måndag, november 17, 2014

Чем я тебя породил, тем я тебя и убью*


Fanny Åström har skrivit om kuken som ett vapen att hota med. Detta var alltså i kontexten att feminister anklagas ofta för att ha fått för lite kuk, och hotas samtidigt med att få kuk. Det kom å andra sidan en kommentar om att det inte är ett hot om sexuellt våld, utan en kommentar om att feministen skulle va mindre sur och gnälla mindre om hen bara hade ett mer tillfredställande sexliv.

Jag sitter på FAKTA och hävdar att det är båda. Och mer därtill.

Alla sidor i alla debatter anklagar motståndarsidan för att vara bittra eftersom de ligger för lite. Feminister anklagas för att va bittra för att de ligger för lite. Antifeminister anklagas för samma sak. #Gamergate-riddare skulle inte bry sig om etik i speljournalistiken så pass mycket om de nån gång fick sig lite kön. Dessutom är "få ligga" kodord för "vara populär och ha status" oavsett hur mycket man egentligen får ligga.

Men när personer som uppfattas va kvinnor får kommentarer om kuk är det ofta även som ett hot. För kuken är ett vapen, det vet man ju, inte minst om man uppfattas vara kvinna i den här världen. Folk skickar ju förihelvete kukbilder till skribenter som behöver tystas lite, och inte fan är det för att ge dem lite trevlig porr. Skribenter hotas med att få kuk mot sin vilja, och det är inte heller en önskan att de hade ett bättre sexliv så de slapp va bittra haggor.

Och jag tänker bara, jävlar vad det inte kan kännas helt lugnt att ens kön framställs som antingen ett vapen eller som ett universiellt problemlösande sonic screwdriver.

Jag är då själv försedd med en snippa, och jag tycker fan det är trist att mitt kön framställs som en gåva att bara ge till de värdiga. Det är ju ändå en rätt stor grej att fitta är nåt jag bara ska ransonera till snälla män som vill ha relation. Annars belönar jag fel personer, eller låter bli att belöna rätt personer (läs Åström igen eller sök "nice guys" på min blogg!). Eller felanvänder fittan. I det sättet att tala finns det inte så mycket utrymme för att fittan finns där för mitt höga nöjes skull och jag ska använda den på sätt som känns sköna för mig, punkt.

Men det finns det här andra sättet att tala om fittan också. Att min yoni är min källa till njutning, och visste ni att klitoris innehåller fler sköna nervändar än en penis? Det sättet. Det är nice. Och så är det typ ingen som skulle se en bild på min fitta som ett hot om våld, vilket också är nice.

Och här är jag kanske lite blind eftersom jag inte själv är försedd med penis, men jag tycker det är rätt sällan kuken framställs som en kroppsdel som kan skänka resten av kroppen en massa häftig njutning. Kukfolk uppmanas inte att lära känna sin penis på det sättet fittfolk uppmanas att lära känna sin vulva. Ståndfail hos kukfolk kopplas samman till deras förmåga att genomföra ett samlag, och att överhuvudtaget prestera manlighet. Det kopplas egentligen väldigt sällan till deras möjlighet att få njutning.

Jag tänker på alla opålästa diskussioner om erektil dysfunktion jag sett i feministiska sammanhang. När nån hävdar att Viagra är ett tecken på att Big Pharma struntar i kvinnors sexualitet, och att snubbar minsann inte ska tycka att deras kuk står i centrum för sex för man kan faktiskt ha sex på andra sätt. Och där nånstans lyser det genom att kuken i detta sammanhang ses som nåt man genomför vaginalt samlag med, inte som en kroppsdel som ger njutning till bäraren. Det finns liksom noll förståelse för att en erigerad penis är påtagligt mer mottaglig för sexuell njutning än en slak. Att erektionsproblem inte bara försvårar (inte nödvändigtvis omöjliggör) samlag där penis omsluts av vagina, utan sexuell njutning över huvud taget.

