Psykologlinjen på SU

Jag får ganska många träffar från folk som googlar psykologstudierelevanta saker, och nu i högskolevaltider tänkte jag att jag skulle skriva lite om utbildningen jag läser. Ur mitt eget personliga perspektiv. Ni som tycker att det här är långt och tråkigt kan hälla upp nåt trevligt i förslagsvis ett glas och dricka varje gång jag nämner Teknisk Fysik på KTH. Det är nämligen så att jag har läst fysik i ett år (sedan hoppade jag av, och det var inte för att det var "för svårt" eller "tråkigt", FYI) och då blir det naturligt Fysik som jag jämför med när jag jämför Psykologlinjen med någonting. Mina övriga högskolemeriter är 5p Upphetsande och Förråande - Film, censur och kroppslighet samt 10p Grekiska för filosofer.

http://www.psychology.su.se/

HUR LÅNG OCH VAD INGÅR?
Utbildningen är på 10 terminer heltid. Under termin 6 får man göra 15p (gamla poäng) praktik på arbetsplats. Under terminer 7-9 får man ha egna klienter under handledning. Och så går man själv i terapi, man börjar gärna någon gång under första terminerna. Sedan är man ute på praktik i ett år och blir man godkänd får man legitimation.

Dagens Fördom: Psykologstudenter måste gå i terapi för att alla som läser psykologi gör det för att de egentligen vill lösa sina egna problem!

VAD BLIR MAN?
Man blir legitimerad psykolog. Sedan kan man läsa vidare till psykoterapeut vilket man lämpligast gör på halvtid i tre år. Då kan man bli legitimerad psykoterapeut. På psykologlinjen läser man inte till psykiater, de är läkare och får skriva ut piller. Det får inte psykologer.

SVÅRT ATT KOMMA IN?
När jag först bestämde mig för att läsa på psyklinjen gick jag till institutionens studievägledare och bad honom att tydligt berätta vad som krävdes. Han svarade "Ja... det är lätt att förklara... HUR SVÅRT DET ÄR!!!1!!". Ungefär. Jag har fått frågan flera gånger sedan jag kommit in, och nej, det är inte svårt. Om man har 2.0. Jag tror att man generellt kommer in på 1.9, och blir inlottad på 1.8. På betyg är det strax under 20 i snitt.

TEMPO?
Med risk för att göra någon klasskamrat upprörd - jag har svårt att förstå hur man kan tycka att tempot på psyklinjen är krävande. Jag tror ärligt talat att jag lägger ner ungefär lika lite tid på skolan nu som i högstadiet, med skillnaden att det var mer obligatorisk närvaro då och mer eget arbete nu.Visst kan det vara stressigt ibland, men det beror snarare på att jag nu, till skillnad från högstadiet, har tusen vuxensaker att göra vid sidan om skolan. Varav de mest tidskrävande är sådant jag har tagit på mig helt frivilligt. Jämfört med Fysik är det rena lekstugan, både vad som gäller hur mycket schemalagd tid det är och hur mycket man behöver plugga på egen hand. Och visst kan det vara så att jag är mer begåvad på spegelneuroner än kvarkar eller nåt sånt, men av det intrycket jag fått pluggar ingen kursare till mig 40 timmar i veckan. Vilket ju är vad "heltid" i "heltidsstudier" står för.

UPPLÄGG OCH EXAMINATIONER?
Hur undervisningen är upplagd varierar förstås från kurs till kurs, men oftast läser man en kurs i taget och har flera moment i samma kurs. Det är mycket variation, och även om det kan kännas rörigt ibland tycker jag att det är roligt. Förutom föreläsningar (med både fasta föreläsare och gästföreläsare) har vi seminarier av olika slag, försök, grupparbeten, fältstudier, papers, redovisningar, diskussioner av fallstudier, rollspel... det är säkert mer. Ofta måste man bli godkänd på flera delmoment på en kurs för att bli godkänd på kursen, till exempel behövde vi både göra en enkätstudie i grupp och skriva individuell salstenta för att få godkänt i Statistik och metod-kursen. Man får skriva väldigt mycket, både hemtentor, rapporter och mindre inlämningar.

KURSLITTERATUR?
Ja, det har vi. Och ja, den är ganska ofta på engelska. Och ja, den är ofta amerikansk och man får lära sig mycket om skillnader mellan whites, hispanics, asians och african americans. Vilket i och för sig har sina fina sidor, för när man tänker "men hur jäkla intressant är det att kolla upp de där skillnaderna på precis allt?!" tänker man kanske även "vääänta, hur jäkla kul är det med könsskillnader, nu när jag tänker efter?", och det är uppfriskande. De flesta böckerna är okej eller bra, men då vi ofta får flera böcker som huvudlitteratur händer det att man köper en bok som man sedan knappt öppnar. Och då blir man sur för kurslitteratur är inte helt gratis.
Dessutom är det en del artiklar och kompendier. Och så ska man söka på PsycInfo så ofta man kan.

