längre in i vagnen.

Han sa inget. Han rullade bara ihop sin jacka och lade händerna över den. Tryckte ihop knäna. Det var uppenbart att många i vagnen hörde, men ingen sade någonting. Jag skulle av på Centralen, det skulle inte tafsaren. När jag skulle förbi honom var jag helt beredd på att dra honom till polisen om han "råkade" röra vid mig en sista gång. Som tur var gjorde han inte det, för jag vet inte hur jag skulle släpa en två meter lång karl ut ur vagnen mot hans vilja.

Efteråt var jag förbannad. Okej, liksom, jag gjorde rätt. Jag sa till och han slutade. Men sen då? Jag blev fortfarande påtafsad och killen kom undan med en spydig kommentar från mig. Jag minns en diskussion på Lunarstorm för många år sedan när en kille frågade vad gruppen tjejer skulle göra om de blev påtafsade på rumpan när de festade ute. Jag skrev att jag tyckte örfil var egentligen en mycket adekvat reaktion, även om det kanske inte skulle vara det jag gjorde. Killen blev natuuuurligtvis helt galen. Örfil! Det är ju våld och polissak! Att tafsande också är det var någonting han hade mycket svårt att begripa. Liksom, hallå, det är ju en komplimang, varför skulle tjejen slåss när hon fått en komplimang?

Äckliga tentakelpuckon. Puckade puckon. Puckade puckon som vet att de kommer undan. Men hur fan polisanmäler man sånt?

--------------------------
För inlägget irrelevant tips:
Sofia Dahlén på Cospicere skriver om skillnaderna i synen på lyxkonsumtion beroende på om det är män eller kvinnor som lyxkonsumerar. Här och här, bland annat.

Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

tisdag, december 11, 2007

Dagens bildbeskärning


Inscannad av mig från dagens Stockholms-Metro, ifall någon undrar.

Grymt intressant för hela familjen. Andra bloggar om: , ,

söndag, december 09, 2007

Småplock

Jag tycker om mina läsare för att ni röstar rätt i min första omröstning. På frågan Varför är det uräckligt när min pojkvän äter frukost samtidigt som jag jobbar? (inspired by) svarar
7% För att du är en hymfomanslampa.
27% För att han betingar tuggande till fittljud, vilket kommer orsaka problem nästa gång han ska ge dig oralsex.
30% Det bara är så.
34 % För att ni bor i ett miljonprogramsområde.


För övrigt är den här bilden, mailad till mig av min sambo, väldigt rolig. Sån där enkel, lättillgänglig det-är-roligt-för-att-det-är-sant-humor.


Apropå Ayn Rand. Nu ska jag be er om att göra en grej gratis, men det är för en kompis till mig som pluggar på Handels Rigafilial och är mycket närmare den Ayn Randska überkvinnan än de flesta av oss. Så hjälp en Ayn Randsk überkvinna - kryssa i ett formulär om shoppingvanor och IKEA. HÄR. Det tar fem minuter.