Jag har ju också själv haft sex med kukpersoner, och då och då händer det att erektionen inte infinner sig. Det tas förstås olika från gång till gång, men jag uppfattat det som att besvikelsen över att själv inte få njuta vida överskuggas av rädslan att jag inte kommer bli tillfredsställd, eller att jag kommer bli besviken. Jag har upplevt att när det blivit klart att jag egentligen inte bryr mig så mycket så har det uppstått påtaglig ångestlindring. Istället för att penisen skulle stå upp som principsak flyttades fokus på att ha det maximalt skönt och roligt. Vilket ofta har lett till erektion såklart. I absolut värsta fall leder det till maximalt skönt och roligt.

Jag tror mina erfarenheter kan till en del generaliseras. Och om jag utifrån egna erfarenheter skulle generalisera fram sextips så skulle ett av dem vara att se kuken som primärt en del av kukbäraren som vid rätt smekning kan leda till väldigt mycket njutning. För kukbäraren. Primärt för kukbäraren. Att det ofta är skönt för mig är en bonus. Kuken är inte primärt ett verktyg för partnerns tillfredsställelse. Kuken är verkligen inte ett vapen. Kuken är inte kvitto för manlighet. Kuken är inte rekvisita för att spela upp korrekt sexualitet.

Kuken är en kroppsdel som ofta är väldigt känslig för sexuell beröring och kan med rätta smekningar leda till väldigt mycket njutning för bäraren. Jag önskar att detta var det huvudsakliga sättet att prata om penis i sexsammanhang.

*I Gogols Taras Bulba dödar huvudpersonen sin son med orden "jag födde dig, så jag dräper även dig" typ. Citatet är även känt i den något omskrivna varianten "det jag födde dig med ska jag dräpa dig med", vilket alltså är rubriken på detta inlägg obs rolit

måndag, november 03, 2014

Polypodden och på temat om poly som svårt

Jag gillar inte podcasts som format, kan inte fokusera, vill kunna ta in info i eget tempo. Men detta avsnitt av Polypodden är lysande. De intervjuar en monoperson på precis samma sätt som de intervjuar polys i tidningar, på precis samma sätt som polys får frågor privat. Punchlinen håller avsnittet ut. Och när de låter särskilt otrevliga så är det mycket möjligt ett citat från en intervju med mig. Väldigt obligatorisk lyssning för dem som inte fattar varför jag som poly känner mig så jävla utpekad och skambelagd. För precis så är det. Precis fucking så.

Sen tänkte jag skriva lite mer om en annan grej som jag tänkt mycket på, som även kommer upp lite i avsnittet. Kommer alltid upp. Detta att poly per definition skulle vara svårare än mono. Att poly är till för särskilt stabila och upplysta människor. Sådär krävande och exkluderande.

Ok gaaais. Såhär, va. Alla klarar inte av en heltidsrelation. Av helt olika anledningar. Man vill kanske inte. Man kanske har jättestort behov av egen tid. Man kanske inte orkar folk så ofta. Man kanske har det tufft i livet och har rätt lite energi till sånt. Man kanske orkar ses typ en gång i månaden. Man kanske vill bo isolerat på landet större delen av tiden. Man kanske inte är intresserad av sex.

Men man kanske vill ha en långvarig stabil fin relation ändå. Hur stor chans har man, liksom, om det är monogami som ska gälla? Jag skulle spontant säga att det ser kefft ut att man ska få sin långa relation om man inte kan/vill/orkar ha den så intensivt. Jag känner spontant att monogami som relationsformat är väldigt exkluderande för sådana personer. Jag känner spontant att monogamin är väldigt krävande och exkluderande på det sättet.

Men det pratar man såklart inte om så mycket. Låt hellre folk va ensamma, om de inte pallar heltid. Låt oss låtsas att alla vill och kan bygga heltidspar. Jättefint. Inte alls taskigt. Inte alls en massa kärlek, sexualitet och ömhet som inte får uttryckas på grund av detta.