En kommentar jag önskar jag hörde mindre av: "alltså, den här boken är ju amerikansk, om ni fattar vad jag menar höhöhö" (underförstått "för dumma människor", inte "rasfixerad")

GENUS OCH "ANDRA KULTURER"?
Tror du vi är Södertörn, eller? Om det är någonting som saknas på utbildningen så är det en genomsyrande anda av "nu ska vi banne mig kolla om de här teorierna är relevanta för någon annan än västerländska vita medelklassmän". Och ja, jag vet att jag just gnällde på rasfixering, men det är skillnad på att jämföra self-efficacy hos vita och svarta amerikaner (eller män och kvinnor) och att diskutera vems utveckling utvecklingsteorier egentligen grundas på. Eller vilken sorts familjer man talar om. Till exempel.

Jag skulle även gärna vilja höra mindre av "i vår kultur är det så, men i andra kulturer är det så" på våra föreläsningar. Ifall någon som känner sig skyldig läser det här.

Det är inte becksvart där, just när det kommer till familjer minns jag att storfamiljen dök upp och en av kursansvariga hade forskat mycket i Afrika. Men sådant beror mycket på enskilda föreläsare och den lilla genuskursen man läser i slutet av andra terminen är av allt att döma alltid fel på något sätt.

Psykologins vithet har kommenterats med "even the rats were white". En av våra föreläsare refererade konsekvent till råttor som "han". Woman is the nigger of the world.

MODERNITET? ENTUSIASM?
Någonting jag tycker är mycket tilltalande med psykologi som vetenskap är att den är så förbaskat ny vetenskap och det rör sig framåt väldigt synligt. Under första terminen när vi läste barndelen av utvecklingspsykologikursen och första delen av neuropsykologin var det mycket refererande till ny forskning, för ny för att vara med i våra böcker. Det lyste om föreläsarna när de pratade genombrott och spännande nya fynd som kanske skulle förändra vår syn på... Det var mycket sådant, helt enkelt. Inte lika mycket på sistone, kanske beroende på vilka kurser vi läser, men entusiasmen finns där fortfarande. Om inte alltid hos kursansvariga, så hos gästföreläsarna.

VETENSKAP OCH GNÄLL
Här kan jag passa på att kommentera den vanliga uppfattningen att psykologi inte är en vetenskap.

"Men vadååå, det är ju att prata, det är sånt man gör med kompisar! Och det är ju bara sunt förnuft."

Det finns många uppfattningar om psykologi som får mig att morra och gnissla tänderna. Dels det där att psykologi är bara sunt förnuft och att terapi är som att prata med en kompis. I själva verket är det förstås ofta så att just "sunt förnuft" är vad som lett klienten till ett sådant tillstånd att stackarn måste ha professionell hjälp. För det andra är det enorm skillnad på terapeutiskt samtal och samtal med en vän. För det tredje - varför tror fol att man utbildar sig till psykolog i en miljon år? För att lära sig fika?

En annan irritationsmoment är att psykologi inte skulle vara vetenskap bara för att det finns teorier som motsäger varandra. Som om alla vetenskaper utom just psykologin kom färdigutvecklade och präglade av global konsensus. Dessutom kan olika synsätt komplettera varandra och passa in på olika situationer, som grejen med vågor och partiklar. Samma gäller "ingen människa är ju så extrem". Klart vi förenklar verkligheten, det kallas för "modell" och är helt helt naturligt. Ungefär som att bortse från friktion. Det är ingen som påstår att fysik är verklighetsfrämmande bara för att man någon gång bortser luftmotståndet när man räknar på fallskämshoppare, men att dissa psykologin i liknande situationer är av någon anledning okej.

Humanism, KBT, PDT!
Som jag upplever det är vår utbildning hyfsat öppen för förslag och svänger åt lite olika håll. Vilket jag tycker är jättebra, det verkar som att de flesta som faktiskt arbetar med psykologi inte är lenlärliga på något sätt, utan använder modeller som passar för tillfället. Jag tycker det låter sunt. Vi studenter kommer så småningom behöva välja mellan KBT (Kognitiv beteendeterapi) - och PDT (Psykodynamisk teori) -inriktning, men det ryktas om att det kommer finnas en tredje linje när det blir aktuellt för oss. Och förutom att vi läser basics i olika inriktningar läser SU-psykologer inte bara individpsykologi, utan även gruppsykologi och socialpsykologi.

Min mamma hintade hårt att jag borde söka till den nystartade psykologiutbildningen på KI, för där skulle jag minsann bli specialist, men jag vill hellre ha bredd. Som jag förstått det är de betydligt mer individinriktade där, och jag känner att jag inte är redo att stadga mig än. Jag tror, ärligt talat, inte att jag någonsin kommer vilja bli smal specialist med otroooolig spetskompetens någon gång i mitt liv, och jag vill hur som helst få en hyfsad inblick i så mycket av det psykologiska fältet som det går, nu när det fortfarande går. S

Om jag hör "oj, gruppsykologi, manipulera massor höhöhö" en gång till...

Däremot läser vi nästan ingenting om sexualitet. Vilket fellerar episkt.

STUDENTLIV
Min kompis Nina var en gång på en snabbkurs i vals och foxtrot inför en KTH-bal vi skulle gå på. Under en paus smapratade jag och Nina med två fysikerkompisar till mig och de frågade Nina om vi hade fester hos oss. Nina tänkte efter. "Jo, men vi hade en!" försökte jag hjälpa henne att minnas. "Den där som du var på, men inte jag!". Det tog Nina ett bra tag att komma på vad den där festen jag pratade om var för nåt. Ja, mycket riktigt. Vi hade haft en fest. Jussteja.

Det finns säkert studentliv på SU, men man ser inte särskilt mycket av som psykolog. På plussidan - det ordnas "Psykologer tittar på film" ibland. Då ser psykologer på en film och sedan håller någon inbjuden i en föreläsning som är relevant till psykologi och filmen. Det är också ungefär det som finns. Kontakt med äldre eller yngre studenter händer när man köper eller säljer kursböcker, ungefär. Någon organiserad kontakt med andra psykologstudenter finns inte heller. Lilla lunchlokalen nere i källaren har potential, men är just nu apakalopsen. När en kurs suger har man ingen aning om vart man ska vända sig.

LOKALER
Ja, om jag ändå nämnde lunchlokalen. Psykologi läser man i gamla Skogshögskolan. Det är ett hus på en kulle i en park. Mycket fint. På sommaren, framför allt. Annars är huset uselt isolerat, eftersom eländet är K-märkt. Dubbla yllestrumpor vid minusgrader ute rekommenderas, i alla fall om man fryser lätt. Det gör jag. Dessutom ligger gamla Skoghögskolan mellan Kräftriket och Frescati, och är alltså rätt isolerad. Så att psykologstudenter inte ska råka umgås med människor.

Så här fint kan det vara när jag går från skolan.
OBS! Bilden är arrangerad.

Alla de här lokalrelaterade problemen var jag betydligt mer irriterad över i början än nu. Jag har vant mig vid att kommunikationerna är lite bökiga och den dåliga isoleringen märktes inte alls lika mycket den här vintern som förra.

KURSARE
Någonting man alltid undrar om, men kanske inte alltid vågar ställa frågan är vad det är för folk som läser utbildningen man själv funderar över, för det spelar stor roll i hur man upplever en utbildning. Min gissning innan jag skulle börja var ungefär "vit medelklass", och med tanke på betygskraven - duktiga flickor. Det var ganska bra gissat.

Det är enorm skillnad mot Fysik när det kommer till vad som är homogent och vad som inte är det. På Fysik var 84or och 85or normen i min årskurs när jag började 2004. På psykologi låg medianåldern på 27 när vi började och åldersspridningen var mellan 20 och 40+. När jag började på Fysik var jag i könsminoritet, vi var 13% tjejer. På psykologin var vi istället 80% (även om det tydligen oftast är jämnare fördelning). I min psykologklass är jag den mesta invandraren, jag har inga siffror på utomlandsfödda på Fysik, men nog var det mer.

Just när man läser psykologi tycker jag att det är extra givande att ha klasskamrater med varierande bakgrunder, och därför tycker jag att det är riktigt roligt att så många är äldre än jag och har barn. Samtidigt tycker jag att det är synd att vi inte har jämnare könsfördelning och mer variation när det kommer till klass och huruvida man är white, asian, hispanic eller african american.

FREAK OUT
Som ni kanske minns fick en tjej som läste psykologi i Göteborg problem med sin institution sedan det visade sig att hon hade poserat naken i en tidning. Jag var lite orolig för hur det skulle gå för mig, men än så länge har det gått bra. Ingen har nämnt någonting över huvud taget, och det känns som att många nog känner till Phonephucker-prylen med tanke på att ett SVT-team har filmat en av våra föreläsningar i samband med ett inslag i Rapport (som sedan inte sändes).

Annars kan man ha mycket roligt på tentor. När ena frågan på hemtentan i neuropsykologi var upp till en själv att formulera och besvara skrev jag om kvinnlig orgasm, och fick 9/10 på den, så man får tillfällen att läsa om vad man vill (i mitt fall sex) även om det inte finns på schemat. På min omtenta i Metod och statistik besvarade jag ena frågan såhär och fick full poäng:

Jag har alltså hittills fått leka som jag ville. Och jag tycker om att leka, så jag tycker det är bra.

JE NE REGRETTE RIEN
På det stora hela tycker jag verkligen om att läsa där jag läser och tänker fortsätta med det, så avhoppet och ett år av telesexande var SÅ värda det. Om jag kunde ändra någonting skulle det vara studentinflytandebiten och mer integrerat ifrågasättande av huruvida det vi lär oss kan generaliseras till andra kulturer än medelklass-USA. Men jag gillar bredden, jag gillar kursarna, jag gillar kurserna och föreläsningarna och uppgifterna. Jag gillar att man får många tillfällen att fritt välja ämne för sitt paper eller grupparbete. Jag trivs. Och när folk frågar mig om jag skulle kunna rekommendera min utbildning är svaret än så länge "ja!".

Вмемориз! Andra bloggar om: stockholms universitet, su, psykologprogrammet, psykologlinjen, välja högskola, psykologi, plugga psykologi, plugga, plugga?